Utrikespolitisk kursändring på flera plan
Utrikesminister Tobias Billström (M) öppnade under måndagen för en annan utrikespolitik i relation till Iran efter att regimen allt mer visat sin brutalitet riktad mot den egna befolkningen. Även Socialdemokraterna föll in i retoriken och övergav den tidigare apologetiska hållning, ibland öppet vänskaplig i relation till den iranska regimen som bland annat förts av Stefan Löfven, Jan Eliasson, Margot Wallström och Ann Linde.
Protesterna i Iran bröt ut efter 22-åriga Mahsa Aminis död i samband med att hon greps av Irans så kallade moralpolis i september. Anledningen till hennes frihetsberövande var att hon inte följt landets strikta klädkod. Demonstrationerna efter Aminis död har pågått i åtta veckor.
Iranska studenter protesterade åter på lördagen mot regimen medan flera butiksägare valde att strejka, enligt uppgifter som sprids på sociala medier. Protesterna genomfördes trots regimens och säkerhetsstyrkornas brutala insatser mot demonstranter. Säkerhetsstyrkor tar samtidigt till nya metoder i insatserna mot demonstranter på universitet i huvudstaden Teheran. Minst 186 människor har dödats av regimens säkerhetsstyrkor sedan de regimkritiska protesterna inleddes, enligt Oslo-baserade Iran Human Rights under förra veckan. Aktuella dödssiffror, hur många den iranska regimen låtit mörda, är okänt för Ledarsidorna.
En feministisk revolution – den enda
Ledarsidorna har varit i kontakt med källor i och utanför Iran, främst Teheran under den tid det var möjligt att kommunicera via WhatsApp och andra verktyg under hela processen. Dessa källor är samstämmiga; den protestvåg som sveper över Iran denna gång har inga likheter med de tidigare. Denna gång har regimens brutalitet kommit att mobilisera allt större delar av den tidigare, i relativa termer, välmående medelklassen. Den klass som 1979 låg bakom ayatollah Khomeinis maktövertagande.
Och trots interna spänningar i den iranska diasporan mobiliseras nu exiliranier på ett helt annat sätt än tidigare. Genom hashtaggen #MahsaAmini, som idag är den mest frekvent använda i Twitters historia, samlas nu en allt större opposition både inom och utom Iran. Svenska exil-iranier som tidigare inte velat visa sin antipati mot regimen i Teheran deltar nu öppet och omaskerade i protesterna på Sergels Torg i Stockholm.
Det är vida känt att Iran bedriver omfattande flyktingspionage i Sverige med bland annat den tidigare regeringens kunskap samt att mycket av den desinformation som riktas mot Sverige har sitt ursprung i Teheran. Bland annat den desinformationskampanj som ville misstänkliggöra och klandergöra den svenska socialtjänstlagstiftningen. Flyktingspionaget har som syfte att via de svenska exiliranierna skrämma eller hota dess iranska släktingar, som bor kvar i landet, till tystnad och underkastelse.
Relaterat: Muslimska brödraskapet ingår samarbete med iranska Revolutionsgardet
Men även dessa reser sig nu och demonstrerar öppet sitt förakt och sin avsky för den teokratiska diktaturen. För sjunde helgen i rad kunde i helgen denna gång flera tusen personer, främst exiliranier demonstrera på Sergels torg i Stockholm.
De främsta kraven är att Sverige låter stänga den iranska ambassaden i Stockholm och förklara beskickningen som helhet non-grata. Icke önskvärda.
Den iranska ambassaden är centrum för det iranska flyktingspionaget. Andra krav som framförs är att Sverige avbryter allt ekonomiskt samarbete med förtryckarregimen. Ett samarbete som för regimen finansierar den brutalitet som de nu riktar mot Irans eget folk.
Det samarbete som bland annat den tidigare regeringen Löfven med förre statsminister Stefan Löfven drev fram tillsammans med de tidigare ministrarna i hans regering, främst Ann Linde 2017.
Sverige ändrar kurs under ny ledning
Den förre utrikesministern, tidigare biträdande generalsekreteren i FN samt fram till nyligen ordförande för det svenska fredsforskningsinstitutet Sipri, Jan Eliasson (S), nära vänskap med den iranska regimen är väl känd. Elisasson kom att efterträdas för Sipri av just Stefan Löfven. Sipri har, av lätt insedd skäl, inte kommenterat den folkliga resningen i Iran utan fokuserar som fredsforskningscentra under Löfvens ledning på klimat- och miljöfrågor.
Relaterat: Ur Bo Theutenbergs dagböcker: Svenska SIPRI ett beställningsjobb från Sovjetunionen
Under den interpelationsdebatt som fördes i riksdagens kammare den 8 november om situationen i Iran menade utrikesminister Billström att
De fem överenskommelser som slöts mellan Sverige och Iran 2017 är inte juridiskt bindande avtal utan gemensamma avsiktsförklaringar om en ambition att utveckla samarbeten på olika områden, så kallade memorandum of understanding. Bland annat rörde det vägtransport, forskning och högre utbildning och att stärka kvinnors egenmakt.
Överenskommelserna hanteras på svensk sida av sakansvariga departement, inte av UD.
Jag kan dock konstatera att mycket begränsat faktiskt samarbete har skett inom ramen för dessa överenskommelser, inte minst på grund av den negativa utvecklingen i Iran. I ljuset av den nuvarande situationen är det inte heller aktuellt att verka för att nya samarbeten av denna typ ska vidareutvecklas.
Billström öppnade för att Sveriges krav på den teokratiska och våldsamma diktatur som den tidigare socialdemokratiska regeringen har stöttat kan komma att skärpas i det löpande arbete som sker inom ramen för EU.
Relaterat: Den feministiska utrikespolitiken vid vägs ände
Regimens brutalitet mot främst kvinnorna kommer långsiktigt slå hårt mot den iranska infrastrukturen. Det förmodade preludium till revolution är en av mycket få (om inte den enda) feministiska revolutionerna i världen. Iranska kvinnor är bland de högst utbildade individerna i regionen som än så länge möts med ett allt mer brutalt våld.
Johan Westerholm
