Det finns goda skäl att redan från början kritisera de inledande slutsatserna i regeringens kärnkraftutredning, att ett svenskt kärnkraftprogram för nyutbyggnad skulle kräva fyra till fem storskaliga reaktorer samtidigt som den saknar stöd för den snabba utbyggnadstakt som antas. Det finns redan lösningar som är såväl beprövade, snabbare som billigare för att säkra svensk elförsörjning.

Mats Dillén, regeringens utredare av kärnkraftens framtid, presenterade tidigare i veckan sin utredning om finansieringen av nya kärnkraftreaktorer, en utredning som pågått sedan i höstas. Enligt utredningen beräknas utbyggnaden av kärnkraft att kosta närmare 400 miljarder kronor och programmet omfattar 4 000 till 6 000 megawatt, MW, vilket motsvarar fyra till fem storskaliga reaktorer.

Finansieringen föreslås i utredningen ””Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft” innehålla tre komponenter där den första är ett statligt lån om 75 procent av kostnaden, 300 miljarder, medan 25 procent ska vara ägandekapital, 100 miljarder. Lånet kommer ges med en riskfri ränta under konstruktionsfasen för att sedan successivt öka under driftsfasen.

Det finns goda skäl att redan från början kritisera de inledande slutsatserna, att ett svenskt kärnkraftprogram för nyutbyggnad skulle kräva fyra till fem storskaliga reaktorer.

Detta estimat bygger sannolikt på ett antagande om att Sverige skulle svara för en stor del av nyutvecklad teknik. Tjeckien, UAE samt inom kort Polen går en annan väg och satsar på beprövad och typgodkänd teknik genom att investera i den koreanska reaktorn APR 1400. 

Endast Sverige svenska blåbär har

APR 1400 är en tredje generationens koreansk lättvattenreaktor som har en kapacitet om 1455 MW och upp till 3 983 MW i termisk kapacitet. Med andra ord skulle det räcka med tre sådana reaktorer för att svara upp mot kapacitetskraven på en utbyggd kärnkraft. Och tekniken är beprövad. Korea menar idag att utöver de polska och tjeckiska beställningarna har dom kapacitet att leverera ytterligare tio reaktorer. 

Det första blocket i UAE:s anläggning Barakah togs i drift under 2021, tolv år efter kontraktet signerades. Detta skall jämföras med den finska reaktorn Olkiluoto III som kunde tas i första drift 2023 efter 18 års konstruktionsarbete.

Regeringens utredare tycks förutsätta att en svensk utbyggnad av kärnkraften, som skall vila på i huvudsak nyutvveckling av fjärde generationens oprövade teknik även skall gå snabbare än såväl produktionen av typgodkänd teknik och andra länder erfarenheter. Som den tredje reaktorn i Olkiluoto.

Sveriges behov av mer el är akut men de långa ledtiderna för att få ny kärnkraft i drift bör få hela eller delar av regering och opposition att tänka om. Hur pass nödvändigt det är att invänta fjärde generationens oprövade teknik med små modulära reaktorer istället för att följa Polen och Tjeckiens exempel. 

Att satsa på beprövad teknik som uppfyller dagens krav på säkerhet. Till ett sannolikt lägre pris då Sverige kan dra nytta av de stordriftsfördelar som ett förvärv av APR 1400 skulle kunna utgöra.