Det friande domstolsutslaget i förtalsmålet mot Mathias Wåg var väntat. Beslutet bekräftar inte bara det prejudikat som den friande domen i Västra Götaland mot Ann-Sofie Hermansson kom att innebära utan visar sannolikt med en smärtsam tydlighet hur långt kvar den national-extremistiska miljön har kvar innan de ens kan ha en rimlig möjlighet att nyttja Lawfare som verktyg i den politiska debatten.

Mathias Wåg, ansvarig utgivare på tidningen Brand samt återkommande skribent på Aftonbladets kultursidor, stämdes tidigare i ett enskilt åtal i brottmål för förtal av en 48-årig veteran inom den svenska högerextrema rörelsen. Processen sker med ekonomiskt och juridiskt stöd från projektet ”Förtalsombudsmannen” som företräds främst av Christian Petersson och som DN beskrivit i ett längre reportage.

Relaterat: Lawfare tränger undan angelägna brottmål i domstol

Dom har fallit och Mathias Wåg gjorde sig inte skyldig till förtal när han pekade ut en 48-årig veteran inom den svenska högerextrema rörelsen som nazist och dömd för dråp.

Det är inte straffbart att ”inom ramen för en offentlig debatt, såsom på Twitter, påstå att någon är nazist”, skriver Stockholms tingsrätt i sin dom som återges av bland annat DN och ETC.

Vem kan det varit som vaskade 30 000 kr i ett försök att få mig dömd? 🤔 pic.twitter.com/MQFwcxalWR

— Mathias Wåg (@guldfiske) June 10, 2023

Såväl Peterson som Daniel Friberg, skribent på nätsidan Motpol, menar att domstolsutslaget förvånar, avviker från praxis samt att Wåg senare kommer fällas i hovrätten. 

Praxis finns – och den står på Wågs sida

Men både Peterson och Friberg hänvisar till en praxis, eller prejudikat, som inte existerar. Den dom som friade Ann-Sofie ”Soffan” Hermansson, tidigare kommunalråd i Göteborg är den som tingsrättens dom vilar på. En dom med prejudicerande kraft. Och den går helt på Wågs linje.

Det är inte förtal i en offentlig debatt att kalla personer för vare sig nazist, extremist eller islamist. Det är en subjektiv uppfattning om en annan persons åsikt och inte en egenskap. Och kan inte ligga till grund för att träffas av förtalslagstiftning. Det Friberg och Peterson ser ut att ha blandat ihop är åsikter med är egenskaper. En åsikt kan klandergöras utan att påståendet träffas av straffansvar, men inte en egenskap som ett fysiskt eller mentalt handikapp. 

Det är således inte straffbart att påstå att någon nazistar eller fascistar sig. Lika tillåtet är det att be en praktiserande muslim att sluta islamista sig eller en vänsteraktivist att sluta anarkista sig.

Domstolsutslaget mot Wåg, parat med den pågående processen mot podcasten ”Unge Meyers lidande”, pekar entydigt att Lawfare har etablerat sig i Sverige som metod. I ”Unge Meyers lidande” som Bianca Mayer och Jonatan Unge har tillsammans, kallade duon en icke namngiven person för ”nazistpyssling”. Opinionsbildaren Nick Alinia, som arbetat för Samnytt, reagerade eller kände sig så pass kränkt av Bianca Meyers uttalanden stämt Meyer med hjälp av Peterson, AKA ”Förtalsombudsmannen”, för förtal.

Och processen är intressant ur fler andra perspektiv än att den är illa underbyggd.

Alina stämmer Meyer för något hon inte uttryckt i sändning utan som uttryckts i ett annat sammanhang. Det som är intressant är att advokat Monique Wadsted försök att lyfta målet till att inte längre vara ett enkelt tvistemål utan ett vanligt mål. En invändning som inte fick rättens gehör. I ett vanligt mål är de ekonomiska riskerna högre för alla inblandade då den förlorande parten även måste svara för rättegångskostnaderna. En process som Anna Gullberg, Expressen, redogör för.

Så länge ett tänkt skadestånd understiger ett halvt basbelopp svarar staten för dessa kostnader. En modell som används av ”Näthatsgranskaren” i mål som berör andra rubriceringar såsom hets mot folkgrupp.

Men domen som friar Mathias Wåg från förtal är, trots att den beslutats i lägsta instans viktig. Den bekräftar det prejudikat som skapades av Hovrätten för Västra Götaland. Den friande domen i Stockholms tingsrätt var väntad och det är sannolikt mer av önsketänkande samt ideologiska skygglappar än juridisk kompetens som gör att Peterson och Friberg hoppas på ett annat utfall i Svea Hovrätt.

Peterson menar vidare att genom att registrera varumärket “Förtalsombudsmannen” skall han kunna göra legala anspråk internetdomänen med samma namn som idag ägs av någon annan. Även det en form av önsketänkande då ägaren av domänen tvärtom kan hindra Peterson från att registrera varumärket då denne ägt namnet längre genom ägandeskapet av domänen.

Domen visar även hur långt den extrema nationalistiska miljön har kvar innan den behärskar Lawfare som verktyg på det sätt deras politiska motståndare gör. Där de senare kan luta sig tillbaka på år av erfarenheter med en kunskap om vad som är möjligt och vad som är svårare att uppnå inom ramen för det svenska rättsväsendet.

Och det är idag avsevärt mycket säkrare för alla i den allmänna debatten att be någon sluta nazista eller islamista sig.