När det numera konkursade batteriföretaget Northvolt etablerade sig i Kvarnsveden lät ledningen riva ett av världens äldsta, internationellt listade erkända industriminnen – Boberghallen. Ur de ruiner som bolaget nu lämnat efter sig försöker olika aktörer att istället etablerat AI-centers. AI-centers vars framtidsutsikter är minst lika osäkra och flyktiga som Northvolts ägare. De som satte igång cirkusen en gång var. Och visat sig vara.

Det numera konkursade batteriföretaget Northvolt köpte 2022 hela Kvarnsvedens bruk av Stora Enso.  Ursprungsplanen var en batterifabrik 2024. Planen ändrades sedan till katodfabrik men möttes ändå av stor glädje från såväl kommunen som regeringen. 

Kvarnsvedens bruk är en symbol för den svenska basindustrin. Som ett av världens främsta pappersbruk var det marknadsledande tills internet tog död på marknaden för tidningspapper. Vid nedläggningen kom nästa globala trend att inge hopp i bruksorten. Den gröna omställningen och de gröna industrierna som skulle utmana Kina om batteriutvecklingen.

De anställda var dock mer avvaktande. Fabriksarbetaren Robert Nylund beskriver Northvolts etablering i en mening i intevjun med DN:

– Northvolt höll ett hallelujamöte, men kunde inte svara på frågor.

Kvarnsveden skulle åter ta på sig den globala industrins ledartröja enligt Peter Carlsson, VD för Northvolt.

”Som att värva Messi till IK Brage”, skrev Erik Nises (S) som en kommentar till nyheten i det socialdemokratiska partiorganet Aktuellt i Politiken. Nises är idag Borlänges kommunalråd.

Kulturarv blev till fyllnadsmassor

Northvolt inledde med att riva nästan alla byggnader för att kunna bygga sin batterifabrik, även Sveriges mest kända industriella signaturbyggnad – Bobergshallen – som var ritad av Ferdinand Boberg och hitflyttad från Stockholmsutställningen 1897. Boberghallen, även känd under namnet Ljungbergshallen, var listad som internationellt industriminne men kom att slaktas av bolagsledningen för att ge plats till en batterifabrik som aldrig kom att byggas.

Hallen var unik och banbrytande med sin fackverkskonstruktion och beskrevs som “ett liggande Eiffeltorn”. Kvarnsveden, med sitt internationellt erkända industribyggnadsminne, kom att bli ett av de första offren mot bolagets resa under ledning av sin VD mot Sveriges största konkurs sedan Kreugerkraschen.

Istället för de batterier som skulle produceras med start 2024 köpte Borglänge kommun tillbaka marken från Northvolt samma år. Men då var redan Bobergshallen en hög med grus. In som köpare kommer istället Ecodatacenter, ett av Sveriges stora AI-datacenterbolag.

Bolaget köpte 20 hektar mark och huvuddelen av det gamla pappersbruket för 475 miljoner kronor av Borlänge kommun för att sätta upp AI-datacenter. Det går inte att utesluta att Northvolts tidigare VD Peter Carlsson i förlängningen gör någon form av, om än virtuell, återkomst till Kvarnsveden. Carlsson var en av få som lyckades avyttra delar av sitt aktieinnehav innan konkursen. För de 200 miljoner kronor som han gjorde i vinst har han investerat i just AI som kommer behöva driftsättas någonstans av bolag som Ecodatacenter.

Men Kvarnsveden och arvet efter Northvolt är inte den enda av Northvolts etableringsorter som kommer gå samma väg. Det finns idag fler och fler uppgifter, om än inga bekräftade, att bolaget Lyten som förvärvade Northvolt Ett anläggning i Skellefteå har andra planer för anläggningen än batteriproduktion. De uppgifter som florerar, som bland annat Lina Håkansdotter, tidigare hållbarhetschef och ansvarig för Corporate Affairs vid Northvolts systerföretag Stegra ger uttryck för på LinkedIn.

Att Lyten aldrig varit intresserade av att starta en batterifabrik utan var endast intresserade av elanslutningen. För att kunna starta ett AI-center. I likhet med Håkansdotter har Ledarsidorna fått samma information från Regeringskansliet i muntlig form i utbyte mot garanterat meddelarskydd.

AI riskerar att bli kortvarig lycka

Men även om det till slut blir AI-centers etablerade i Kvarnsveden och Skellefteå är det inte säkert att de vare sig blir långlivade eller lönsamma. För även om EU-komissionen och andra EU-organ ger projekten status som högprioriterade så har dessa bolag och projekt inte bara år att ta igen av de amerikanska, kinesiska och israeliska företagens försprång.

De har även, ironiskt nog, EU som sin värsta och svåraste motståndare. EU:s AI Industry Act hindrar europeiska AI-företag att ta upp konkurrensen med företag som Palantir, xAI, OpenAI men även de AI-företag som utvecklar applikationer som derivat på de stora utvecklarna.

EU:s AI Act sätter tydliga hinder i form av vad de för göra och inte göra samt inte minst har EU ställt extrema krav på dokumentation av utvecklingsfaserna, något som bland annat fått Google att reagera negativt på europeiska utvecklingsprojekt. 

På en direkt fråga från Ledarsidorna till en av Googles utvecklingschefer i Almedalen 2025 medgav denne att om AI skulle bli en sådan framgångssaga i Europa som utlovats så var EU:s AI Act tvungen att ”neutraliseras” eller ”rundas”. Annars skulle det inte bli något.

På detta scenario har dock EU-komissionen reagerat med att föreslå ett reformpaket, Omnibus, som är tänkt att lätta upp regelverken något, men inte helt. Detta reformpaket presenterades i början av december och kommer, bedömningsvis, kunna antas under första halvåret 2027.

Vad som en dag blir kvar i Kvarnsveden och Skellefteå som arv efter Harald Mix, Carl Erik Lagercrantz och Peter Carlssons drömmar om en skattesubventionerad batterifabrik är med andra ord kantat med en stor osäkerhet. 

Det enda som är säkert är att ett av världens viktigaste industriminnen, Boberg-hallen, ligger i ruiner samtidigt som det aldrig blev ett enda svenskproducerat batteri tillverkat.

Samt att Peter Carlsson  var en av det fåtal lyckosamma som lyckades gå vinnande ur affären.