Kinas handelsvägar genom Belarus – en geopolitisk flaskhals för EU

Free AI-image by FreePik
  • Onsdag 24 sep 2025 2025-09-24
E-post

Polens premiärminister Donald Tusk meddelade tidigare att landet ämnade stänga gränsen mot Belarus. Ett drag som får följdverkningar i den globala handeln och geopolitiska maktbalansen. Där Kina dras allt längre in i den konflikt som inte bara handlar om Ryssland och Ukraina längre menar Edward Nordén.

Polens premiärminister Donald Tusk meddelade tidigare att landet ämnade stänga gränsen mot Belarus från den 12 september och framåt. Detta som ett svar på militärövningen mellan de allierade Ryssland och Belarus. Rysslands och Belarus respons var mycket stark. 

Få frågor visar tydligare hur geopolitik och ekonomi hänger samman än järnvägskorridoren från Kina till Europa via Belarus. I dag är denna sträcka en av EU:s viktigaste transportleder – och samtidigt en av dess största sårbarheter.

Sedan flera år tillbaka har Kina satsat stort på sitt Belt and Road Initiative. En central del är landvägen till Europa. Varor lastas på tåg i kinesiska logistikcentra som Xi’an och Chongqing, färdas genom Kazakstan eller Ryssland och når Belarus. Därifrån fortsätter de till staden Brest, passerar gränsen till Polen och vidare till Tyskland, Nederländerna och Skandinavien. 

Restiden är 12–14 dagar – mer än dubbelt så snabbt som sjövägen via Suezkanalen.

För europeiska företag har detta blivit avgörande. Elektronik, industrikomponenter och konsumtionsvaror transporteras i stora volymer. Denna landvägen är både snabb och kostnadseffektiv, vilket gör den till en pulsåder för delar av EU:s handel. Billiga kinesiska produkter från Temu och Shein är beroende av dessa billiga rutter.

Belarus inte en neutral handelspart

Men Belarus är inte en neutral transitpunkt. Regimen i Minsk står på Moskvas sida i kriget mot Ukraina. Belarus har dessutom använt s.k. asymmetrisk migration som ett politiskt vapen mot EU. 

I klarspråk betyder det att diktaturen Belarus skickar unga män från framförallt Mellanöstern att med våld försöka forcera den polska gränsen. Som svar har Polen vid flera tillfällen hotat att stänga gränsen. När en polsk gränssoldat mördades av en migrant skärptes tonen än mer.

En polsk gränsstängning skulle få omfattande konsekvenser. Varuflöden till EU störs, särskilt för industrin. Transportkostnaderna ökar när gods tvingas gå via längre rutter. Beroendet av sjövägen genom Suezkanalen förstärks, vilket gör Europa mer sårbart för kriser i Mellanöstern och Afrikas horn. Somaliska pirater och Jemens Houthi-rebeller har gjort den rutten känd som riskabel.

Stängningen belyser också EU:s sårbarhet för externa störningar. Den kan skapa krav på en mer enhetlig strategi gentemot Kina och Ryssland. Samtidigt riskerar den att skapa friktion inom EU: länder som Tyskland, med starka handelsband till Kina, kan motsätta sig Polens linje. Det öppnar både för konflikt och för nya möjligheter att omförhandla Europas handelspolitiska prioriteringar.

Problemet är förstås större än en enskild gräns. EU:s handel är djupt beroende av Kina, från konsumtionsvaror till avancerade industrikomponenter. Detta beroende innebär en strukturell svaghet: en konflikt, en blockad eller en störning på en enda rutt kan få enorma följder för hela den europeiska ekonomin.

Kriget i Ukraina har visat hur snabbt viktiga logistikkedjor kan slås ut. Belarus fungerar som en förlängning av Ryssland, vilket gör att Europas viktigaste järnvägslänk från öst går genom ett politiskt riskområde. Ett polskt beslut att stänga gränsen vore därför både ett säkerhetspolitiskt ställningstagande och en eventuell ekonomisk chock.

Mer än infrastruktur

Kinas Belt and Road Initiative är också mer än infrastruktur. Det är en plan för inflytande, utformad för att styra om världshandeln och befästa Pekings roll som en global makt på 2000-talet. 

Över 150 länder har anslutit sig, men långt ifrån alla är bekväma med priset. Skuldfällor, ekonomiskt beroende och skiftande allianser är en del av berättelsen. Det finns afrikanska länder som låter Kina bygga deras infrastruktur utan att kunna betala lånen. De sitter därmed med stora skulder mot Kina. Exempelvis Djibouti vid Afrikas horn, där Röda Havet möter Adenviken. 

Djibouti är strategiskt viktigt eftersom det ligger vid en av världens viktigaste handelsleder, kontrollerar en sjöfartsflaskhals för olja och varor, och är värdland för flera stormakters militärbaser. Landet är därmed en geopolitisk spelbricka i rivaliteten mellan USA, Kina, EU och regionala aktörer. I sammanhanget är Djibouti även ett exempel på ett land som har skulder till Kina på nästan halva landets BNP. 

Kontroll över handelsrutter är en stor maktfråga. Rutten in via Belarus är en viktig sådan om än kanske inte tillräckligt stor för att få Peking att ändra sin hållning gentemot Moskva eller Minsk.

EU måste agera

Rutten genom Belarus är mer än en transportled. Den är en påminnelse om EU:s beroende av auktoritära stater och av ett globalt handelssystem där Europa inte har full kontroll.

EU bör minska sitt beroende av Kina och sprida sina handelsflöden. Alternativa rutter via södra Europa och Medelhavet behöver utvecklas, men lika viktigt är att stärka den industriella kapaciteten inom unionen.

Om vi inte gör det riskerar Europa att stå handfallet nästa gång en gräns stängs, en konflikt eskalerar eller en stormakt använder handeln som påtryckningsmedel. Det är hög tid att förstå att handelspolitik är säkerhetspolitik. 

Europa behöver återigen fokusera på att bli starka – efter en lång period av freds- och välfärdsskada. I någon mening behöver vi Make Europe Great Again. Annars kommer vår passivitet tvinga oss att dansa efter diktaturers pipor.

Edward Nordén

Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

Edward Nordén

För djupare kunskap om Kinas relationer med omvärlden och utveckling följ Jojje Olssons Kinamedia

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se