Socialdemokraterna driver på hårt för havsbaserad kärnkraft. En energilösning som, om den väljs, riskerar att inte bara kräva stora ombyggnationer av elnätet utan även riskerar att försämra Sveriges beredskap. Väljs lösningen har Sverige försämrat beredskapen på Natos norra flank till en allt mer aggressiv och expantionistisk Vladimir Putins fördel.

Socialdemokraternas näringspolitiske talesperson Fredrik Olovsson kritiserar tillsammans med Aftonbladets ledarkrönikör och poddare Daniel Suhonen för att regeringen satt stopp för utbyggnaden av havsbaserad vindkraft. Men de går inte närmare in på vilka ekonomiska skäl och inte minst säkerhetspolitiska avvägningar som ligger till grund för beslutet.

Vindkraften, oavsett om den är havs- eller landbaserad, har omfattande problem och motsägelser inbyggda samtidigt som vindkraftparker till havs kraftigt sänker den svenska garden mot ett allt mer aggressivt Ryssland.

Medan landbaserad vindkraft ofta beskrivs som det billigaste sättet att bygga ny elproduktion, brottas branschen med stora ekonomiska utmaningar under 2024 och 2025. 

Subventionerad export och kannibal-effekt

En av de främsta anledningarna till varför vindkraft upplevs som eller faktiskt är olönsam är höga räntekostnader och inflation: Vindkraft kräver stora investeringar i förväg vilket i och för sig även gäller alla andra energislag. Men ökade kostnader för råmaterial, arbetskraft och komponenter (upp 30–50 % sedan 2021) i kombination med höga räntor har gjort många projekt ekonomiskt ohållbara.

Eftersom alla vindkraftverk producerar el samtidigt när det blåser pressas dessutom marknadspriset på el ner kraftigt just då. Det innebär att vindkraftsägare får sämre betalt för sin el än andra kraftslag, vilket kallas för kannibaliseringseffekten. Vindkraftparkerna konkurrerar i praktiken ut varandra de dagar det blåser. Något som förstärks av en ojämn produktion. Dagar med högre elpriser sammanfaller ofta med dagar då det inte blåser tillräckligt för att vindkraftparkerna ska kunna hämta igen de förluster de gör

Då produktionen beror helt på vädret krävs dyra reservlösningar eller lagring för att balansera elnätet. Detta ökar systemkostnaderna även om själva turbinen är billig i drift. Detta har inneburit stora problem för de vindkraftbolag som erbjudit låga fastprisavtal som dagar med ingen vind måste köpa el på spot-marknaden, oavsett pris, för att leverera vidare till sina kunder enligt avtal. Även om det innebär kraftiga förluster.

I praktiken innebär det ett överskott på el de dagar som vindkraftverken producerar, ett överskott som då exporteras. I praktiken med förlust för alla då det pressar priserna även i mottagarländerna.

Trots tekniska framsteg har många bolag i branschen ensiffrig lönsamhet och har svårt att locka investerare utan subventioner. I Sverige rapporterades rekordförluster på 6,3 miljarder kronor för vindkraften under 2024.

Långsamma tillståndsprocesser samt hinder i elnätet och osäkra politiska ökar dessutom riskerna för investerare som hellre vill se en högre, och stabilare väderoberoende avkastning.

Havsbaserad vindkraft riskerar Sveriges säkerhet

Ett alternativ till landbaserad vindkraft är den havsbaserade, en teknisk lösning som är än mer kostsam och tveksam ur flera perspektiv. Installation och underhåll till havs är betydligt dyrare än på land på grund av den utsatta miljön och behovet av specialfartyg.Saltvatten och hårda väderförhållanden orsakar korrosion, vilket ökar behovet av teknisk tillsyn och reservdelar.

Att sedan överföra elen långa sträckor in till anslutningspunkter på land kräver dyrbara och tekniskt avancerade sjökablar.  Erfarenheterna från Storbritannien, som anses världsledande på havsbaserad vindkraft pekar på flera flaskhalsar. Har anslutningspunkten på land en för låg kapacitet medför detta att vindkraftverk måste stängas av.

Precis som i Storbritannien har utbyggnaden av produktionskapacitet i Kina gått snabbare än nätutvecklingen vilket gör att utbyggnaden bromsats till förmån för ut- och ombyggnad av elnätet. Kina, som är världsledande på även turbinutveckling, lanserar allt större turbiner (>10–20 MW). Detta har skapat osäkerhet kring långsiktig tillförlitlighet och stigande underhållskostnader.

Oavsett vilken lösning som en eventuell kommande regering landar i så kan inte vindkraften vara lösningen på Sveriges framtida effektförsörjningsbehov. Dessutom tillkommer de säkerhetspolitiska aspekterna då vindkraftparker, oavsett om det är till havs eller på land inverkar negativt på den svenska försvarsförmågan.

Regeringen sade nej till 13 av 14 planerade havsbaserade vindkraftsparker i Östersjön i november 2024, främst av säkerhetspolitiska skäl. Enligt Försvarsmakten skulle turbinerna störa sensorer och radarutrustning. Detta skulle försvåra upptäckten av ubåtar och inkommande missiler.

Som gränsstat till Ryssland har Sverige ett särskilt ansvar för att tidigt varna för inkommande missilanfall till våra grannländer. En uppgift Sverige tagit på sig inom ramen för försvarssamarbetet inom Nato och som Sveriges grannländer litar på att den löses.

Försvarsminister Pål Jonsson (M) betonade att vindkraftsparkerna i Östersjön skulle kunna halvera varningstiden vid ett missilanfall – från två minuter till endast 60 sekunder. Som nybliven Nato-medlem bedömde regeringen att försvarsintresset väger tyngre än behovet av ny elproduktion i just detta område.