Landerholm – Fler frågor än svar
Under gårdagen lät åklagaren meddela att åtal väcks mot den nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm. Det som kommunicerats från statsministern och de detaljer som framgått ur förundersökningen samt andra omständigheter leder till att det finns goda skäl att genomföra en bredare utredning. Svaren som ges, när svar ges, väcker fler frågor än vad som bör anses vara rimligt kring sådan tjänst som skall ansvara för rikets säkerhet.
Åtalet mot den förra nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm kom oväntat under gårdagen. Även om förundersökningen inte är slutförd var åklagaren tvingad att väcka åtal senast nästa fredag innan preskriptionstiden går ut. För statsminister Ulf Kristersson är åtalsbeslutet en dålig nyhet då moderaterna i allmänhet och inte minst Landerholm i synnerhet haft nationell säkerhet som profilfråga.
Extra känsligt blir det för Kristersson i och med att han och Landerholm är barndomsvänner och att statsministern handplockade honom för det här uppdraget.
Samtidigt väcker Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson Peter Hultqvist krav på en bredare utredning av hur säkerhetsarbetet egentligen går till på Regeringskansliet under den moderatledda ledningen. Även om Hultqvist har en poäng är frågan prematur eftersom förundersökningen är långt ifrån klar. En ytterligare utredning skulle kunna störa de kvarvarande delarna av åklagarens arbete.
Hur utfallet blir av åtalet och den följande domstolsprocessen blir är för tidigt att spekulera i. Men att det är en allvarlig situation för statsministern bör vara ställt bortom allt tvivel trots hans försök att distansera sig från skeendet.
Det finns goda skäl att ifrågasätta hela den funktion som Landerholm haft ansvaret för att bygga upp. Inte behovet av en nationell säkerhetsrådgivare som sådan utan dels rekryteringen, dels vad funktionen levererat i sak. Funktionen är inte en myndighet i egentlig mening utan en tjänstemannaroll i Statsrådsberedningen med en egen stab. Den är heller inte kopplad till ett politiskt ämbete varför rekrytering och tillsättning av Landerholm kan ifrågasättas i efterhand.
Vidare ställer professor Mårten Schultz en helt nödvändig fråga om hur det kommer sig att en lokalvårdare, som är rysk medborgare och utpekas som en säkerhetsrisk kan beredas anställning på den kursgård där Landerholm lämnat hemligstämplade dokument i ett öppet skåp. Kursgården står under tillsyn av Försvarsdepartementet och dess stiftelseordförande utses av regeringen. Flera myndigheter av betydelse för totalförsvaret förlägger regelmässigt sina interna konferenser på kursgården. Bland annat Myndigheten för Psykologiskt Försvar.
Den myndighet som svarar för Sveriges skydd mot bland annat desinformation. Henrik Landerholm var, innan han utsågs till säkerhetsrådgivare, myndighetens förste generaldirektör.
Det är med andra ord helt nödvändigt med ett rättsligt efterspel samt en förutsättningslös utredning som granskar regeringskansliets handlag med inte bara hemliga handlingar utan även dess säkerhetsarbete i ett vidare perspektiv.
Landerholms egen distansering och förminskning av det inträffade är även det anmärkningsvärt vilket förstärker bilden av en statsrådsberedning som präglas mer av lekstuga än förvaltning av rikets säkerhet.
Johan Westerholm
