Bilden av Sveriges Radio som strikt opolitiskt har återkommande ifrågasatts. Debatten handlar ytterst inte om en enskild medarbetare – utan om hur opartiskhetskravet ska tolkas, tillämpas och upprätthållas i praktiken. Om myten om Sveriges Radios politiska oberoende och opartiskhet till slut kan bekräftas. Som att det är inget annat än en myt.

Sveriges Radios utrikeskorrespondent Cecilia Uddén är med placering i Kairo och ansvar för bevakningen av Mellanöstern är en av svensk Public Service mest profilerade och kända varumärken inom varumärket..

Nyligen delade hon en artikel från Dagens Nyheter om statsvetaren Ludvig Beckman, som lämnat sin plats i Migrationsverkets etiska råd. Artikeln, som även uppmärksammades av Svenska Dagbladet, behandlade Beckmans uppfattning att Sveriges utvisningspolitik numera strider mot grundlagen.

Uddéns bildtext löd kort: ”Respekt”.

Inlägget väckte reaktioner. Klas Wolf-Watz, chef och ansvarig utgivare för Ekot vid Sveriges Radio, kommenterade saken i SvD:

”Vi har blivit uppmärksammade på detta. Vi har pratat med Cecilia Uddén som har tagit ner inläggen.

Som public service-medarbetare ska man vara försiktig med vad man delar på sociala medier. Opartiskheten är central för oss och något som vi tar på största allvar.”

Frågan om Uddéns förhållande till opartiskhetskravet är dock inte ny. Redan under den amerikanska presidentvalrörelsen 2004 hävdade hon i Sveriges Radio att svenska medier inte behöver vara opartiska i bevakningen av det amerikanska valet. Uttalandet ledde till att SR-ledningen snabbt agerade: Uddén förbjöds att bevaka valspurten och ersattes som programledare för P1:s Konflikt.

Hon motiverade då sin hållning med att svenska medier ”inte har något som helst krav på sig att vara opartiska när det gäller valet i USA”.

Sveriges Radios opartiskhetskrav regleras tydligt i bolagets sändningstillstånd, där det anges att sändningsrätten ska utövas ”opartiskt och sakligt”.

Återkommande kritik

Efter Hamas attack den 7 oktober 2023 och Israels efterföljande militära offensiv har Uddén återkommande kritiserats för sin rapportering. Terrorforskaren Magnus Ranstorp har i SvD anklagat henne för ensidighet och för att genom sitt källval bidra till en skev bild av konflikten. I dokumentären *Vår man i Gaza* och i andra inslag har palestinska källor lyfts fram som oberoende, bland annat frilansjournalisten Sami Abu Salem. Kritiker menar att dessa källor haft kopplingar till den palestinska myndighetens nyhetsbyrå Wafa och spridit material som uppfattas som pro-Hamas.

Ranstorp har argumenterat för att rapporteringen tenderar att skildra palestinier främst som offer och israeler som förövare, med stark empati men svagare analytisk distans. Liknande invändningar har framförts av organisationen Med Israel för fred (MIFF) samt av ledarskribenter i SvD och andra medier.

Kritiken mot SR aktualiserades även i samband med det så kallade Gaza-uppropet, initierat av journalisten Magda Gad sommaren 2025. Uppropet samlade över 500 underskrifter från journalister och medieanställda, däribland ett antal från Sveriges Radio.

Texten hävdade att svenska mediers rapportering från Gaza varit ”undermålig”, bidragit till att ”legitimera ett pågående folkmord” samt präglats av en falsk balans där israeliska perspektiv favoriserats medan palestinska källor granskats hårdare. Uppropet krävde ökad pressfrihet i Gaza, att internationella medier skulle ges tillträde och att palestinska journalister skulle skyddas.

Över 20 SR-medarbetare skrev under, inklusive utrikeskorrespondenter som Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström. Detta väckte frågan om hur aktivt ställningstagande i en pågående och politiskt laddad konflikt förhåller sig till public service-bolagets opartiskhetskrav.

Sveriges Radio övervägde initialt att begränsa vissa medarbetares uppdrag i Gaza-frågan, men backade senare. Enligt Ekots ansvarige utgivare, Klas Wolf-Watz, bedömdes uppropet inte som ”kontroversiellt”. Beslutet kritiserades på flera ledarsidor, där det ifrågasattes hur ett tydligt ställningstagande i en geopolitisk konflikt kunde förenas med kravet på opartiskhet utan konsekvenser.

Mot denna bakgrund har bilden av Sveriges Radio som strikt opolitiskt återkommande ifrågasatts. Debatten handlar ytterst inte om en enskild medarbetare – utan om hur opartiskhetskravet ska tolkas, tillämpas och upprätthållas i praktiken.

Om myten om Sveriges Radios politiska oberoende till slut kan komma att bekräftas. Som att det är inget annat än en myt.