Svenska hushåll drabbas ånyo av en vinter med höga energipriser. Energipriser som definitivt hade varit lägre om inte minst Socialdemokraterna prioriterat Sveriges oberoende som industrination före oppositionsledarens vilja att hålla främst Miljöpartiet på gott humör under regeringen Löfvens första år vid makten. Samtidigt så har inte den sittande regeringen kunnat leverera den lösning som skulle få näringslivet att våga investera i ny kärnkraft.

De båda blocken i svensk politik har skäl till självkritik i debatten om energi och dagens effektbrist. Den vindkraftsvänliga koalitionen, som leds av den tidigare statsministern Magdalena Andersson (S) hade kunnat visa större insikt i de problem som ett hundraprocentigt förnybart elsystem skulle kunna innebära för södra Sverige efter att fyra kärnreaktorer avvecklats samtidigt som den sittande regeringen är långt ifrån det paradigmskifte i energipolitiken som utlovats.

Den blocköverskridande enighet som bland annat Investor, en av de viktigaste aktörerna i svensk industriutveckling, förväntar sig en stabil kärnkraftsuppgörelse för att våga investera det som krävs. Några förutsättningar för en stabil och trovärdig politisk enighet saknas efter det att framför allt Socialdemokraterna visat sig i regeringsställning kunna sälja ut sådana beslut i utbyte mot makt.

Nedsläckningarna av reaktorblocken Ringhals 1 och Ringhals 2 är ett exempel på hur Socialdemokraterna med en rösts övervikt i riksdagen för minst en generation framåt förändrade och försämrade de svenska förutsättningarna för att vara, i relativa termer, energipolitiskt oberoende. 

Beslutet att avveckla reaktorerna R1 och R2 fattades av Vattenfall 2015 efter att regeringen infört en riktad effektskatt som gjorde reaktorblocken olönsamma. Samma politiska lösning som den nuvarande regering valt för att införa en likabehandlingsprincip i regleringen av lotterier. Att istället för förbud skärpa regelverken. Ett förbud tar längre tid att implementera oavsett om det är spel eller kärnkraft.

Socialdemokratisk kohandel sålde ut planerbar energi

I de förhandlingar som föregick beslutet om att införa effektskatten 205 deltog förutom den dåvarande energiministern Ibrahim Baylan (S) även Mikael Damberg (S) tillsammans med den dåvarande finansmarknadsmininstern Per Bolund (MP) samt dåvarande klimat- och miljöminister och fiktive vice statsministern Åsa Romson (MP). Åsa Romson vitsordade i efterhand att denna lösning för att stoppa de fyra reaktorerna som senare lades ner under regeringarna Löfven var en enklare lösning och snabbare lösning än att förbjuda dessa reaktorer fortsatt drift i lag.

Relaterat: Så kommer elbristen slå mot Stockholm

En avvecklingslag skulle dessutom inte bara medfört förseningar utan även att staten skulle tvingas betala ut skadestånd till ägarna vilket undveks genom denna skattetekniska lösning. Trots detta kompenserade Vattenfall minoritetsägaren EON med 30 miljarder kronor för nedläggningen av reaktorblocken i Ringhals som EON reserverat sig mot. Detta framgår av årsredovisningarna. Skälet var att Vattenfall ville säkra fortsatta goda relationer med EON.

Konstruktionen innebar att Miljöpartiet uppnådde sina vallöften att lägga ner flera reaktorer under mandatperioden såsom de utlovat i sitt valmanifest ”med råge” enligt Åsa Romson.

Den minister som tog fram den skattetekniska lösningen var dåvarande finansminister Magdalena Andersson, idag statsminister. Magdalena Anderssons motstånd mot kärnkraft och fixering vid vindkraft är väl dokumenterad.

Relaterat: Magdalena Anderssons motstånd mot kärnkraft

Magdalena Andersson har även under sin tid som planeringschef i statsrådsberedningen under Göran Persson samt under sin tid som statssekreterare på finansdepartementet i samma regering varit direkt involverad med att ge vindkraftindustrin dolda subventioner i form av systemet med elcertifikat. Handeln med dessa certifikat utvecklades till en direkt subvention av vindkraften med 30 procent medans kärnkraften kom att överbeskattas i relativa termer.

Effektbristen är även utmanad av den tidigare energiministern Ibrahim Baylans energiöverenskommelse från 2016. Då denna överenskommelse vilar på EU:s artskydds- och biotopdirektiv måste varje vattenkraftverk omprövas mot en situation som om det inte fanns något vattenkraft färdigställt.

I de domstolsförhandlingar som nu inleddes tog lokala miljörörelser tar med sig mer än 100 år gamla oljemålningar som porträtterar sorgsna älgar i de skogsområden som vattenkraftverken senare byggts i. Detta i syfte att söka bevisa att vattenkraftveken utfört det som miljörörelsen kallar för “gestell”, eller en våldtäkt på naturen.

Denna utformning av överenskommelsen innebär att vattenkraftverk som varit i drift i mer än 100 år kan komma att rivas. Totalt riskerar idag 1 900 små och medelstora vattenkraftverk rivning eller vad motsvarande ett kärnkraftreaktorblock kan producera i effekt.

Det bör hållas för sannolikt att en regering som vilar på stöd från främst Miljöpartiet kommer återinföra den politik som hotar även fullt fungerande och väl underhållna vattenkraftverk. 

Ansvarigt statsråd, Ibrahim Baylan, har idag lämnat den aktiva politiken och är idag konsult och expert inom energiområdet i olika rådgivar- och konsultroller.

Socialdemokraternas politik, med i huvudsak trion Andersson, Baylan och Damberg som arkitekter är den politik som ligger till grund för mycket av dagens effektbrist. Den drevs igenom med en rösts marginal i riksdagen.