Det här är berättelsen om hur en imam med utbildning i da’wah-teknik och jordanska band till Muslimska Brödraskapet blev anställd av Svenska kyrkan, folkbildade 30 000 svenska skolelever, bekräftade Qatars moské i Malmö — och vad det berättar om systemet som möjliggjorde det.

Han var med när grunden lades. Han reste till Egypten. Han bad böner i Svenska kyrkans namn. Han kandiderade för Socialdemokraterna. Det är historien om hur ett nätverk etablerar sig i svenska institutioner — berättad genom en ung mans karriär.

Hans namn är Othman Al Tawalbeh. Han är imam, debattör, interreligiös dialogarbetare och Socialdemokratisk valkandidat. Han var med när grunden lades. Och han syns genom hela berättelsen. 

Den här artikeln handlar om ett mönster. Och om en ung man vars karriär illustrerar det med en precision som är ovanlig, eftersom varje steg är dokumenterat i primärkällor såsom mötesprotokoll, tidningsartiklar, valprotokoll, kyrkliga pressmeddelanden och säkerhetsforskningens egna rapporter.

Det finns en typ av historia som sällan skrivs, för den kräver tålamod att följa. Den handlar inte om ett enskilt avslöjande utan om ett mönster — hur en rörelse rör sig genom ett samhälles institutioner, inte med konfrontation utan med tålamod, ett steg i taget, en anställning i taget, en legitimerande aktör i taget.

Del 1: Hamasflaggan på scen – Ingen reagerade  |  Del 2: Mannen som gick under radarn

---

21 augusti 2001 — mötet som ingen rapporterade om

Stockholms Moské på Kapellgränd 10 är ny. Den invigdes den 8 juni 2000 — fjorton månader före mötet. Byggnaden är en omvandlad elverksstation från 1903, ritad av Ferdinand Boberg med influenser från arabisk arkitektur, som efter år av diskussioner, protester och överklaganden omvandlades till moské. På invigningen deltog kulturminister Marita Ulvskog och utrikesminister Anna Lindh. Dessförinnan hade Islamiska förbundet i Sverige — IFiS — och dess föregångare verkat i källarlokaler på Ringvägen på Södermalm i Stockholm och föreningsutrymmen, den typ av provisoriska samlingsplatser som präglat hela den svenska islamiska rörelsens etableringsperiod.

Det är till den nybygda moskén man kallas den 21 augusti 2001 för ett konstituerande möte med ett enda syfte: att bilda ett nytt studieförbund.

Mötet öppnas med koranläsning. Det framgår av protokollet, som i dag finns registrerat hos Skatteverket och som denna granskning har tagit del av. Mötesordförande är Ahmed Ghanem. Sekreterare är Abdulkader Habib. Bland de valda justeringsmännen: Mustafa Kharraki.

Styrelsen som väljs är inte vilka som helst. Ordförande blir Abdelhafid Mabrouk. Sekreterare: Chakib Benmakhalouf — vid den tidpunkten ordförande för IFiS, sedermera ordförande för FIOE, Federation of Islamic Organizations in Europe, Muslimska Brödraskapets europeiska paraplyorganisation. Bland ledamöterna: Mahmoud Aldebe — grundare av IFiS, ordförande Sveriges Muslimska Förbund, SMF, som ett drygt decennium senare öppet beskriver shurårådets slutna, odemokratiska struktur i en arabiskspråkig text på sajten al Noor. Och Abdulkader Habib — grundare av New Moon, den organisation vars Eid-konsert i Al Azhar-skolan dokumenterades i del 1 av denna granskning, med Hamas-flaggor på scen.

Den organisation som bildas är Islamiska studieförbundet i Sverige Ibn Rushd. Studieförbundet som inom sex år kommer att vara godkänt av Folkbildningsrådet och börja ta emot statliga anslag. Studieförbundet som fram till 2025 var ett av de statsbidragsberättigade studieförbunden i Sverige.

---

Stadgarna som ingen läste

Redan i de stadgar som antogs vid grundandemötet finns det som i efterhand framstår som hela berättelsens nyckel. Stadgarnas §1 fastslår att verksamheten ”grundar sig på en islamisk helhetssyn på människan och samhället” och att syftet är att ”hjälpa muslimerna att förankra sin utveckling på den starka klippan av gudomlig vägledning.”

Det är en formulering som vid en hastig läsning kan låta from och harmlös. Läst mot bakgrunden av vad folkbildning är — upplysningens projekt, Kants Sapere aude, människans utträde ur självförvållad omyndighet — är det något annat. Omyndighet inskriven i en stadgeparagraf, finansierad med statliga medel avsedda för myndighetsbildning.

Men den paragraf som är mest avslöjande om organisationens verkliga struktur är §2. De stadgar som antogs i maj 2001.

”Islamiska studieförbundet är en organisatorisk del av Islamiska förbundet i Sverige. Islamiska förbundets rådgivande organet (Shoura rådet) är högsta beslutande organ vid tvister inom studieförbundet.”

Tre paragrafer lästa tillsammans ger den fullständiga bilden. §11 slår fast att förbundrektor och kanslipersonal anställs ”i samråd med Islamiska Förbundets styrelse” — IFiS har alltså vetorätt vid rektorsanställning. §14 slår fast att vid upplösning tillfaller alla tillgångar IFiS. Ibn Rushd är inte en självständig organisation. Det är en organisatorisk del av IFiS, med IFiS:s shuraråd som högsta beslutande organ. Någon annan tanke fanns aldrig.

Dessa stadgar var registrerade hos Skatteverket. De var offentliga. Folkbildningsrådet begär, som kutym och krav, in stadgar vid en ansökan om statsbidragsberättigande. Rådet har alltså sett §2. Rådet godkände ändå.

---

Vad är ett shuraråd?

För att förstå vad §2 egentligen innebär krävs ett steg bakåt. I april 1994 antog Muslimska Brödraskapets internationella rörelse en allmän internationell stadga. Artikel 49 i den stadgan formulerar kravet på alla nationella organisationer som vill bli erkända som medlemmar i den internationella rörelsen: deras förordning måste godkännas av Allmänna vägledningskontoret i Kairo, och förordningen ska som minimum innehålla ett shuraråd, en styrelse och en generaldirektör.

Januari 1995 grundas IFiS formellt som nationell organisation — ett år efter att artikel 49-kravet formulerades. 21 augusti 2001 grundas Ibn Rushd med shurarådet inskrivet i §2.

Mahmoud Aldebe från Jordanien — en av grundarna som sitter i det rum på Kapellgränd den 21 augusti 2001 — publicerade år 2013 på den arabiskspråkiga sajten al Noor en text som öppet beskriver strukturen: ”Det är bara medlemmarna som får delta i valet av rådets medlemmar (Shura) och rådet väljer ordförande och han i sin tur väljer sin styrelse.” En sluten struktur, osynlig för utomstående, inskriven i det svenska studieförbundets grundstadgar.

---

Den unge imamen

I det rummet på Kapellgränd den 21 augusti 2001 är Othman Al Tawalbeh sannolikt inte ännu. Han är ung — han kom liksom Aldebe till Sverige från Jordanien och har studerat vid Al-Balqa Applied University i Jordanien, där han tog en kandidatexamen i Islams grunder och da’wah-teknik. Da’wah — aktivt spridande av islam — är inte bara ett religiöst begrepp. Det är Muslimska Brödraskapets operativa strategi för etablering i värdländer.

Men snart är han en del av Ibn Rushd. I vilken egenskap, exakt, och när, är inte fullständigt klarlagt. Det som är klarlagt är att han framträder som vikarierande rektor för Ibn Rushd och att det är i den egenskapen han skriver under det hederspris Ibn Rushd delar ut 2009 — till Islamguiden, en webbsajt vars innehåll lyfter fram islamistiska positioner.

Certifikatet är undertecknat av Othman Al Tawalbeh, vikarierande rektor, och Temmam Asbai, tidigare ordförande för Islamiska förbundet.

Islamguiden hade vid tidpunkten på sin webbplats publicerat en rapport från Sveriges muslimska råd med titeln ”Sveriges Islamiska skola” som beskrev den svenska skolan i termer som ingen statsbidragsfinansierad organisation borde kunna stå bakom: en text som uttryckte att ”det inte finns någon svensk flicka som vill förbli oskuld” och propagerade för att muslimska flickor skulle skyddas från den svenska skolans sexualmoral.

Tawalbeh satte sitt namn på ett hedersdiplom till den organisationen.

---

Stockholm 1995 — svenska skattebetalare föder ett europeiskt nätverk

Historien om hur Ibn Rushd blev möjligt börjar inte 2001. Den börjar med en konferens 1995 som finansierades av svenska skattebetalare och hölls med statlig prestige.

Det är svenska Utrikesdepartementet som tar initiativet. Tillsammans med Sveriges unga muslimer — SUM, grundad 1991 av IFiS — anordnar UD en internationell konferens i Stockholm under rubriken “Islam in Europe”. Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén håller öppningstal. Utbildningsminister Carl Tham talar för att visa uppskattning. Konferensen är, enligt den svenska regeringens uttalade syfte, ett led i en strategi mot rasism och hat mot utlänningar.

Administratörer på den parallella ungdomskonferensen — “Ungdom mot rasism” — är Ahmed Ghanem, dåvarande ordförande för Islamiska förbundet i Sverige, och Göran Ibrahim Nettelbladt från SUM.

Från den islamiska sidan bjuder arrangörerna in Ahmad von Denffer från Münchenmoskén — en av ledargestalterna i den struktur som FBI:s material senare identifierar som MB:s europeiska infrastruktur — samt Tariq Ramadan, son till Said Ramadan och barnbarn till Hassan al-Banna. Den franske islamologen Gilles Kepel, inbjuden till huvudkonferensen, kommenterar efteråt utan omsvep:

 “Ungdomskonferensen dominerades av islamister.”

Kepels kommentar publiceras av Bitte Hammargren i Svenska Dagbladet. Nettelbladt och Ghanem svarar med en gemensam artikel i SvD och i Salaam: Kepel uttrycker bara den franska statens syn att muslimer är potentiella fiender.

Det är en tränad replik. Och den fungerar.

Utfallet av Stockholmskonferensen är konkret: de deltagande organisationerna — Jeunes Musulmans de France, Young Muslims UK och SUM — enas om behovet av ett koordineringsorgan. SUM får i uppdrag att utveckla idén. Ett år senare, med stöd av FIOE och Muslim Association of Britain, bildas officiellt Forum of European Muslim Youth and Student Organizations — FEMYSO. Omar Mustafa, dåvarande SUM-sekreterare och blivande IFiS-ordförande, sitter i FEMYSO:s styrelse.

MB:s europeiska ungdomsnätverk föds i Stockholm. Det är svenska statliga medel och socialdemokratisk ministerprestige som möjliggör konferensen. Ahmed Ghanem administrerar den. Sex år senare grundar Ghanem Ibn Rushd.

---

Peter Weiderud — mannen som förbinder allt

Det finns en person vars karriär löper som en parallell tråd genom hela det nätverk den här artikeln kartlägger. Han heter Peter Weiderud. Han är socialdemokrat. Han är troende kristen. Och han är i varje avgörande skede på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Weiderud börjar sin karriär som talskrivare åt utrikesminister Lena Hjelm-Wallén. Det är Hjelm-Wallén som 1995 håller öppningstal vid konferensen “Islam in Europe” i Stockholm — konferensen som föder FEMYSO, Muslimska Brödraskapets europeiska ungdomsnätverk. Weiderud är hennes röst. Han skriver hennes ord.

Därefter: talskrivare åt utrikesminister Anna Lindh. Chef för Svenska kyrkans internationella arbete. Utrikespolitisk chef vid Kyrkornas Världsråd i Genève. Ordförande för Broderskapsrörelsen — sedermera Socialdemokrater för tro och solidaritet — från 2005 till 2015. I den egenskapen adjungerad ledamot i Socialdemokraternas verkställande utskott. En av de mest centralt placerade personerna i skärningspunkten mellan socialdemokratisk makt och religiös organisering i Sverige.

Det är i den rollen han 2013 bekräftar att Rapport 4/99 existerar — uppgörelsen mellan Broderskapsrörelsen och SMR/IFiS om muslimers placering på socialdemokratiska vallistor. Han letade i arkivet, hittade inte dokumentet, men fann ett kongressbeslut om samarbetet. Aldebe skickade sedan en kopia av rapporten vidare för insyn.

2015 utnämner den socialdemokratiska regeringen — Margot Wallström svarar personligen på riksdagens fråga om beslutsunderlaget — Peter Weiderud till direktör för Svenska Institutet i Alexandria. Institutet grundades 1999 på initiativ av biståndsminister Pierre Schori (S) och har till uppgift att, med svenska skattemedel, främja dialog mellan Sverige och Mellanöstern/Nordafrika.

Det är samma institut som Ibn Rushd besöker i april 2007 — sex månader innan Folkbildningsrådet godkänner förbundet — för konferensen “Peace Studies in the Middle East”. Ottman Al Tawalbeh representerar Ibn Rushd. Weiderud är ännu inte direktör, men institutet är redan en del av samma diplomatiska infrastruktur Broderskapsrörelsen rör sig i.

Under Weideruds tid som direktör, 2015–2018, konstaterar det egyptiska utrikesdepartementet att institutet kommit “alltför nära Muslimska brödraskapet.” Institutet läggs ner 2019 och efterträdaren förläggs till Amman, Jordanien — landet där Othman Al Tawalbeh tog sin akademiska examen.

Weiderud är inte en dold aktör. Han är öppen med varje post han innehaft. Det anmärkningsvärda är strukturen: en enda karriär som börjar hos den minister som öppnar dörren för FEMYSO 1995, passerar undertecknandet av Rapport 4/99, löper genom ordförandeposten i den organisation som administrerar uppgörelsen med IFiS — och landar i direktörsposten för det institut som Ibn Rushd besöker under sin statsbidragskvalificering.

Det är inte en konspirationsteori. Det är en karriär. Men karriärer äger rum i nätverk. Och det här nätverket är dokumenterat i detalj.

---

Bommersvik — uppgörelsen i socialdemokratins nav

Innan Ibn Rushd existerar — medan strategi fortfarande formuleras — hålls möten. Och de hålls på rätt ställen.

I IFiS:s egen tidskrift Salaam, nummer 2/1998, publiceras en intervju och ett reportage från ett möte på Bommersviks kursgård söder om Stockholm. På mötet deltog Mahmoud Aldebe, Ahmed Ghanem och Broderskapsrörelsens representant Ola Johansson. Texten redovisar hur IFiS tänker kring politiskt deltagande — och varför man inte anser det nödvändigt att bilda ett eget islamiskt parti.

Svaret är tydligt: det behövs inte. Samarbetet med Socialdemokraterna räcker.

Platsen är inte neutral. Bommersvik ägs av SSU och Socialdemokraterna — partiets eget utbildnings- och träningsnäste, dit man bjuder in dem man är i koalition med.

I texten redovisas den teologiska legitimiteten för vad som förhandlas. Med hänvisning till Sheikh Mawlawis besök i Stockholm 1996 citeras hans slutsats: politisk delaktighet är en islamisk plikt, ska utövas kollektivt för att ge störst genomslag. Som kompletterande auktoritet citeras en studie från shariafakulteten i Kuwait: ”politisk delaktighet är en del av islams lära.”

Det är en fatwa som underbygger en uppgörelse. Och uppgörelsen finns i skrift.

Broderskapsrörelsen och SMR — Sveriges Muslimska Råd, IFiS:s paraplyorganisation — formaliserar samarbetet i Rapport 4/99, godkänd av förbundskongressen. Rapporten undertecknas av Aldebe, Kharraki och Ghanem för SMR/IFiS-sidan och av Ola Johansson, Christer Gustafsson, Görel Sävborg-Lundgren och Pär Axel Sahlberg för Broderskapsrörelsen. Målet är operationellt konkret: år 2002 ska muslimer finnas som socialdemokratiska förtroendevalda på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och riksdagslistorna i minst 5 län.

Det är inte ett löfte om inklusion. Det är ett leveransschema.

Tre år senare grundas Ibn Rushd. Aldebe, Kharraki och Ghanem är alla med på det konstituerande mötet på Kapellgränd den 21 augusti 2001. De har i namn av en kongress fått löften om platser på vallistor. Nu grundar de ett studieförbund. De behöver ingen partikassa — de har folkbildningsanslaget.

---

SENSUS — bryggan in

Ibn Rushd bildas 2001, men det dröjer till 2007 innan Folkbildningsrådet godkänner förbundet för statsbidrag. Mellanperioden är inte ett tomrum — det är en etableringsfas, och den möjliggörs av ett samarbete med ett annat studieförbund: SENSUS.

SENSUS grundades av Svenska kyrkan. Det är det kristna studieförbundet, med rötter i väckelserörelsernas folkbildningstradition. Att SENSUS blev bryggan in för Ibn Rushd är, i ljuset av det som följer, mer logiskt än det vid första anblicken verkar: både SENSUS och Ibn Rushd delar premissen att tron har ett legitimt anspråk på det offentliga rummet. Den epistemologiska affiniteten — den gemensamma uppfattningen att gudomlig vägledning är ett giltigt alternativ till sekulär kunskapssyn — skapar ett naturligt samarbetsutrymme.

Ibn Rushds första ansökan om statsbidragsberättigande drogs tillbaka 2001 — samma år som grundandet. I stället inleds samarbetet med SENSUS, som möjliggör att Ibn Rushd kan bedriva verksamhet och ta emot medel under SENSUS:s flagg.

2005 beviljar Folkbildningsrådet Ibn Rushd en tvåårig kvalificeringsperiod, och statliga bidrag börjar flöda redan då. 2007 fattar FBR beslut om att godkänna förbundet som statsbidragsberättigat. 2008 erkänns Ibn Rushd fullt ut som ett av landets då tio officiella studieförbund.

---

2007 — folkbildning om islamofobi

Ibn Rushds webbplats, arkiverad av Wayback Machine den 18 november 2007, beskriver tre stora nationella projekt förbundet driver vid tidpunkten för Folkbildningsrådets beslut. Det tredje projektet är analytiskt anmärkningsvärt.

Det heter ”Att främja islamisk fredskultur” och syftar, med Ibn Rushds egna ord, till att ”motverka islamofobi (rädsla och fientlighet mot islam bland huvudsakligen västerlänningar) och västofobi (rädsla och fientlighet mot västvärlden bland huvudsakligen muslimer).” Projektledare är Yasin Ahmed — grundare av Sveriges muslimska scouter och en av de ledamöter som valdes vid grundandemötet på Kapellgränd den 21 augusti 2001.

Begreppet ”islamofobi” är inte ett neutralt analysinstrument. Det lanserades som politisk strategi av CAIR — Council on American-Islamic Relations — i USA 1994, och har sedan dess fungerat som ett redskap för att omvandla sakargument mot politisk islam till psykopatologi hos den som argumenterar. Den som kritiserar en ideologi blir inte bemött med ett motargument — utan med en diagnos. Kritiken är inte fel, den är ett symptom på fobi. Strategin stänger debatten.

Ibn Rushds tillägg av västofobi som spegelbild låter balanserat. Det är det inte funktionellt. Islamofobi utpekar kritiker av islamism i väst. Västofobi beskriver muslimers rädsla för det omgivande samhället. Inget av begreppen öppnar för saklig prövning av idéer.

Båda kategoriserar sinnesstämningar, inte argument. Kombinationen låser debatten: varje kritisk fråga — inifrån eller utifrån — kan avfärdas som antingen fobi eller rädsla. Det är den begreppsvärld ett statsbidragsberättigat studieförbund 2007 erbjuder sig att folkbilda Sverige i.

---

Alexandria, april 2007 — kontakterna i moderslandet

Det är april 2007. Ibn Rushd befinner sig i de avslutande månaderna av sin kvalificeringsperiod inför Folkbildningsrådets avgörande beslut i oktober. I det läget reser Othman Al Tawalbeh till Alexandria i Egypten.

Egypten är inte ett neutralt val av konferensland. Det är Muslimska Brödraskapets moderland. Det är landet där Allmänna vägledningskontoret i Kairo är beläget — det kontor som enligt artikel 49 måste godkänna varje nationell organisations förordning för att den ska kunna tas upp som medlem i den internationella rörelsen. Det land vars shurastrukturer är förebilden för den §2 som Ibn Rushd antog på Kapellgränd sex år tidigare.

Konferensens titel är ”Peace Studies in the Middle East — Contextualizing and Globalizing.” Arrangörer: Life & Peace Institute från Uppsala, Swedish Institute i Alexandria och Bibliotheca Alexandria. Ibn Rushds nyhetsarkiv, arkiverat av Wayback Machine den 18 november 2007, beskriver syftet öppet: ”ett ytterligare steg för att kunna marknadsföra Ibn Rushd på global nivå och även finnas på internationella marknader som givande aktör.”

Vad Ibn Rushd sökte i Alexandria var alltså inte marknadsföring i allmänhet. Det var institutionella kontakter med svenska aktörer etablerade i MB:s hemland — aktörer med egna ingångar till egyptiska institutioner, akademiska miljöer och civilsamhällsorganisationer. Kontakter förmedlade via respektabla svenska institutioner, i ett sammanhang som ger legitimitet åt alla parter.

Sex månader senare, i oktober 2007, godkänner Folkbildningsrådet Ibn Rushd.

2010 — källarmoskén som blev Skandinaviens största moské

År 2010 är Othman Al Tawalbeh verksamhetschef för Ibn Rushd i södra Sverige. Det är i den egenskapen han framträder i Sydsvenskan i augusti 2010, i en artikel om ett nytt muslimskt kulturcenter under uppförande i Malmö. Hans roll i tidningsartikeln är att bekräfta och namnge organisationen bakom projektet.

”Den sunnimuslimska föreningen Salsabil i Malmö ligger bakom det muslimska centret”, säger han till tidningen.

Salsabil hade vid tidpunkten sin bas i en källare på Scheelegatan. Det är en av Malmös källarmoskéer — det begrepp som kommit att beteckna de inofficiella muslimska bönerummen i miljonprogramsområdenas källare och föreningslokaler.

Det Ibn Rushds verksamhetschef ger offentlig legitimitet åt i Sydsvenskan 2010 är ett byggprojekt som sju år senare, 2017, invigs som Skandinaviens största moské. Byggkostnad: 120–140 miljoner kronor. Qatar bidrar med 30 miljoner. Vid invigningen deltar Qatars viceminister för religiösa affärer. Också på plats: Malmös kulturkommunalråd Frida Trollmyr (S), som håller ett tal om hur moskén bidrar till ”den mångfald som gör Malmö unikt.” Efteråt berättar hon för Sydsvenskan: ”Jag har egentligen inte så bra koll på vad det är för förening.”

Femton år efter Sydsvenskan-artikeln, den 21 februari 2026, citeras Othman Al Tawalbeh av Qatars statliga nyhetsbyrå QNA i en rapport om Ramadan i Norden. Hans titel: ”writer and researcher on Muslim affairs in the West.”

Det är Qatars officiella statsnyhetsbyrå. Det är samma stat vars religionsministerium — Ministry of Awqaf and Islamic Affairs — finansierade Salsabils moské med 30 miljoner kronor. Tawalbeh bekräftade Salsabils roll till Sydsvenskan 2010 som Ibn Rushd-tjänsteman. Sexton år senare är han Qatar News Agency:s Sverige-expert. Tråden är inte historisk. Den löper in i nutid.

Försvarshögskolans rapport ”Salafism och salafistisk jihadism 2.0” identifierar Salsabil kulturförening som ursprungsorganisationen för Waqf as-Sunnah och konstaterar att det funnits radikala extremister inom Salsabil. Salsabil bjöd in Salman al-Ouda — känd som Usama bin Ladens andlige mentor — till sin källarmoské i april 2016.

Kopplingen till Qatar beskrivs av Mohammad Fazlhashemi, professor i islamsk teologi, i Världen Idag: ”När en moské eller en muslimsk församling i Sverige stöds av statliga medel från Qatar kan man vara säker på att donatorerna har ett syfte.”

Ibn Rushds verksamhetschef i södra Sverige är den person som i det avgörande skedet, 2010, offentligt bekräftar Salsabils roll i projektet. Det är inte Ibn Rushd som organisation som bär ansvar för vad Salsabil sedan gör. Men det är Ibn Rushd-nätverkets representant som ger projektet dess offentliga legitimitet.

---

18 mars 2011 — introduktionen

Fredagen den 18 mars 2011 hålls den första fredagsbönen på Fryshuset i Stockholm. Det är Fryshuset — ett av Sveriges mest kända ungdomshus, grundat av frikyrkliga rörelser, med tusentals ungdomsbesökare varje månad och verksamhet i skolor och kommuner över hela landet.

Imamen heter Othman Al Tawalbeh.

Introduktionen görs av Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet i Sverige. Det är IFiS:s ordförande som presenterar Ibn Rushds tidigare vikarierande rektor för Fryshusets publik. Islamiska förbundets webbplats publicerar händelsen och citerar Mustafa: 

”Det är ett positivt och viktigt steg av Fryshuset som möjliggör detta genom att anställa imamen Othman Tawalbeh för att vägleda ungdomarna och besvara deras frågeställningar, vare sig de är muslimer eller inte.”

Fryshuset anställer Tawalbeh. Men det är inte Fryshuset som primärt står för anställningen.

---

Undantaget

Den 17 mars 2011 — dagen innan den första fredagsbönen — publicerar den finlandssvenska kyrktidningen Kyrkpressen (nr 11, 2011) en artikel av Johan Sandberg med rubriken ”Imam får anställning i Svenska kyrkan.”

Sofia församling i Stockholm — en av Svenska kyrkans församlingar — har anställt Othman Al-Tawalbeh för nio månaders mångfaldsarbete i Fryshuskyrkan. Initiativet beskrivs i artikeln ha tagits av prästen Maria Kjellsdotter-Rydinger, som är Sofia församlings präst med Fryshuskyrkan som ansvarsområde.

Artikeln noterar vad som annars inte sägs: anställningen är ett undantag från regeln att den som är anställd av Svenska kyrkan ska tillhöra kyrkan och omfatta den kristna tron. Svenska kyrkan bröt alltså formellt mot sin egen policy — aktivt, medvetet, efter intern diskussion.

Stiftsadjunkt Helene Egnell rådgjordes om anställningen. Hon citeras i artikeln: ”Kanske det hade varit bättre att vänta.” Intern tveksamhet finns dokumenterad i primärkällan. Det genomfördes ändå.

Borgåbiskopen Björn Vikström — ledare för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland — hade månaden dessförinnan deltagit i religionsdialog i Närpes tillsammans med Tawalbeh. Nätverket sträckte sig redan till Finland.

Det är ett mönster som löper genom hela Ibn Rushds etableringsperiod. En aktör med rötter i IFiS/MB-nätverket paras med en synlig, legitimitetsgivande representant för en etablerad svensk institution. Kjellsdotter-Rydinger tar initiativet. Hennes kyrka gör undantaget. Hennes titel syns i tidningsrubrikerna. Hennes trovärdighet överförs till projektet — och via projektet till nätverket bakom det. Mönstrets existens kräver inte att hon är medveten om sin roll i det. Det räcker att strukturen fungerar.

MB:s egna strategidokument beskriver logiken. 1991 års Explanatory Memorandum — godkänt av rörelsens Shura Council och beslagtaget av FBI vid husrannsakan i Virginia 2004 under Holy Land Foundation-rättegången — talar om settlement som ett långsiktigt projekt: etablering i värdlandets institutioner, närvaro där de unga finns, synlighet i sammanhang som ger legitimitet. Strategin kräver inte konfrontation. Den kräver en lokal aktör vars namn står på inbjudan och vars institution öppnar dörren.

---

30 000 elever

År 2011 grundar Othman Al Tawalbeh och Maria Kjellsdotter-Rydinger tillsammans programmet ”Tillsammans för Sverige” på Fryshuset. Det är ett interreligiöst dialogprogram riktat mot unga. Syftet är att motverka rasism, främlingsfientlighet och extremism. Det är ett genuint samhällssyfte — ingen kan med trovärdighet hävda annat.

Programmet når, enligt egna uppgifter, över 30 000 elever och utbildar över 750 unga ledare. Det inspirerar systerprogram i Finland och Norge. Det citeras i Kyrkans Tidning, i Sveriges Radio och i Ekot. Det skrivs om i finländsk kyrkpress.

Fryshuset är inte valt slumpmässigt. Det är en av Sveriges mest kända ungdomsinstitutioner med räckvidd in i skolor och kommuner i hela landet. Det är en infrastruktur som Ibn Rushd, IFiS och Stockholms moské på Kapellgränd inte hade kunnat bygga på egen hand. Den infrastrukturen blev tillgänglig via en präst i Sofia församling som tog ett initiativ, och via ett studieförbund grundat i en källarmoské tio år tidigare med shurarådet inskrivet i §2.

---

NBV — nykterhetsrörelsen anställer

Tillsammans för Sverige startades exakt den 8 mars 2011 — det bekräftas av Fryshusets egna historiesidor. Under åren som följer når programmet över 30 000 elever och utbildar fler än 750 unga ledare. Det inspirerar parallella program i Finland och Norge.

Kyrkoanställningen skapar omedelbart debatt. Prästerna Annika Borg och Johanna Andersson skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet där de beskriver beslutet som uttryck för en kyrka i fritt fall. Och dagen efter att Kyrkpressen publicerat nyheten om anställningen knackar SÄPO på hos familjen Tawalbeh i Skåne. Arabiskspråkiga hot mot imamen har identifierats online — hot som säkerhetspolisen bedömer kan uppfattas som en fatwa om att han lämnat islam.

Tawalbeh utrustas med larmtelefoner till SÄPO. Det är det pris hans position mellan institutionerna bär med sig.

Karriären fortsätter. Othman Al Tawalbeh är i dag anställd vid NBV — Nykterhetsrörelsens Bildningsförbund — med titel Verksamhetsutvecklare i Helsingborg, region Syd. NBV är nykterhetsrörelsens eget studieförbund, historiskt med nära band till arbetarrörelsen men organisatoriskt fristående från SAP och LO. Det är inte en slumpmässig arbetsgivare.

Det är ytterligare ett statsbidragsfinansierat studieförbund inom det folkbildningssystem Ibn Rushd navigerat sedan 2001.

---

Den fullständiga färden

I kommunfullmäktigevalet i Hässleholm 2022 kandiderar Othman Al Tawalbeh för Socialdemokraterna. Det framgår av Valmyndighetens officiella valprotokoll,Han placeras på plats 7 och erhåller 27 personröster.

Det är det parti vars kommunalråd legitimerade den Qatar-finansierade moskén i Malmö utan att ha kunskap om vad det var för förening. Det är det parti vars företrädare under etableringsfasen 1997–2007 öppnade dörrarna för IFiS-nätverket. Det är det parti vars kandidatlistor han finns på — NBV, hans arbetsgivare, är ett annat men besläktat studieförbund i samma folkbildningssystem.

1999 års uppgörelse är inte ett historiskt faktum. Det är en löpande praktik.

Karriärens röda tråd:

Kandidatexamen i da’wah-teknik, Jordanien. Ibn Rushd, vikarierande rektor — undertecknar hederspris till Islamguiden 2009. Verksamhetschef Ibn Rushd södra Sverige — bekräftar Salsabils roll i Malmöprojektet till Sydsvenskan 2010. Representant för Ibn Rushd vid Alexandriakonferensen i Egypten, april 2007 — sex månader före Folkbildningsrådets beslut. Imam, introducerad till Fryshuset av IFiS-ordföranden Omar Mustafa personligen, mars 2011. Anställd av Sofia församling, Svenska kyrkan — undantag från den egna regeln om kristet trosbekännande — mars 2011; SÄPO kontaktar familjen Tawalbeh i Skåne om arabiskspråkiga hot samma vecka. Grundare av ”Tillsammans för Sverige” med kyrkopräst, 8 mars 2011 — programmet når 30 000 elever. Anställd NBV (Nykterhetsrörelsens Bildningsförbund), titel Verksamhetsutvecklare Helsingborg. S-kandidat i Hässleholm kommunfullmäktigeval, plats 7, 2022. Qatar News Agency-expert om ”muslim affairs in the West”, februari 2026 — samma statliga nyhetsbyrå vars land finansierade Salsabils moské med 30 miljoner kronor.

Varje steg presenteras som separata initiativ av separata aktörer. Men personen är densamma. Nätverket är detsamma. Och de institutioner som öppnar dörrarna — en kyrkoförsamling, ett ungdomshus, ett studieförbund, ett socialdemokratiskt valdistrikt — gör det var och en utan att se helheten.

Det är hur etablering fungerar när den lyckas.

KÄLLFÖRTECKNING

PRIMÄRKÄLLOR

• Skatteverket: Stadgar för Islamiska studieförbundet i Sverige Ibn-Rushd, antagna maj 2001. Utdrag ur årsmötesprotokoll 2001-08-21, Stockholms Moské, Kapellgränd 10.
• Ibn Rushd webbplats, arkiverad Wayback Machine 2007-11-18: ”För allmänheten” — projekt ”Att främja islamisk fredskultur” (islamofobi/västofobi-framing, projektledare Yasin Ahmed) och FORIX (Ibn Rushd + SUM + New Moon). https://web.archive.org/web/20071118100059/http://www.ibnrushd.se/forallman.htm
• CAIR (Council on American-Islamic Relations) grundades 1994. ”Islamofobi” som begreppsstrategi: dokumenterat i bl.a. Investigative Project on Terrorism och Lorenzo Vidinos forskning om MB-nätverket i väst.
• Islamiska förbundets webbplats: ”Första fredagsbönen på Fryshuset” — Omar Mustafa-citat om Tawalbeh. islamiskaforbundet.se.
• Kyrkpressen, torsdag 17 mars 2011, nr 11: ”Imam får anställning i Svenska kyrkan”, Johan Sandberg. (Primärkälla, fysiskt exemplar.) Undantagsformulering om Tawalbeh-anställning, Kjellsdotter-Rydingers initiativ, Egnell-citat, Vikström-uppgift.
• Kyrkans Tidning, 2011-11-10: ”Imam välkomnas till Fryshuskyrkan.” kyrkanstidning.se.
• Kyrkans Tidning, debattartikel av Kjellsdotter-Rydinger och Tawalbeh, 2019: ”Vänskap kan utveckla vår religiösa identitet.” kyrkanstidning.se.
• Sydsvenskan, 2010-08-24, sidan C2: ”Centret ska bli sunnimuslimskt” — Tawalbeh-citat om Salsabil. (Arkiverat via Muslimska friskolan-bloggen, muslimskafriskolan.blogspot.com.)
• Valmyndigheten: Slutlig rösträkning och mandatfördelning, kommunfullmäktigeval 2022, valkrets 1277 Hässleholm, listnummer 0002-00584. resultat.val.se.
• NBV region Syd: Personalförteckning. nbv.se/regioner/syd/kontakt/personal/othman-al-tawalbeh/
• Fryshuset: ”Tillsammans för Sverige — om oss.” fryshuset.se/verksamhet/tillsammans-for-sverige/om-oss

RAPPORTER OCH VETENSKAPLIGA KÄLLOR

• Rapport 4/99: Projektgrupp Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen–SMR, förbundskongressbeslut. Signatärer: Aldebe, Kharraki, Ghanem (SMR) + Ola Johansson, Christer Gustafsson, Görel Sävborg-Lundgren, Pär Axel Sahlberg (Broderskapsrörelsen). Innehåll och existens bekräftad av Peter Weiderud (Tro och Solidaritet) till P4 Jönköping 2013-12-03, och redovisad av Sameh Egyptson i GP-debatt 2014-01-29.
• IFiS-publikation (Rabita): Fotodokumentation från Bommersviks kursgård — Ola Johansson, Mahmoud Aldebe, Ahmed Ghanem. Mawlawi-fatwa 1996 Stockholm om politisk delaktighet som islamisk plikt. Kuwait shariafakultet-studie om politisk delaktighet som islamisk lära. (Fysisk källa, inlämnad till granskningen.)
• FOI: ”Muslimska brödraskapet — En kunskapsöversikt.” FOI-R–4608–SE.
• Försvarshögskolan: ”Salafism och salafistisk jihadism 2.0.” fhs.se — Salsabil som ursprungsförening för Waqf as-Sunnah, Qatar-finansiering, Salman al-Ouda-inbjudan 2016.
• Sameh Egyptson: avhandling om Muslimska brödraskapet i Sverige, kapitel 14.5.4 (Tawalbeh). wordpress.egyptson.se
• MB Explanatory Memorandum, 1991. Holy Land Foundation trial exhibits, US Department of Justice. ”Settlement”-strategi godkänd av Shura Council. FBI-beslag Virginia 2004.
• MB, Allmän internationell stadga, april 1994. Artikel 49: krav på shuraråd i nationella organisationer.

MEDIEKÄLLOR

• Världen Idag, 2017-05-22: ”Skandinaviens största moské invigd i Malmö” — Qatar 30 mkr, Fazlhashemi-citat. varldenidag.se
• Veckans Nyheter, 2017-06-08: ”Varför legitimerar S ett parallellsamhälle i Malmö?” — Trollmyr-citat, Wakf-bakgrund. veckansnyheter.se
• Qatar News Agency (QNA), 2026-02-21: Tawalbeh citeras som ”writer and researcher on Muslim affairs in the West” i rapport om Ramadan i Norden. qna.org.qa
• Nyheter24, 2011-03-16 (via Helsingborgs Dagblad): ”SÄPO ser hot mot imam som fått jobb av Svenska kyrkan” — SÄPO besöker familjen Tawalbeh, arabiskspråkiga hot. nyheter24.se
• Sveriges interreligiösa råd: ”Tillsammans för Sverige — historia.” Startdatum 8 mars 2011 bekräftat. interreligiosaradet.se
• Frilagt Hässleholm, 2017-04-14: ”Muslimer i Hässleholm bekämpar extremism.”

LEDARSIDORNA.SE — TIDIGARE GRANSKNING I SAMMA ÄMNE

• ”Ibn Rushd ingår i Muslimska brödraskapets fasta struktur — avslöjade av sina egna stadgar.” Ledarsidorna.se, 2020-05-31. Stadgeanalysen: §14 tillgångarna till IFiS, §16 IFiS tillgångarna till FIOE. Bekräftar FEMYSO:s koppling till SUM/IFiS. ledarsidorna.se/2020/05/ibn-rushd-ingar-i-muslimska-brodraskapets-fasta-struktur-avslojade-av-sina-egna-stadgar/
• ”Hamasflaggan på scen — Ingen reagerade.” Ledarsidorna.se. Eid-konserten november 2010: New Moon, IFiS, Ibn Rushd, Stockholms moské. Abdulkader Habib som grundare. ledarsidorna.se/hamasflaggan-pa-scen-ingen-reagerade/
• ”Så mörklade S skälen till Alexandriainstitutets nedläggning.” Ledarsidorna.se. Weideruds sorti 2018, egyptiska UD:s reaktion, Margot Wallströms personliga anställning av Weiderud som kansliråd. ledarsidorna.se/sa-morklade-s-skalen-till-alexandriainstitutets-nedlaggning/
• ”USA terrorklassificerar delar av det Muslimska brödraskapet.” Ledarsidorna.se. SwedAlex historia, Weiderud 2015–2018, egyptiskt UD:s kritik, Charlotta Sparre/Amman-instituttets tillkomst. ledarsidorna.se/usa-terrorklassificerar-delar-av-det-muslimska-brodraskapet/
• ”Tro och Solidaritet: Ge Muslimska brödraskapet en tydlig och självklar plats.” Ledarsidorna.se, 2021-06-03. Weideruds ställningstaganden som ordförande, försvaret av homofoba partimedlemmars ståndpunkter. ledarsidorna.se/tro-och-solidaritet-ge-muslimska-brodraskapet-en-tydlig-och-sjalvklar-plats/
• ”Projektavtalet mellan Tro och Solidaritet om islamisterna — Detta är vad som hände sen.” Ledarsidorna.se. Rapport 4/99:s konsekvenser, kongressbeslut 1999. ledarsidorna.se/plus/projektavtalet-mellan-tro-och-solidaritet-om-islamisterna-detta-ar-vad-som-hande-sen/
• ”Problemet är inte vad han säger, problemet är att han pratar för mycket.” Ledarsidorna.se. Anna Ardin vitsordade Tro och Solidaritets strategi att söka upp IFiS/SMR-organisationer för rekrytering av nyckelpersoner. Temmam Asbai och Lamia el Amri dokumenterade. ledarsidorna.se/problemet-ar-inte-vad-han-sager-problemet-ar-att-han-pratar-for-mycket/
• ”Så tvättar ETC bilden av Studieförbundet Ibn Rushd.” Ledarsidorna.se. Ibn Rushds hederspris 2009 till Islamguiden, Islamguiden-innehållet om muslimska familjedagarna. ledarsidorna.se/sa-tvattar-etc-bilden-av-studieforbundet-ibn-rushd/
• ”Så byggdes Brödraskapets finanser upp med skattemedel.” Ledarsidorna.se. Granhedsgårdens förvärvs- och ägarhistoria, Tillväxtverkets bidrag, Corona-stöd. ledarsidorna.se/sa-byggdes-brodraskapets-finansier-upp-med-skattemedel/
• ”Europas förlorade kulturkrig.” Ledarsidorna.se. Rapport 4/99:s mål, Broderskapsrörelsens signatärer, Mahmoud Aldebes roll. ledarsidorna.se/europas-forlorade-kulturkrig/
• ”Svenska kyrkans samarbeten skapar nytt utrikespolitiskt kluster för islamism att verka från.” Ledarsidorna.se. Institutionella kopplingar mellan Svenska kyrkan och islamistiska nätverksorganisationer. ledarsidorna.se/plus/svenska-kyrkans-samarbeten-skapar-nytt-utrikespolitiskt-kluster-for-islamism-att-verka-fran/

SEKUNDÄRKÄLLOR SOM FRÄMST BEHANDLAR PRIMÄRKÄLLOR

• Muslimska friskolan-bloggen: ”Källarmoské bygger stormosken i Malmö” — Sydsvenskan-arkiv, Salsabil-dokumentation. muslimskafriskolan.blogspot.com
• Sameh Egyptson, wordpress.egyptson.se/2021/10/27: Dokumentation av Tawalbeh som vik. rektor, hedersprisundertecknande 2009, Islamguiden-rapport.