Så klubbades Sverigedemokraterna
Den vändning som Sverigedemokraterna genomfört i frågan om regleringen av jägare och sportskyttars vapengarderober för tankarna till den nautiska term som används för att beskriva hur ett fartyg vänds med hjälp av ett ankare, clubhauling eller klubbning. Hur den förankringsprocess som börjar med den första information i en sakfråga präglar partiledarens beslut och den fortsatta rörelsen i partiet.
Justitieutskottets ordförande Richard Jomshof (SD) avgick som ordförande i riksdagens justitieutskott med hänvisning till regeringsunderlagets ”förhastade och känslomässiga beslut” att gå vidare med ett förbud mot halvautomatiska jaktvapen med militärt utseende. Tidigare hade partierna i regeringssamarbetet kommit överens om att inte gå vidare med utredningens förslag. Efter förra veckans masskjutning i Örebro svängde man på mindre än ett dygn.
Jomshof lämnade sitt avgångsbesked i direkt anslutning till det partistyrelsemöte där frågan diskuterades samtidigt som partiledaren Jimmie Åkesson försäkrade medierna om att beslutet var sällsynt väl förankrat i partiet. Mer förankrat än i många andra frågor.
Först hade vice ordförande Henrik Vinge och chefen för Sverigedemokraternas samordningskansli i Regeringskansliet, Gustav Gellerbrant förankrat beslutet hos Åkesson själv, sedan menade Åkesson att det förankrats i det Verkställande utskottet. Det var efter att inlett förankringen i partistyrelsen som Jomshoff valde att avgå.
Åkesson menar att överenskommelsen har stark förankring i partiet.
– Den är förankrad mer än vad vi brukar göra. Sedan maktskiftet fattar vi beslut i en massa olika frågor varje dag, hela tiden. Väldigt mycket av det förankras kanske bara hos riksdagsledamöterna som jobbar med frågan, en del frågor av tyngre karaktär förankras hos mig. Det här var en sådan fråga, där jag också involverade verkställande utskottet innan jag lämnade besked och där det fanns en väldigt tydlig majoritet för att göra på det här sättet.
Förankring är främst en term som används i psykologin för att beskriva en kognitiv bias, eller det systemfel, som leder till en subjektiv bild av omvärlden. I Åkessons fall ett exempel på den utbredda tendensen att förlita sig i alltför hög grad på den första informationen som erbjuds (“ankaret”) när den enskilde senare fattar ett beslut. Som det underlag som Vinge och Gellerbrant presenterade för Åkesson.
Inte efter att i någon form av demokratisk process i partiet för först lyssna in vad partiet, eller medlemmarna inser i frågan innan partiet fattade ett beslut om begränsningen av svenska jägare och sportskyttars vapengarderober.
I sak har Åkesson rätt när han använder termen förankring. Han baserar sitt beslut på den första informationen han fick om vapenfrågan från sina närmaste medarbetare och lät detta underlag utgöra det ankare som sedan hela processen att vända partiet kretsar kring.
Den vändning som partiet gjort i frågan för tankarna till en fartygsmanöver som kallas för klubbning (clubhauling). Genom att snabbt fälla ankaret och samtidigt lägga ett dikt (hårt) roderutslag kan fartyget vändas 180 grader i en rörelse som innebär stora risker för fartyget men samtidigt är effektiv för att snabbt byta kurs. Vissa liknar manövern vid en handbromsvändning med bil. Men mer extremt.
Trion Åkesson, Vinge och Gellerbrant kom att fälla det ankare som partiet nu rör sig runt. Clubhauling.
I filmerna “Battleship” samt “Pirates of the Caribbean” finns exempel på scen med clubhauling. Inte sällan uppstår irreparabla eller omfattande skador på fartyg och besättning i samband med manövern.
Johan Westerholm
