Utrikesminister Tobias Billströms (M) justering av den svenska linjen i förhållande till Turkiet och de kurdiska frihetsrörelserna  har rört upp känslor inom den kurdiska diasporan samt inom oppositionen. Men frågan är inte svart eller vit och har inga självklara svar. Samtidigt är Sverige tvunget att avge ett entydigt svar i den fortsatta Nato-processen.

Bara dagar innan statsminister Ulf Kristersson (M) ska träffa Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan kommer uppgifter om att den svenska regeringen inte längre tänker stötta den kurdiska milisen i Syrien, YPG, och deras politiska gren, partiet PYD. YPG har sedan länge varit allierad med Nato och USA i kampen mot terrororganisationen IS i Syrien och även Sverige har stöttat både YPG och PYD fram tills nu. Turkiet betraktar de två kurdiska organisationerna som terrorister.

Relaterat: Fortsatt osäkert om tidsplanen för Sveriges Nato-medlemskap

– Det finns en för nära koppling mellan de här organisationerna och PKK som är en terrorlistad organisation av EU för att det ska vara bra för relationen mellan oss och Turkiet, säger utrikesminister Tobias Billström (M) i Ekots lördagsintervju

– Vi tycker att det finns en tvivelaktighet och problematik när det gäller dem som skadar vårt förhållande till Turkiet, säger Billström vidare.

Justeringen i den svenska linjen ses som ett ”väldigt positivt steg”, säger en talesperson för Turkiets president till SVT Nyheter.

I Sverige blev reaktionerna kraftiga från oppositionen. Morgan Johansson (S) som nu lämnat rättsområdet och är Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson. Johansson riktar kritik mot regeringens avståndstagande från kurdiska YPG och PYD. I ett mejl till SvD skriver han att steget tagits ”helt utan kontakt med oppositionen”.

Relaterat: Så blev Sveriges första erfarenhet av “The Big Game”

Även om Turkiet befinner sig i ett gränsland mellan demokrati och en auktoritär stat där demokratin konstant har varit på tillbakagång de senaste 8-10 åren så är inte det helt självklart att, oaktat Nato-ansökan eller inte, stödja PKK eller någon av de andra kurdiska organisationerna som utgör ett problem för Turkiet. PYD som är den syriska grenen av kurdiska PKK som också EU klassar som terroristorganisation. YPG är den väpnade grenen av PYD.

Dessa tre organisationer är, även enligt medlemmarna själva, att se som en entitet eller kommunicerande kärl. Och representerar ett av flera hot mot Turkiets hegemoni i regionen.

Relaterat: Därför har Erdogan en poäng om terrorism

Vad få lagt in är hur dessa organisationer förhåller sig till Europa. Å ena sidan har deras väpnade gren varit en varit en av de styrkor som med viss framgång bekämpat terrororganisationen IS. Å andra sidan är Europa den kornbod som främst PKK livnär sig på i kampen för ett fritt Kurdistan. 

Beräkningar som den turkiska underrättelsetjänsten tagit fram pekar på att PKK:s intäkter från heroinsmugglingen till den europeiska marknaden ligger på 2,5 miljarder USD per år, eller närmare 30 miljarder svenska kronor. 

Dessa siffror har stöd i andra, mer oberoende, sammanhang såsom Washington Institute.  Washington Intstitute baserar sina rapporter på fler källor än endast den turkiska staten.

PKK, och dess associerade partners eller utlöpare utgör med sin ”Narco-terrorism” ett dagligt hot mot inte bara Europa utan även mot Sverige. De årliga dödsfall och kostnader samt inte minst mänskligt lidande som är en konsekvens av heroin- och annan narkotikasmuggling går att direkt härleda till PKK.

PKK har, trots att Sverige under många år varit en säker hamn för organisationen och dess utlöpare, inte bidragit nämnvärt till att stoppa denna drogsmuggling som finansierar deras väpnade kamp.

Vad frågan kokar ner till är om det kurdiska folkets kamp för sin frihet, som finansieras genom narkotikasmuggling och försäljning, är det svenska folkets kamp. Där bara drogsmuggingen resulterar i ond och bråd död under förnedrande former som innan den inträder kostar det gemensamma miljardbelopp och mänskligt lidande. 

2010 var samhållskostnaden för narkotiska droger 62 6miljarder kronor per år. Ungefär  hälften av det som Sverige behöver spendera på försvaret vid ett Nato-medlemskap. Även om samtliga dessa 62 miljarder i kostnader inte går att härleda till den kurdiska droghandeln så går en substantiell del, den som kommer från smuggling och transport av heroin och heroinbas, att spåra till bland annat PKK:s verksamhet.

Eller om Sveriges säkerhetspolitiska intressen istället ligger i ett Nato-medlemskap.

Frågan är inte helt enkel eller självklar med Turkiets utveckling till att vara i gränslandet mellan demokrati och något annat. Men någonstans måste även vi bestämma oss för vilken linje vi ska ta. Där inte ens tydliga kurdiska profiler som Evin Cetin, tidigare advokat och S-tjänsteman, inte heller hon kommer med en klar åsikt i SR P1 Söndagsintervju om vilken väg som Sverige skall ta. Även om Cetin framför en önskan om någon form av stöd eller neutralitet samt att Sverige inte anpassar sig allt för mycket till Turkiet.

Den enes frihetskamp kommer alltid vara den andres terrororganisation. Det samtidigt som Sverige på olika sätt påverkas beroende på var vi lägger vårat stöd. Neutralitet blir allt mindre ett alternativ.