Planterad journalistik i syfte att avleda?
När Sveriges Radio och Public Service tar sig an korruptionen inom statsförvaltningen i allmänhet och på UD i synnerhet så kan redaktionen möjligen ha närmat sig den mjuka korruptionens utkanter. Men redaktionen låter, av okända skäl, släppa igenom den mjuka och faktiska korruption som varje år kostar skattebetalarna miljardbelopp.
Sveriges radio Ekots granskande journalister kunde under gårdagen avslöja att den nuvarande ambassadören Elisabeth Eklund, som tillträdde på sin post för två och ett halvt år sedan, hösten 2022 rest på tjänsteresor till Azorerna betydligt oftare än sin företrädare.
Första resan dit skedde fyra månader efter att hon tillträtt. Andra resan gjorde hon knappt en månad efter det. Och tre månader senare var det dags igen. Totalt på två och ett halvt år har Elisabeth Eklund nu varit på Azorerna sex gånger. Reportaget ger intryck av att redaktionen kunnat avslöja något som kan vara om inte grov brottslighet så i varje fall korrupt och oetiskt.
Att Sveriges radio gör detta avslöjande nu menar Ledarsidornas källor på utrikesdepartementet inte är en slump. För trots att korruptionen vid myndigheten samt vid biståndsmyndigheterna Sida och Folke Bernadotteakademin är avsevärt större och välkända bland de anställda och att till och med Aftonbladet kunnat avslöja biståndskorruption har en av Sveriges högst avlönade och största redaktioner inte kunnat göra ett enda avslöjande om systematiserad, strukturerad och kulturell korruption med statliga medel på någon av myndigheterna.
Ledarsidornas källor menar att de nu publicerade uppgifterna om Eklunds resor till Azorerna, möjligtvis förklädda till tjänsteresor, närmast är antingen planterade av UD själva för att dölja annat eller att det är för att skapa illusionen av seriös och granskande journalistik vid myndigheten.
Detta skall ställas i kontrast mot några av de större kapitalförstöringarna under senare år, där bland annat belöningar utbetalades genom attraktiva skattebefriade tjänstgöringar i FN-systemet.
Till och med UD:s eget antikorruptionsarbete präglas av just det som arbetet skall motverka.
Korrumperad granskning av korruption
Sverige anses av sig själva vara fritt från korruption. Expertgruppen för Biståndsanalys, EBA, som enligt sig själva har skaffat sig ett ”dubbelt oberoende” från särintressen utgör inget undantag från denna självbild när Malin Oud i egenskap av att vara vice ordförande för expertgruppen presenterade EBA:s korruptionsrapport i fjol.
Relaterat: Expertgranskning lägger sig platt inför biståndskorruption
Oud är till vardags verksam vid Raoul Wallenberg-institutet, RWI, vid Lunds univerisitet. Institutet finansieras till 70 procent av medel från biståndsmyndigheten Sida. Oud har en bakgrund som programansvarig på biståndsmyndigheten Sida samt konsult åt FN. Hon har därmed bytt sida från att vara verksam i en organisation som skall granskas till att vara granskare av sin forna arbetsplats och kollegor. Ett sidbyte som innebär påtaglig risk för det som går under beteckningen delikatessjäv eller ”mjuk korruption”.
EBA:s rapport om korruptionen inom biståndet går dessutom helt tvärtemot vad Sida:s internrevision kommit fram till. EBA hävdar att myndigheten är väl rustad och arbetat intensivt med frågan sedan millenieskiftet. Dessvärre, vilket inte minst internrevisionens senaste rapport pekar på har biståndskorruptionen ökat och inte minst utgör den interna korruptionen, den så kallade mjuka, ett stort hot och akut problem för myndigheten.
Där sidbyten, eller den risk för mjuk korruption och delikatessjäv som kollegiala och vänskapsband som finns i organisationen och inom biståndsområdet som exemplifieras med Oud:s ställning nämns som ett särskilt riskområde. Där riskerna för korruption och jäv ökar.
Mjuk korruption – Systemhotande
Korruption behöver inte vara att pengar byter ägare under bordet, det kan vara en rad olika företeelser som ger upphov eller stimulerar omotiverad särbehandling. I Ouds fall finns dels risken att hon inte vill stöta sig med forna kollegor men kanske framför allt att en alltför kritisk rapport skulle riskera Sidas vilja till fortsatta anslag.
En annan av EBA:s styrelseledamöter är den tidigare socialdemokratiske jämställdhetsministern Åsa Regnér i regeringen Löfven. Den 7 mars 2018 aviserade Regnér sin avgång från ministerposten för att tillträda en tjänst i FN:s högkvarter som biträdande högsta chef för FN:s kvinnoorganisation UN Women. En tjänst som blev möjlig för att Sverige reserverat stora bidrag till FN för UN Women.
På samma sätt som den miljöpartistiske statssekreteraren Ulrika Modéer fick motsvarande tjänst på UNDP, FN:s organisation för utvecklingsbistånd. Detta är ett välkänt sätt att hålla FN:s givarländer på gott humör. I Modéers fall hängde tjänsten samman med ett bidrag på 800 miljoner kronor till UNDP.
Som vice generalsekreterare för UNDP kunde hon sedan trycka på för Sveriges miljökonferens Stockholm +50 valåret 2022. Konferensen skulle tjänat som Miljöpartiets valupptakt men då partiet lämnat regeringen blev den istället ett fiasko som fick stark kritik från deltagarländerna.
Relaterat: Irritation över Stockholm +50 i Regeringskansliet
Välkänt är även att Margot Wallström kunde utses till FN:s särskilda sändebud mot sexuellt våld i konflikter. Villkoret var att hela kostnaden för Wallström med stab togs direkt ur den svenska biståndsbudgeten.
En tredje styrelseledamot kommer direkt från det biståndsindustriella komplexet. Anders Pedersen har erfarenhet från FN-uppdrag i Jordanien och Botswana och är idag chef för den internationella avdelningen vid Röda korset och därmed i direkt beroendeställning till den organisation som EBA är satt att granska.
Det vill säga tre av åtta styrelseledamöter skulle om den internationella definitionen av mjuk korruption tillämpas hamna i gränslandet om vad som är jäv och vad som inte är jäv. Dessa står idag, eller har nyligen befunnit sig i antingen direkt eller indirekt i beroendeställning till myndigheten de skall granska.
Mjuk korruption är ett internationellt erkänt begrepp, som beskrivet ovan, inte nödvändigtvis behöver vara klandervärt i juridisk mening men befinner sig i en oetisk zon. Trixandet med resor och reseräkningar kan mycket väl vars ett exempel på detta.
När Sveriges Radio tar sig an korruptionen inom statsförvaltningen i allmänhet och på UD i synnerhet så kan den möjligen ha närmat sig den mjuka korruptionens utkanter.
Men den låter, av för Ledarsidorna okända skäl, släppa igenom den mjuka korruption som varje år kostar skattebetalarna miljardbelopp.
Johan Westerholm
