Risk för korrupta opinionsundersökningar 2026
Inför valåret 2026 reses fler frågor om opinionsinstitutens relevans och eventuella korruption. Några stora, breda, studier som kan ge svar finns dessvärre inte. Men det finns ett tiotal exempel, utöver valskandalen i Österrike 2021 som pekar på att riskerna är överhängande. Framför allt i de fall som opinionsmätningsföretag med lågkvalitativa metoder delar, eller samarbetar med, ägare till PA- och PR-företag. Och därtill samarbetar med mindre nogräknade journalister och redaktörer.
I ett svar på ett inlägg om opinionsundersökningar på X från Ledarsidorna ställer sig Sveriges Radios politiske kommentator Fredrik Furtenbach frågan om det finns några studier på hur utbredd, eller om, manipulation av opinionsundersökningar är i valrörelser. Det finns partiell dokumentation på hur självrekryterade paneler manipulerats samt hur konsumentundersökningar som baseras på självrekryterade deltagare har haft ett urval som lett till skevheter i slutanalyserna.
Men en renodlad bred studie har aldrig genomförts. Av lätt insedda skäl. Det är svårt och det finns inget brett intresse från den bransch som dessa företag är verksamma i. En bransch som präglas av volymer och med en stark prispress.
Men kan opinionsundersökningar bidra till politisk korruption i väst? Svaret är dessvärre ja på den frågan. Fråga Österrike. Fram tills för några år sedan rankades landet som ett av världens tjugo minst korrupta länder av Transparency International.
Så är det inte längre. Landet har i år parkerat sig på plats 25 enligt World Corruption Index och har en negativ trend.
#Kurzgate ett öppet sår i Österrikes demokrati
Efter avslöjanden om hur den numera förre österrikiska rikskanslern Sebastian Kurz använt sig av allmänna medel för att köpa opinionsundersökningar som satt honom i fördelaktig position i opinionen och muta journalister till att skriva positiva artiklar samt styra myndigheters annonsering har landet för första gången åkt ur topp-tjugo över världens minst korrupta länder. Det sämsta resultat sedan 2014.
Det var det österrikiska veckomagasinet Profil som kom med avslöjandet 2021 som fortfarande idag skakar den österrikiska demokratin. Profil är en av Österrikes mest inflytelserika tidskrifter med sin grävande journalistik. Redaktionellt ligger tidningen i en vänsterliberal fåra, i direkt opposition mot Sebastian Kurz konservativt invandringskritiska ÖVP.
Österrikes före detta kansler Sebastian Kurz har en rad anklagelser om korruption riktade mot honom vilket bidrog till de tidigare utredningar som den särskilda korruptionsåklagarens pågående mututredning driver mot honom.
Under hans korta tid som Österrikes kansler under två korta perioder fattade han beslut som innebär att han utreds av landets åklagarmyndighet för ekonomiska frågor och korruption (WKStA) för att ha mutat olika medier för att få positiv bevakning i utbyte mot lagändringar.
Kurz avgick som kansler efter starten av WKStA-utredningarna i oktober 2021. Anklagelserna går tillbaka till 2016 då han fortfarande var utrikesminister. Enligt åklagarmyndigheten använde finansdepartementet också skattepengar för att betala för opinionsundersökningar som gynnade Kurz i opinionen.
De senaste tilläggen till utredningarna omfattar den österrikiska integrationsfonden (ÖIF), som påstås ha publicerat tveksamma annonser och låtit omotiverade undersökningar genomföras med ÖIF-medel, i avsikt att främja Kurz politiska agenda.
Sammantaget kan det inte uteslutas att kombinationen av annonser, planterade välvilliga artiklar samt riggade opinionsundersökningar ha påverkat valet. Att detta skapade en illusion över att valet var klart innan det genomförts. Även om det är främst korruptionsankalserna som nu prövas rättsligt.
Självrekryterade paneler öppna för manipulation
Det som de riggade, eller starkt vinklade opinionsundersökningar som satt Kurz i en positiv dager har gemensamt är att de i praktiken samtliga är eller har inslag av självrekrytering.
Professor Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation har länge varnat för detta. Strömbäck menade 2010 på DN Debatt att
”Medierna har betydande makt i den politiska opinionsbildningen, och med makt bör alltid följa ansvar. Det är därför hög tid att medierna tar ett större ansvar för hur de rapporterar kring egna och andras opinionsmätningar. Det borde dessutom ligga i mediernas eget intresse: om inte opinionsmätningsjournalistiken blir bättre är risken för sjunkande förtroende uppenbar”.
Men det finns en komponent till. Det är ingen hemlighet att de allra flesta redaktioner slåss mot en krympande ekonomi med vikande prenumerationer och annonsintäkter. Detta ökar riskerna för mindre nogräknade publicister att behöva runda hörn och tacka ja till inte bara rent undermåliga och vinklade undersökningar. Dessa blir även lätta offer för stora bidrag i utbyte mot publicering välvilliga, vinklade eller vänligt sinnade artiklar anpassade efter särintressen.
Det är i detta som opinionsmätningsföretag som har starka ägarkopplingar med PR- och PA-företag kommer in.
Opinionsföretagen tonar ner risker samt förvrider fakta
Opinionsföretagen som arbetar med självrekryterade paneler är inte sena med att tona ner riskerna med den låga kvalitet som deras paneler, som Demoskops Inizio, innebär.
Det tydligaste exemplet på detta är Demoskops artikel i Dagens Media 2021 där de protesterar mot vad de anser bland annat Sveriges Radios för höga, och vad de menade inadekvata, kvalitetskrav. Sveriges Radio är vid sidan av bland annat SVT, GP, DN några av de redaktioner som kräver vetenskapligt uppbyggda metoder och verifierbara källdata.
Demoskop menar att kraven är irrelevanta och hänvisar till branschorganisationen AAPOR som de hävdade ger Demoskops metoder och kvalitet sitt stöd. Demoskop hänvisar explicit till organisationen.
Problemet är att AAPOR, American Association for Public Opinion Research, främst fokuserar på den amerikanska marknaden som i grunden skiljer sig från den europeiska med dels ett annorlunda valsystem, dels kvaliteten på källdata som folkbokföring.
Men det största problemet för Demoskop när de hänvisade till AAPOR för att legitimera sina egna lågkvalitativa metoder är att det stöd som de menar att AAPOR ger Demoskops metoder och panel inte finns.
AAPOR ansluter sig tvärtom till Research Industry Coalition och National Council on Public Polls i att fördöma vissa vilseledande metoder som ibland utförs i forskningens namn. De anser att resultatet av självrekryterade paneler, likt Demoskops Inizio-panel, i undersökningar under inga omständigheter kan vara legitima eller acceptabla som professionellt utförda undersökningar eller forskning (Punkt 4 enligt AAPOR Condemned Survey Practices).
Så vad är svaret på Fredrik Furtenbachs fråga?
Några stora, breda, studier finns dessvärre inte. Men det finns ett tiotal exempel, utöver Kurz-gate, som pekar på att riskerna är överhängande med de opinionsmätningsföretag som delar, eller samarbetar med, ägare till PA- och PR-företag samt mindre nogräknade journalister och redaktörer.
Och där minst ett av dessa företag med lågkvalitativa metoder, Demoskop, bevisligen inte dragit sig för att felcitera en branschorganisation i syfte att öka sin egen relevans.
I vilken omfattning som en så uppenbar omskrivning av sakläget ger branchen för opinionsmätningar i allmänhet och Demoskop i synnerhet en högre trovärdighet som del av demokratin och nyhetsrapporteringen får framtiden utvisa.
Johan Westerholm
