Fred inom Europa, fungerande frihandel och förmågan att stå enade mot andra stormakter är ju faktiskt skälet till att den Europeiska Unionen existerar. Men denna union är nu hotad när Ryssland utmanar ett EU som präglas av känslor med det vapen de alltid haft. Hårda fakta såsom tillgång till spannmål och andra helt nödvändiga varor. Där mjukt ställs mot hårt skriver Edward Nordén.

Ukraina är en av världens största spannmålsexportörer och stod före kriget för ungefär en tiondel av världens veteexport. I huvudsak självförsörjande och med en stor överproduktion som exporteras. 

Ukrainas inre marknad förutsätter export för att landets jordbrukare ska klara lönsamheten. Dessutom är exporten så stor att den påverkar världsmarknaden. Om produktionen minskar, påverkas således flera av de länder som måste importera mat till sina befolkningar. 

Några av världens mest folkrika länder är i den situationen. 

Hårda fakta vs mjuka värderingar

När Ryssland inledde sitt anfalls- och invasionskrig mot Ukraina 2022 skapades en konkret global prispåverkan på vete. Värst ute är krigshärjade länder som Jemen där miljoner människor behöver import av livsmedel via bistånd eller länder med subventionerad import som Egypten. Det finns alltså tydliga skäl till att Ryssland fokuserar på att försvaga Ukrainas livsmedelsproduktion. 

Samtidigt som väst medialt och politiskt fokuserat på klimatfrågor fokuserar övriga världen på de hårda värden som grundlägger säkerhetspolitiken. Den som är beroende av någon annan för sin tillgång till mat är inte fri. Ukraina är i sig ett historiskt exempel på detta när miljoner ukrainare svälte ihjäl under Sovjets och Stalins terror, Holodomor, 1932-1933. 

När den sovjetkommunistiska regimen skulle kollektivisera jordbruket mot befolkningens vilja blev följden att jordbruket havererade. Tillkommande torka och konfiskation av spannmål där de ineffektiva jordbrukskollektiven skulle leverera livsmedel till städerna blev en svältkatastrof som av många betraktas som ett riktat folkmord.

I den rikare delen av Väst glöms det oroväckande ofta bort i debatten att världen styrs av hårda värden. Att kasta tomatsoppa på en känd målning eller att limma fast sig på en väg inför kamerablixtar är ett fokus som är onåbart både för en hungrande värld och de som måste garantera sin befolknings säkerhet genom en stabil tillgång till mat. 

För länder som använder tillgångar och basproduktion som påtryckningsmedel är det strategiskt klokt att stärka sin egen tillgång till mat. Det är lika strategiskt klokt att reducera andras livsmedelsproduktion. 

Stärk din egen matproduktion och försvaga din motståndares. 

Splittring och nervositet

Det är därför stora länder utan intresse för miljöarbete stöttar gröna rörelser i Europa, men inte på hemmaplan. De gröna rörelserna består nämligen inte av bönder och skogsbrukare utan är numera i direkt konflikt med dem. Inte ens krig i närområdet och energikrisen förra året kan väcka människor som fördjupat sin klimatångest till den grad att man önskar lägre livsmedelsproduktion i Europa. 

Det är därför vi kan se hur det forna Sovjetunionens underrättelsetjänster stödjer klimat- och miljörölesen samtidigt som Ryssland lägger stor vikt vid att blockera ukrainska hamnar ut mot Svarta Havet. Därför bombas spannmålslager i ukrainska hamnar. Det begränsar exporten radikalt. 

Nervositeten i Afrika och andra fattiga länder bidrar dessutom till att mjuka upp inför utländskt inflytande. Det slöts ett avtal som skulle möjliggöra spannmålsexport från Ukraina tidigt in i kriget. Men nu har Ryssland vägrat att förlänga avtalet under 2023 och anfallen mot infrastruktur kopplade till jordbruk intensifieras. Bombning, skapad översvämning, förgiftad och minerad odlingsmark är några exempel.

Handelskriget med vete är rätt okänd materia i Sverige. Vi har blivit ett land med låg självförsörjningsgrad, hög urbanisering, kvävande byråkrati och fokus på annat än kärnverksamhet. Det gör oss öppna för påverkan utifrån och det gör oss oförstående inför omvärlden. 

När Ukraina, genom Rysslands blockad, inte kan exportera spannmål söderut och österut kommer stora mängder spannmål att röra sig in mot EU. Det påverkar flera länder i östra Europa negativt. 

Deras bönder och landsbygd vill inte se sina villkor och ekonomier sänkas ännu lägre. Även om EU-kommissionen gjort ett avtal med Ukraina om att reglera exporten och inte bidra till prisdumpning i dessa länder är frågan het. 

EU-kommissionen förlängde inte Ukrainas exportstopp till grannländerna i östra EU vilket föranledde Polen, Ungern och Slovakien att själva förlänga importstoppet till den 31 december. Man fortsätter att tillåta transit till andra länder av ukrainsk spannmål. Även Rumänien och Bulgarien befarar problem med ukrainskt spannmål. Ukraina har vänt sig till Världshandelsorganisationen WTO för att häva stoppet.

Kortsynthetens pris

Detta har utvecklats till en konflikt inte bara med Ryssland, Kina (och Turkiet som opålitlig mellanhand) utan internt i Europa. Högröstade politiker från Tyskland, Sverige och tunga EU-toppar kritiserar Polen och Ungern för att vara kortsynta, högerpopulistiska och opålitliga. Det är olyckligt att förringa och förenkla problemen till högerpopulism, kortsynthet eller att dessa länders regeringar behöver landsbygden för att vinna val. Den anklagelsen är i sig ett bevis på att man inte förstår vikten av livsmedelsproduktion som säkerhetspolitik. 

Det är lätt att få intrycket av att stora delar av Europa inte längre är lika skickliga på att kunna förutse strategiska attacker innan de fullbordas. Att Ryssland skulle använda geopolitiska krafter strategiskt var glasklart för alla med insyn i livsmedelshandeln. Att detta skulle ge komplikationer för länderna närmast Ukraina är en självklarhet. Att detta skulle kunna innebära en spricka mellan öst och väst inom EU var också förutsägbart – givet Ukrainas storlek och landsbygdens generella sårbarhet. Att sprickan kan leda till en svår intern konflikt inom EU är förutsägbart. 

Europa behöver bli väsentligt bättre på att fånga de hårda frågorna som nyttjas av andra stormakter. Fred inom Europa, fungerande frihandel och förmågan att stå enade mot andra stormakter är ju faktiskt skälet till att den Europeiska Unionen existerar.

Edward Nordén

Debattör, jordbrukare och partistyrelseledamot Medborgerlig Samling