Iran befinner sig i en nästan total internetnedstängning i samband med de omfattande protesterna. Den effektiva nedsläckningen baseras sannolikt på rysk-kinesisk teknik och tydliggör inte bara vilken kapacitet som dessa länder förfogar över utan även hur ett tänkt angrepp genom elektronisk krigföring som Sverige kan utsättas för vid en utökning av dagens hybridkonflikt.

Iran befinner sig i en nästan total internetnedstängning i samband med de omfattande protesterna. Signalstörningar riktade mot satelitsystemet Starlink har rapporterats som en del av försöken att isolera landet digitalt.  Flera oberoende medier och övervakningsgrupper beskriver hur regeringen samtidigt blockerar mobilnät, telefoner och internet samt att även satellitbaserad kommunikation påverkas av störningar/jamming.

Tidskriften Forbes rapporterade att Iran för första gången ”stängt ner” Starlink-internet genom att använda militära störsändare för att blockera satellitförbindelser. Även om Forbes använder sig av termen ”Kill Switch” är det inte en total utstörning som kommit i fråga. Irans agerande gör dock tjänsten i praktiken oanvändbar i stora delar av landet. 

Forbes citerar rapporter om att störningar först påverkade ~30 % av trafiken och inom några timmar över 80 % av trafiken, även om tiotusentals terminaler finns i Iran. Starlink har inte ”avslutats” i bemärkelsen att företaget dragit ner nätverket — satelliterna är fortfarande i omlopp och servicen tekniskt täcker Iran. 

Relaterat: Folk och Försvar – Hur media gick i Trumps fälla

Starlink kringgår statlig internetkontroll genom sin satellitbaserade arkitektur, men kan slås ut lokalt genom avancerad radiosignalsstörning och GPS-angrepp. Irans agerande är tekniskt trovärdigt och markerar ett skifte: från censur via infrastruktur till aktiv elektronisk krigföring mot civila kommunikationssystem.

Starlink skiljer sig fundamentalt från traditionell internetinfrastruktur.

• Satelliter i låg omloppsbana (LEO)
  Starlink använder tusentals satelliter på ca 550 km höjd. De rör sig snabbt över himlen och varje användarterminal växlar kontinuerligt mellan satelliter.
• Direkt satellit–terminal-länk
  Användaren kommunicerar direkt med satelliten via en fasstyrd antenn (“dish”), utan behov av nationell fiber, mobilmaster eller lokala internetoperatörer.
• Backhaul utanför landet
  Trafiken går från satellit till markstationer i andra länder. Det innebär att en stat inte kan strypa trafiken genom att kontrollera nationella knutpunkter. Klassiska metoder som DNS-blockering, IP-filtrering eller stängning av operatörer fungerar inte mot Starlink.

Trots detta finns det militära och signaltekniska motmedel, men de är betydligt mer avancerade.

Den primära metoden Iran nu uppges använda.

• Starlink kommunicerar i Ku- och Ka-banden
• Staten kan använda kraftfulla markbaserade störsändare för att överrösta signalen mellan satellit och terminal
• Ju fler satelliter som passerar, desto bredare och mer adaptiv måste störningen vara

Detta kräver militär eller underrättelsekapacitet, avancerad signalspaning samt kontinuerlig drift. Det är dyrt, energikrävande och tekniskt komplext, men möjligt i tätbefolkade områden.

Starlink-terminaler är dessutom beroende av exakt position och tid. En störning av GPS-nätet kan innebära att antennen inte kan rikta sig korrekt. Spoofing (falska GPS-signaler) kan orsaka instabilitet eller total anslutningsförlust. Denna metod används redan av Ryssland i Ukraina och Östersjöområdet för att störa ut navigationssystem.

Relaterat: Så tog Trump strypgrepp på Europa – America First

En mer “klassisk” metod, men effektiv i auktoritära stater är att lokalisera de signaler som sänds från Starlink-terminalerna. Säkerhetsstyrkor kan i de fallen konfiskera utrustning och gripa användare. Detta begränsar spridningen även om tekniken i sig fungerar.

Det som gör händelserna i Iran som uppmärksammande är att Iran tidigare inte haft förmåga eller valt att inte störa Starlink i stor skala. Iran uppges nu ha genomfört nationellt koordinerad jamming.Effekten beskrivs som snabb och omfattande efter att majoriteten av trafiken slogs ut.

Händelseutvecklingen tyder på att Iran nu har utvecklat en förbättrad EW-förmåga (electronic warfare), förstärkta möjligheter till extern teknisk assistans samt inte minst en prioritering på högsta politiska eftersom en utströmning av Starlink eller motsvarande system är extremt effektkrävande i en situation där Iran har just brist på effekt.

Relaterat: Så förhåller sig Iran till folkrätten