Vid avtackningen av den avgående utrikesminister Tobias Billström (M) fanns det bland de närvarande en påtaglig nervositet under den korta ceremonin. Den till en tidigare kabinettsekreterare samt den förre generaldirektören för Sidas mest lojala inre krets av socialdemokratiskt opolitiska tjänstemän har kunnat effektivt neutralisera den veke Billström sedan 2022. Nu vet ingen om vad som kan komma efter honom.

Utrikesminister Tobias Billström (M) tackades av under gårdagen av Utrikesdepartementets personal efter hans avsägelse av uppdraget. Vid avtackningen framfördes några tal, bland annat av Billström själv.

I biståndsminister Johan Forsells (M) tal nämnde han att Billström hade någon form av rekord i dörrknackning som en ren anekdot. Att Billström under valrörelsen 2006 knackade upp emot 10 000 dörrar i Malmö. Denna anekdot, som på en normal arbetsplats hade framkallat ett sus bland åhörarna möttes inte av någon större entusiasm eller beundran. 

Av lätt insedda – fel sida vann valet 2006 enligt den majoritet som var närvarande vid Billströms avtackning som utrikesminister minister 18 år senare. Och det är ingen hemlighet att Forsell anses vara en avsevärt mycket mer målinriktad och hårdare nöt att knäcka än den veke Billström. Forsell utgör det svåraste motståndet för en socialdemokratisk utrikespolitisk inriktning varför det är svårsmält för de socialdemokratiska opolitiska tjänstemännen vid departementet att ens spela entusiastiska inför hans framträdanden.

Avtackningen satte inramningen för både Billströms tid som utrikesminister och de farhågor som ligger bland de socialdemokratiska opolitiska tjänstemän vid UD som går under samlingsbegreppet ”Dirty Dozen” och i viss mån ”Filthy Few”.

Billström lydig marionett

Det formella uppdraget har skötts av Billström med tydlig kraft men det finns ett växande missnöje inom såväl Moderaterna som i samordningskansliet i regeringskansliet där även Sverigedemokraterna är representerade. Missnöjet är stort med Billströms eftergivenhet mot hans företrädares mest lojala opolitiska tjänstemän. Dessa tjänstemän dominerar alltjämt verksamheten vid UD och Billström har inte tillfört något nytt blod utan har inte bara nöjt sig med att rotera runt de tidigare chefstjänstemännen. Vissa har till och med befordrats enligt de önskemål som den tidigare kabinettssekreteraren Annika Söder förmedlat via olika ombud.

I SvD beskriver journalisterna Torbjörn Nilsson och Maggie Strömberg, rollspelet och konflikten samt inte minst varför Tobias Billström kommer vara saknad av stora delar av UD:s chefer. 

Källor beskriver hur en konflikt vuxit fram: Plan 4 — Tobias Billströms del av UD — ville värna Sveriges roll i Mellanöstern, biståndet till Palestina. Plan 7 – Johan Forssells våning – ville vara hårdare mot bland annat UNRWA. De höll hårt i den moderata övertygelsen om att det fanns sakskäl att reformera biståndet och förde dessutom fram inrikespolitiska argument för att tydligare ta Israels sida.

Och det är här den otippade populariteten kring Tobias Billström på utrikesdepartementet blir intressant. För tjänstemännen beskriver just hur skickligt de tycker att utrikesministern har vägt in de folkrättsliga aspekterna på konflikten i Mellanöstern.

De citerar en anonymiserad UD-tjänsteman som bör ha sin hemvist i den socialdemokratiskt opolitiska delen av UD:s personal:

– Jag tror man ska tänka på vad det är Tobias Billström har brottats med under de här åren. Det är framför allt Mellanöstern. Där det har funnits en ideologiskt driven linje från bistånds­ministern, och vad jag kan bedöma, också från statsråds­beredningen, säger en mångårig UD-anställd.

Onda mot goda

Bland flertalet tjänstemän finns en bild av att moderaterna är ideologiskt onda som ställs mot en neutral tjänstemannakår. Trots att det bör vara allt mer uppenbart att UD utvecklat en kultur av politisk aktivism på arbetsplatsen sedan Pierre Schoris tid som biståndsminister. Där den mer än förnimbara antisemitismen döljs bakom neutrala begrepp som ”mänskliga rättigheter” som istället kommit att betyda att förneka staten Israels rätt till existens eller försvara sig.

Även uppstädningen av korruptionen inom biståndet möts med ett kompakt motstånd där alla krav på ansvarstagande tonas ner som ”rasistiska” eller ”koloniala”. Billströms vekhet, eller naiva tro på den neutrale statstjänstemannen har spelat den socialdemokratiskt politiskt pålitliga staben i händerna.

“Dirty Dozen” och “Filthy Few”

Till den tidigare ledningen lojala tjänstemän sitter kvar i nyckelpositioner och påverkar vilken information som går in till ministerkansliet och hur beslut skall tolkas när de sedan går ut. Ellinor Hammarskjöld gick från Utrikesråd Politik i den tidigare administrationen till att bli rättschef i den nya. Det vill säga ingen reell förändring. Helen Eduards har i sin roll full kontroll över vad som går in och ut till biståndsminister Johan Forsell (M).

Relaterat: Billströms beslut att behålla Margot Wallströms personalavdelning innebär fortsatt belöningsbonanza vid UD

Hammarskjöld har i egenskap av rättschef fått som uppdrag att städa rent i regelverken som tillåter ambassadörer ha sidouppdrag. Av lätt insedda skäl har ingenting konkret hänt med den utredningen. Motståndet mot att få detta reglerat och begränsat är stort hos den krets som åtnjuter den tidigare utrikesministern Margot Wallströms och Carin Jämtins parhäst kabinettsekreterare Annika Söders beskydd och gunst. Om än på distans.

Även andra tjänstemän som visat stark lojalitet till den tidigare administrationen har fortsatt belönats. Där återfinns bland annat Olof Skoog, Carl Skau, Sophie Belfrage, Jon Åström Gröndahl, Helena Rietz med flera som på olika sätt bidragit till en en permanentning av en av socialdemokraterna definierad utrikesförvaltning. Som möjliggjort en kultur där politiskt rekryterade personer som inte pratar ett ord ryska som Johannes Danielsson blir chefer för den politiska avdelningen i Moskva eller blir placerade i andra roller där de inte ens når lägsta nivå på färdigheter. Kraven på prestation är fortsatt lågt satta för denna grupp av utvalda.

Relaterat: Stor besvikelse över Billström och Forsell på UD

Danielsson utsågs till ministerråd samt chef för politiska avdelningen i Moskva vid 31 års ålder efter en rekordsnabb karriär i regeringskansliet. 

Danielsson började som politisk sakkunnig, eller socialdemokratisk politisk tjänsteman efter valet 2014 åt Annika Strandhäll som då var socialförsäkringsminister. Efter tio månader som politiskt sakkunnig anställdes han av utrikesdepartementet först som politiskt sakkunnig åt Margot Wallström men strax därefter som andre ambassadsekreterare i Riga i två år trots att han inte genomfört diplomatprogrammet.  Tjänsten som andresekreterare förutsätter i regel genomfört diplomatprogram men innebär inte nödvändigtvis att ledarerfarenhet krävs.

Efter att ha kommit åter till Sverige inträdde Danielsson ånyo som politiskt sakkunnig till utrikesminister Margot Wallström och först därefter antogs han till diplomatprogrammet. Som referens hade Danielsson bland annat Anna Ekström, då generaldirektör för Skolverket och senare utbildningsminister.

Jon Åström Gröndahl, ett annat exempel kom att hyllas för sin insats som chef för den konsulära enheten vid den kris som IS-barnen Skråmo gav upphov till och belönades för detta med ambassadörsskapet i Thailand. Gröndahls var under denna tid sjukskriven och var aldrig närvarande på arbetsplatsen i någon mening.

Trots att Jon Åström Gröndahl lämnade regeringskansliet tidigare i år utnämnde Billström honom till särskild utredare som handplockad. Gröndahl skall utreda behoven av förstärkt personlig säkerhet, personskydd och stöd i utrikesrepresentationen samt stöd vid konsulära kriser. Med den erfarenhet han byggde upp under sin tid som chef för just den konsulära enheten.

Vid fredagens avskedstillställning på innergården på UD fanns en stämning av oro hos personalen. Den mest lojala inre kretsen hade kunnat effektivt neutralisera den veke Billström. Nu vet ingen om vad som kan komma efter honom. Och hur en ny utrikesminister skall kunna neutraliseras eller om denne kommer ge duon Johan Forsell och hans statssekreterare Diana Janse friare tyglar.

Hur de skall fortsätta försvara Jämtins, Schoris och Söders landvinningar fram tills dess att Morgan Johanssons (S) utlovade återställare kan genomföras efter valet 2026. Med utökad finansiering av Hamas, isolering av staten Israel och annan kravlöshet inom biståndspolitiken.

Relaterat: Starka protester från korruptionstyngd biståndsindustri mot regeringens reformkrav