Systemfel i media bidrar till des- och misinformationssamhället
I det pågående Iransk-Israeliska kriget prövas även journalistiken. En journalistik som i flera avgörande fall brister i såväl sakframställan som faktaunderbyggnad vilket bidrar till en allmän des- och misinformation. Dagens Nyheters historieanalyser är behäftade med en form av bias som gör händelseutvecklingen obegriplig för läsare och nyhetskonsumenter.
Dagens Nyheter driver på nyhetsplats opinion för att det israeliska kriget mot Iran är orättfärdigt samt dömt att misslyckas. Inte sällan med nyhetsartiklar och kommentarer som tenderar att vara kraftigt förenklade eller som uppvisar stora brister i källmaterialet. DN:s utrikeskommentator Michael Winiarski levererar ett av flera exempel. Winiarski skriver bland annat att
Värt att påminna om är att Netanyahu var en anhängare av att USA skulle invadera Irak och störta Saddam Hussein. Han var Israels utrikesminister när han i september 2002 framträdde i USA-kongressen och förklarade:
– Om ni slår ut Saddam och hans regim, så garanterar jag att det kommer att ha enormt positiva följder för regionen.
I själva verket visade det sig snabbt att USA:s anfall mot Irak var ett av de mest kontraproduktiva utrikespolitiska besluten i USA:s historia. Den irakiska statens sammanbrott gav utrymme för terrorgruppen Islamiska staten och det var Iran, inte USA, som fick störst inflytande i Irak.
En starkt förenklad bild med stora brister. Verkligheten, samt inte minst varför den amerikanska invasionen lämnade ett Irak i kaos efter sig, har för att förstå dagens situation en helt annan dynamik inbyggd.
Att det fanns en majoritet bland länderna i regionen som delade analysen av vilket hot Husseins regim utgjorde mot hela regionen nämner heller inte DN.
Relaterat: Därför är Iran huvudrollsinnehavare i konflikten med Israel
Krig på falska premisser utan klar tanke
I april 2003 inledde USA och Storbritannien ett krig mot Irak eftersom Saddam Husseins regim sågs som ett hot mot omvärlden med massförstörelsevapen och kontakter med terroristerna i al-Qaida. I efterhand visade det sig att beslutet om den amerikanska invasionen byggde på falsk information till president George W Bush om massförstörelsevapen samt att bland annat den amerikanska vapenindustrin låg på med starka ägare i bland annat klustret kring den hans vicepresident Dick Cheney.
Cheney hade omfattande intressen i bolaget Halliburton som senare bland annat fick kontrakt på återuppbyggnaden av Irak efter kriget. Cheney var en av de som var tydligast pådrivande inför den amerikanska ockupationen av Irak.
Relaterat: Iran bygger ut lönnmordsverksamheten
2005 eller om det var 2006 hade jag förmånen att tillbringa två dygn tillsammans med den dåvarande befälhavaren över den ”Gröna zonen” i Bagdad, överste Richard Kopke, US Army. Kopke, som flögs in speciellt till en större seminarievecka om underrättelse- och säkerhetsarbete var mycket frispråkig och hade inte många goda ord att säga om den amerikanska administrationen. Som mer eller mindre genom aktiva politiska beslut gjorde arméns uppgift omöjlig att lösa.
Kopke beskrev bland annat hur han i telefonsamtal, i egenskap av befälhavare för den Gröna zonen, försökte få den politiska ledningen i Washington beordra in fler skyddsvästar där han var tvungen att skrika i telefonen för att överrösta skottsalvor och bombkrevader. Den unge politiske rådgivaren till duon Bush/Cheney, som satt trygg i någon av Vita husets stabsbyggnader i regeringskvarteren i Washington menade i sin ände av samtalet att Kopke inte behövde låta så upprörd och att det enligt den politiska ledningen inte fanns något sådant behov alls.
Eftersom den amerikanska armén kontrollerade den Gröna zonen. Det var det som Cheney hade rapporterat till president Bush. Och den politiska sanning som skulle försvaras.
Förutom att själva motiven till invasionen var starkt missvisande riktade Kopke och hans kollegor öppen kritik mot den sittande presidenten Bush beslut att i samband med kapitulationen låta upplösa inte bara Iraks väpnade styrkor utan även polis, övrigt rättsväsende, hela skol- och utbildningsväsendet samt hela den irakiska författningen.
Det vill säga, inte bara gick alla poliser hem över natt. De som skulle oavsett regim beivra brott och driva in skatter, utan den irakiska lagen upphörde att gälla i sin helhet.
Bland de som i egenskap av ockupationsmakt skulle implementera nya lagrum fanns en nyutexaminerad jurist från Harvard som efter något eller några år som politisk rådgivare i Bushs stab hamnade i den amerikanska ockupationsmaktens ledning. Han beslutade att bland annat införa den amerikanska delstaten Marylands trafikförordning för att få ordning på fordonstrafiken i Bagdad och i närliggande städer och regioner.
Utan en fungerande trafikpolis och utan heller domstolar eller transportmyndigheter för uppföljning och kontroll. Försöket var dömt att misslyckas och är bara ett exempel av många.
Det syriska exemplet
Motsatt utveckling ser vi i grannlandet Syrien. Syrien håller fortfarande ihop som stat, även om det är under en annan form av diktatur än den som Assad-kontrollerade regim som störtades av en islamistisk milis.
Denna islamistiska milis, HTS samt senare kompletterad med Syrian Democratic Forces lyckades i december 2024 störta Bashar al Assads regim. Och som första beslut beordrade den nya regimen att poliserna skulle fortsätta upprätthålla syrisk lag, domstolarna skulle fortsatt vara verksamma inom den lag som gällde, skolor skulle fortsatt vara öppna samt inte minst skatt skulle fortsätta utmätas av myndigheterna i förekommande fall. Staten skulle fortsätta att fungera för att förhindra att det amerikanska misstaget tjugo år tidigare upprepades.
För även om inget tyder på det idag, att Israel eller USA skulle vilja radera den politiska ledningen så finns det goda erfarenheter för respektive kand att ta av. Att om de gör det så måste de ha en uttalad plan för ett maktövertagande.
Som bygger på att staten, det vill säga polis, rättsväsende och andra samhällsnyttor behålls intakta för att undvika en upprepning av den irakiska kollapsen för drygt tjugo år sedan. En kollaps som världen fortfarande Inte hämtat sig från.
I svensk lagstiftning har polisen en dubbel roll för att hantera en framtida teoretisk ockupation.
Polisens ställning under en eventuell ockupation regleras i lagen (1943:881) om polisens ställning under krig, samt i polislagen (1984:387). Enligt dessa lagar är poliser skyldiga att tjänstgöra under höjd beredskap och krig för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner, men kan även behöva delta i rikets försvar. Vid en eventuell ockupation kan poliser ha en dubbel roll, där de både ska upprätthålla lag och ordning samt bistå i försvaret av landet.
Det finns de som menar att polis helt skall undantas roll som kombattant i militära konflikter för att säkerställa att samhället fortsatt hänger ihop.
Relaterat: Trots hotbilden: Så goda är regeringens relationer med Iran
Johan Westerholm
