Sverige förväntas fortsätta finansiera Northvolt
Ett av skälen varför bolag som Lyten som förvärvat Northvolts konkursbo investerar i europeiska företag i den ”gröna ekonomin” är det allt sämre investeringsklimatet i USA. Eller rättare sagt tillgången till statlig finansiering. Det förklarar varför allt fler start-ups söker sig till EU och europeiska skattefinansierade fonder.
Efter batteriföretaget Northvolts konkurs tidigare i år har debatten om statliga subventioner för den gröna energiomställningen fortsatt. Såväl konkursförvaltaren Mikael Kubu som Skellefteås kommunalråd Lorents Burman (S) har påpekat att alla nya batteriprojekt har behövt subventioner under uppstartsfasen.
Till skillnad från den socialdemokratiska ministären Löfven / Andersson har regeringen Kristersson dock utvecklat en mer restriktiv linje än flertalet regeringar i Europa. Regeringen har, vilket rapporterats av Dagens Industri sagt att statligt stöd inte varit en del i de diskussioner som förts under sommaren om en försäljning av Northvolt.
Men det innebär inte att köparen till Northvolts konkursbo, det amerikanska företaget Lytens VD Dan Cook utesluter att Sverige kommer att betala ut statligt skattefinansierat stöd till bolaget. Tvärtom menar Cook i en intervju att
”När våra planer har mognat tillräckligt för att kunna ha den här diskussionen med Sverige, så kommer vi att ha det”.
Cook har all anledning att se ljust på framtiden, näringsminister Ebba Busch (KD) hårda ord till trots. I botten för förvärvet ligger bland annat en europeisk investeringsfond som byggts upp av EU:s medborgare. Och har en fond av denna karaktär en gång öppnat upp så är det idag svårt att stänga den igen.
Som tidig ägare förväntas dessa ta ett ansvar för kapitaliseringsbehoven. Dagens Industri har en mer djup analys av bolagets ägarstruktur som sedan en tid omfattar upp till 800 ägare.
Lyten kapitaliserar på det europeiska klimatet
Ett av skälen varför bolag som Lyten investerar i europeiska företag i den ”gröna ekonomin” är det allt sämre investeringsklimatet i USA. Eller rättare sagt tillgången till statlig finansiering.
Ett av de första politiska beslut den då nyvalde president Donald Trump fattade var en snabb avveckling av hans företrädare Joe Biden green deal-liknande projekt. Detta skapar en “push” från USA – men det förstärks av “pull” från Europas satsningar på ekosystem för investeringar i ”grön teknik”.
Tillgången på gratis pengar för den gröna omställningen sinar med andra ord i USA. Men Europa är fortsatt attraktivt för bidragsentreprenörer som genom förvärv eller etablering av europeiska företag köper sig en option till hela det europeiska bidragsindustriella komplexet.
Fortsatt bidragsbonaza i Europa
Europa, och framför allt EU-nivån, har fortsatt att satsa miljarder på olika industriprojekt. EU har fortsatt att satsa stort på grön omställning via fonder som Europeiska investeringsfondens finansierade Luxemburg Future Fund (LFF), Horizon Europe och European Green Deal.
För bolag som Lyten är Europeiska venture capital-fonder och offentliga fonder som LFF attraktiva. Dessa erbjuder ofta lägre riskkapital med fokus på långsiktiga effekter, till skillnad från mer vinstdrivna amerikanska investerare. De europeiska fonderna söker aktivt efter nya och oprövade teknologier som Lyten’s litium-svavel-batterier för att möta EU:s mål om nollutsläpp.
Amerikanska bolag söker även rent generellt internationell finansiering för att diversifiera sig bort från enstaka marknader, särskilt i en tid av handelskrig och geopolitisk osäkerhet. EU:s fonder som LFF är designade för att attrahera globala innovatörer, och i fallet med Lyten handlar det om att accelerera kommersialisering av hitintills oprövad teknologi. Utvecklad med europeiska skattemedel.
Lyten, som förvärvade Northvolt, har bara under 2024 kunnat kvittera ut 15,7 miljoner USD eller c.a 150 miljoner kronor från LFF. LFF är en av totalt 21 investerare i bolaget som rest . Även om det kan ses som i praktiken felräkningspengar så är det bara en av flera investeringskällor.
LCC är en del av Europeiska innovationsfonden som i sin tur är Europeiska Investeringsbankens, EIB, finansiella gren. EIB har själva direkt förlorat långt över fyra miljarder kronor på lån till Northvolt men kan sägas aktivt finansiera Lytens köp av Northvolts konkursbo genom att låna ut EU:s medborgares medel med fonden EIF och LCC som mellanhänder.
En konstruktion som möjliggjorts bland annat av konsultföretaget McKinsey som har agerat som både LCC och Lytens rådgivare samtidigt som Invest Sweden, med den tidigare McKinsey-konsulten Jan Larsson (S) som VD har agerat på konkursförvaltarens uppdrag att identifiera en köpare av konkursboet. Som blev Lyten.
Då europeiska skattebetalare gått in tidigt som investerare i ett amerikanskt bolag förutsätts det att alla tidiga investerare bidrar löpande med tilläggsinvesteringar tills bolaget har ett positivt kassaflöde eller säljs till marknaden.
Det är inte fel att konstatera att EU:s medel, som byggts upp av EU-medborgare, har gått till att finansiera det amerikanska företaget Lytens förvärv av Northvolt.
Lyten är i praktiken en kopia av Northvolt som bygger giga-fabriker för tidigare oprövad teknik och som redan har så pass stora ekonomiska problem att bolaget drar ner på personalstyrkan i USA. Detta har även fått bolagets batterichef att säga upp sig.
Lyten som nu utan batterichef tillverkar batterier. Med medel som ytterst garanteras av europeiska skattebetalare.
Johan Westerholm
