Professorn Wilhelm Agrell sätter i en intervju i SvD fingret på en för alla öm punkt. Är Sveriges Radio, ett av Totalförsvarets viktigaste komponenter i vårt psykologiska försvar, i själva verket det största hotet mot den svenska säkerheten? Stiftelsen Doku´s avslöjande är det andra missförhållandet inom samma ämnesområde, kampen mot islamistisk extremism, på bara några månader.

Wilhelm Agrell är professor i underrättelseanalys och en av de ledande säkerhetsexperterna i Sverige. Agrell ser ett mönster som han har sett tidigare när det gäller affärer kring säkerhetsfrågor skriver SvD i en artikel om Stiftelsen Doku´s avslöjande om en reporter som haft en nära relation med en av de utländska medborgare som utvisats ur Sverige som varandes ett hot mot rikets säkerhet.

Mannen utvisades av regeringen men det föreligger för närvarande verkställighetshinder. Personen är även dömd för ha dödshotat Gefle Dagblads tidigare chefredaktör. Han har även i Facebookinlägg gått till attack mot medier.

”Största terroristen i dag är Media!” har mannen skrivit i ett Facebookinlägg, enligt Doku, den nyhetssajt som avslöjade händelsen och som har fokus på våldsbejakande islamism.

– Det här handlar inte bara om journalistisk etik utan är en säkerhetsfråga i vidare mening. Sveriges Radio är en viktig del av det psykologiska försvaret. Företaget är klassat som skyddsobjekt, något man själv gärna framhåller i olika sammanhang, säger Wilhelm Agrell. 

Det handlar om brist på klarläggande, enligt freds- och konfliktforskaren.

– Intervjun med Radiochefen Cilla Benkö, för några dagar sedan, gav inte mycket ny fakta, för att uttrycka sig milt. Man fick inte reda på någonting, säger Wilhelm Agrell. 

Han fortsätter:

– I stället viftar man bort och bagatelliserar det inträffade. 

Samma reaktion mötte redaktionen för SR P1 Människor och tro omgivningen med tidigare i år. Efter ett program om just islamismen i form av Muslimska brödraskapet.

Sveriges Radio “Människor och Tro” går till angrepp mot docent Magnus Ranstorp

Upproret i arabvärlden, som kom att kallas ”Den arabiska våren” är en av de mest dramatiska perioderna på 2010-talet. Händelserna satte också fokus på rörelsen det Muslimska brödraskapet och på politisk islam. Efter att ha blivit vald till Egyptens president, i ett val där det Muslimska brödraskapet för första gången agerat som ett politiskt parti i Egypten avsatte militären Muslimska brödraskapets president Mohammed Mursi.

SR P1 producerade mot denna ett program inom ramen för Människor och tro som avhandlar Muslimska brödraskapet som sändes den 28 januari.

Men programmet kom att bli en partsinlaga för det Muslimska brödraskapet. Som att till exempel inte på något sätt beröra terrororganisationen Hamas som fram tills några år sedan var Brödraskapets officiella väpnade palestinska gren.

Inte heller nämnde programledaren eller Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi detta att Brödraskapets andlige ledare Yussuf al Qaradawi återkommande refererar till Adolf Hitler och ”Mein Kampf” i sina olika predikningar och föreläsningar varav vissa sänts via hans eget program på nyhetstjänsten al Jazeera.

Programledaren menar att den forskning som finns saknar källor eller korsrefererar på ett sådant sätt att det är svårt att avgöra och hänvisar till FOI:s rapport från 2018 om kunskapsläget. En form av “cherry-picking”.

Redaktionsledningen har sedan ett drygt år två exemplar av Johan Westerholms “Islamismen i Sverige” (Greycat Publishing 2020) som bygger på i huvudsak Muslimska brödraskapets egna urkunder samt internationell forskning. Inte heller Sameh Egyptsons “Erövringen” berörs. Både “Islamismen i Sverige” och Egytsons “Erövringen” använder sig uteslutande eller i huvudsak av Brödraskapets egen dokumentation och hänvisar därmed till primärkällor och inte de korsreferenser som redaktionen vill göra gällande.

Såväl programledare som professorn Mohammad Fazlhashemi förbigår helt Sameh Egyptsons avslöjande om att imamen Mahmoud Khalfi i två intervjuer, i ETC samt i Tunis News, bekräftar Stockholms Moskés ideologiska inriktning med att överensstämma med Muslimska brödraskapet.

Programledaren påstår även att Sveriges Unga Muslimer skulle fått tillbaka rätten till statsbidrag av MUCF. Om inte en explicit lögn så är detta i varje fall ett direkt falskt återgivande av sakläget.

MUCF, Myndigheten för Ungdoms och Civilsamhällesfrågor, drog i ett beslut 2018 tillbaka statsbidraget för Sveriges Unga Muslimer, SUM. SUM överklagade beslutet till förvaltningsdomstolen och fick där rätt till statsbidrag. Men denna dom upphävdes av Förvaltingsöverdomstolen samt fastställdes av Högsta förvaltningsdomstolen 2020.

SUM förlorade rätten till statsbidrag i högsta instans och dömdes att återbetala 1,6 miljoner kronor i utbetalade statsbidrag. SUM valde istället att avregistrera föreningen varför det inte längre finns en juridisk person kvar att föra talan mot.

Intet av detta framkom i programmet som istället ändrade karaktär.28 minuter in i programmet skiftar de ämne och kommer att istället attackera docent Magnus Ranstorps forskingsgärning i ämnet. Utan att han var i studion och kunde gå i replik. Ett inte lika grovt personangrepp utfört av Sveriges Radio som det som formulerades av Aftonbladet Kultur men av samma karaktär där Ranstorp framställs som klandervärd i än mer explicita termer.

Sveriges Radio har en unik ställning

Sveriges Radio är ett bolag, likt SVT med en egen styrelse och ägs av en stiftelse. Denna konstruktion är till för att värna om Public Service oberoende och att den politiska nivån inte kan medges att påverka programmens utformning och innehåll. Detta innebär att det inte finns några möjligheter att utkräva politiskt ansvar för det som inträffat. Vare sig för det som inträffat på Eko-redaktionen eller Människor och Tro.

Public Service i allmänhet, och Sveriges Radio i synnerhet åtnjuter här ett unikt skydd i statsförvaltningen och är en sluten miljö. Det finns för en bredare allmänhet inga möjligheter att granska verksamheten och möjligheterna till styrning finns bara genom stiftelsen som även den är skyddad från insyn.

De två fall av uppenbara missförhållanden på Sveriges Radios olika redaktioner som nu uppdagats kan rent juridiskt klara sig utan ytterligare åtgärder. Missförhållanden som tyder på sympatier hos delar av redaktionen vid Sveriges Radio med politiska rörelser som vill omkullkasta den svenska regeringsformen och misskreditera statstjänstemän och forskare som Magnus Ranstorp.

Individer och organisationer som nyttjar Sveriges Radios monopolställning som en av de absolut viktigaste länkarna i den svenska krisberedskapen i Sveriges totalförsvar i allmänhet och psykologiska försvar i synnerhet.