Turkiet nyckelspelare bakom den ryska spökflottan
Företeelsen med skuggflotta, eller spökflotta av handelsfartyg, är långt ifrån ny. Sedan i februari 2023 har USA med flera EU-länder inte bara reagerat utan även tagit initiativ till åtgärder. Att Sverige deltar i ett initiativ för att motarbeta denna är lika förväntat som nödvändigt för att komma tillrätta med ett problem som inte bara utgör ett hot mot miljön som det destabiliserar den globala energimarknaden.
Europas länder gör nu flera försök att komma till rätta med den så kallade skuggflotta, som Ryssland använder för att exportera bland annat råolja – trots sanktionerna mot landet. Sveriges Radio kunde under gårdagen rapportera om att tolv länder runt Östersjön och Nordsjön är nu överens om nya åtgärder mot de aktuella fartygen.
Företeelsen med skuggflotta, eller spökflotta av handelsfartyg, är långt ifrån ny. Sedan i februari 2023 har USA med flera EU-länder inte bara reagerat utan även tagit initiativ till åtgärder. Den skuggflotta som nu presenteras som en nyhet är en sedan en längre tid etablerad kanal för otillbörlig transport av olja och andra insatsvaror från Ryssland. Där Turkiet innehavt en särställning och där den sittande presidenten Recep Tayyip Erdogan i allra högsta grad visat sig vara en aktiv part.
I ett panelsamtal arrangerat av tidningen AI-Monitor menade den amerikanske senatorn Chris Van Hollen 2023 att Turkiet är att betrakta som en ”opålitlig allierad”. Som skäl lyfter Van Hollen fram bland annat Turkiets ovilja att delta i sanktionerna mot Ryssland. Van Hollen öppnar även för sanktioner mot Turkiet och att det kan komma att krävas samtal med EU.
– “Vi behöver arbeta mer koordinerat med våra EU-partners och, potentiellt, fundera på olika typer av sanktioner om Erdogan fortsätter att blockera Finlands och Sveriges inträde” säger Chris Van Hollen.
Turkiets geostrategiska läge både förutsätter och ger utrymme för ett högt strategiskt spel där Turkiet, främst under president Erdogan, visat att det är fullt möjligt för landet att spela på bägge sidor och alltid gå vinnande ur. Under president Erdogan har Turkiet flyttat fram sina positioner inte bara österut utan även västerut till att även omfatta Libyen. Ett av de utrikespoliktiska verktyg som Turkiet använder sig av är energi och olja.
Trots att Turkiet endast är självförsörjande till sju procent av egen oljeproduktion är landet en nettoexportör av raffinerade petroleumprodukter. Och har varit så under lång tid.
Den struktur av grå marknad för handel med petroleumprodukter som växt fram i samband med det ryska anfallskriget i Ukraina har sin bas i de erfarenheter som affärsmän och det politiska klustret i Turkiet byggt upp efter sanktionerna mot Iran. Polittico har täckt in den senaste avslöjade aktören med direkt koppling till president Erdogans närmaste krets.
Tidigare dominerade västerländska företag handeln med iransk och rysk olja men dessa har idag dragit sig tillbaka från handel, frakt och försäkring. I deras ställe harnykomlingar börjat hjälpa till att sälja landets råolja. De är inte baserade i Genève som de tidigare distributörerna utan i Hong Kong eller Dubai.
Robin Mills från Qamar Energy, ett konsultföretag, räknar med att mer än 30 ryska mellanhänder har etablerat sig i Dubai – några under nya namn – sedan kriget började. När västerländska handlare har dragit sig tillbaka som effekt av sanktionerna har nystartade bolag dykt upp för att sälja till Indien, Sri Lanka, Turkiet och andra länder.
Många har aldrig sysslat med handel med oljeprodukter tidigare. Det globala energisystemet blir mer spritt, splittrat och därmed instabilt vilket på kort sikt innebär stora risker menar bland annat The Economist.
Den grå marknad som växt fram den grå marknaden är idag redo att expandera när nästa uppsättning sanktioner verkställs. Med Turkiet som en del av denna marknadsplats.
Som väntat kunde Kina och Indien fylla en del av Rysslands behov av exportförsäljningen av sin råolja men idag har andelen av transporter på köl, d.v.s olja och raffinerade petroleumprodukter, fullt ut kompenserats till de tidigare nivåerna. Denna bedömning vilar på att utifrån antalet fartyg utan angiven slutdestination med olja i lasten idag gör att totalen av ”olja på köl” korresponderar mot hur volymerna såg ut innan krigsutbrottet.
De marknader som börjar växa fram för den ryska oljan där Turkiet och turkiska företag agerar som ”grå” mellanmarknad vid sidan av Kina och Indien nämns Brasilien och Mexico. Länder som inte vill gå så långt som att köpa venezuelansk olja utan istället vänder sig till den gråa marknaden vartefter USA exporterar mer av sitt överskott till Europa.
Exporten sker även på ålderstigna fartyg, vissa upp till 50 år gamla med bristande underhåll. En stor del av denna fartygsflotta skulle istället för utgöra ryggraden i det grå distributionssystemet istället huggas upp. Andra fartyg som används är inte byggda för oceangående fart utan tvingas ut på allt för stora vatten utan nödvändiga och adekvata säkerhetssystem.
Och de försäkringar som skall skydda denna “gråa” last och miljön vid olyckor kan inte tecknas längre vid de stora västerländska försäkringsbolagen. De försäkringar som finns vilar numera helt på de ryska kreditgarantierna. Mellanhänderna behöver bara betala för lasten när den är såld till slutkund, under vägen dit garanterar den ryska staten mellanhänderna för eventuella förluster av fartyg och last.