“Not my bread and butter”
Kritiken mot regeringen i allmänhet och regeringens attityd till hemlig information som berör rikets säkerhet i synnerhet tilltar. I den rättsliga prövningen av den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren framkommer det att han inte såg sekretesslagstiftningen eller andra med detta associerade rutingöromål som något han hade att vare sig bry sig om eller reflektera över i sitt ämbete.
Kritiken mot organisationen av den svenska nationella säkerhetsrådgivaren, bortsett från Henrik Landerholms (M) personliga koppling till statsminister Ulf Kristersson (M) handlar om att rollen är onödig och duplicerar befintlig kompetens, att den saknar tillräckligt organisatoriskt stöd, att Regeringskansliets hantering av säkerhetsincidenter varit bristfällig, att den opolitiska statusen skapar problem vid ansvarstagande samt att incidenterna kring Landerholm har skadat Sveriges trovärdighet.
Friktioner med andra myndigheter som UD och krav på att avskaffa rollen framkommit som centrala punkter i den kritik som framförts. Dessa synpunkter speglar en bredare debatt om hur Sveriges säkerhetspolitiska samordning bör organiseras i en tid av ökade säkerhetshot.
Rollen som nationell säkerhetsrådgivare är formellt opolitisk, vilket innebär att den ska vara oberoende av regeringsskiften och ge kontinuitet. Kritiker menar dock att detta skapar problem, eftersom en opolitisk tjänsteman inte kan avsättas lika enkelt som en politisk utnämning vid misstag eller förtroendeförlust. Detta har setts som en svaghet i organisationen, särskilt i fallet Landerholm, där hans misstag ledde till krav på avgång men processen komplicerades av hans tjänstemannastatus.
Trots att rollen är opolitisk har tillsättningen av Landerholm kritiserats för att vara politiskt motiverad. Detta underminerar trovärdigheten för den opolitiska strukturen. Det har i sin tur lett till diskussioner om att rollen borde göras politisk för att underlätta ansvarstagande och snabba byten vid behov.
I andra motsvarande eller jämförbara länder som inrättat rollen följer mandatet den som för var tid är president, premiär- eller statsminister. Som i USA, Frankrike, Spanien eller Tyskland. Inget av Sveriges grannländer har motsvarande roll som istället sköts av fackdepartementen.
Landerholms upprepade misstag (kvarglömda dokument, mobiltelefon på Ungerns ambassad, anteckningsbok på Sveriges Radio, och skattefinansierade privata resor) har lett till kritik om att organisationen av rollen inte säkerställer tillräcklig professionalism eller säkerhetsmedvetenhet, vilket skadar Sveriges trovärdighet som Nato-medlem och säkerhetspolitisk aktör
Säpo har uttryckt stark kritik mot hur Regeringskansliet hanterade Landerholms incidenter, inklusive brister i dokumentation och uppföljning, vilket pekar på en organisatorisk svaghet i hur säkerhetsklassad information hanteras inom ramen för rollen.
I det aktuella fallet, som är under rättslig prövning, menar Landerholm att han är helt oskyldig samt ställer sig helt frågande inför de regleringar som omger handlingar med olika grader av sekretess. I ett av förhören, som återgivits av Aftonbladet, svarar Landerholm att
Man ska var medveten om att även om jag tjänstgjort 42 år i staten så är har min tjänstgöring inom Regeringskansliet har varit ganska begränsad. Jag var politiskt sakkunnig i Försvarsdepartementet i början av 90-talet. Jag jobbade med konsulära frågor andra Afghanistan-evakueringen när jag kom hem från ambassadörsposten i Abu Dhabi. Det var liksom allt. Så rutiner i Regeringskansliet, it’s not my bread and butter trots 42 år i statens tjänst.
Reds fetmarkering..
Uttrycket “Bread and butter” är brittisk slang för att beskriva en rutinaktivitet eller verksamhet som dominerar eller påverkar en persons vardag.
Inga otydligheter i regelverken
De grundläggande rutiner och regelverk kring handlingar som omfattas av sekretesslagstiftningen skiljer sig inte nämnvärt mellan myndigheter och regeringskansli. Där även ambassaderna räknas som myndigheter. Möjligen hanterar Regeringskansliet en större volym handlingar men regelverket är detsamma. Ett regelverk som Landerholm rimligen är väl förtrogen med.
Landerholm genomgick Pansartruppernas officershögskola 1984–1986 Han tjänstgjorde som yrkesofficer i stridsvagnstjänst vid Södermanlands regemente fram till 1991 då han blev reservofficer. Landerholm var anställd som politiskt sakkunnig hos försvarsminister Anders Björck mellan 1992 och 1994. Det vill säga, redan tidigt i karriären blev Landerholm exponerad för även kvalificerat hemliga handlingar.
Landerholm var rektor och chef för Försvarshögskolan 2002–2008 och var mellan 2008 och 2011 generaldirektör för Folke Bernadotteakademin. I november 2011 utsågs han av regeringen till generaldirektör i Utrikesdepartementet och ambassadör med placering som Senior Civilian Representative vid det svenskledda Provincial Reconstruction Team Mazar-e Sharif i Afghanistan.
Andra statliga uppdrag som Landerholm innehaft är som ledamot i Försvarets Materielverks (FMV) styrelse 1992–1995 och i försvarsberedningen 1992–1998. Såväl FMV:s styrelse som försvarsberedningen, som utgör den politiska nivåns forum för långsiktig försvarsplanering, hanterar dokument med varierande grad av sekretess.
Landerholm utsågs till Sveriges ambassadör i Riga i Lettland den 1 september 2013. Han entledigades som sådan 2017, varpå han tillträdde som Sveriges ambassadör i Abu Dhabi. Efter att en kort period 2022 ha varit generaldirektör för Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, utsågs Landerholm den 10 november 2022 till den nyinrättade tjänsten som nationell säkerhetsrådgivare.
Som förste generaldirektör för MPF kom det att innebära att bli exponerad för kvalificerat hemlig information samt driva på för det internationella samarbetet och kunskapsutbytet med liknande funktioner i andra länder. Det vill säga inte bara exponerades och handlade Landerholm information av synnerlig vikt för rikets säkerhet utan även information som lyder under utrikessekretessen. Förutom verksamheten vid FRA samt KSI sannolikt bland det hemligaste som finns i informationsväg inom det svenska totalförsvaret.
Påståendet ”not my bread and butter” är därmed helt orimligt för att komma från en person med Landerholms CV och erfarenheter. Som tidigare kommit att handplockas till rollen som generaldirektör för MPF av Mikael Damberg (S) under den senares tid som inrikesminister.
Johan Westerholm
