Svallvågorna efter Kalla faktas reportage kommer att lägga sig över tid. Och vad blev resultatet förutom att Jimmie Åkesson kommer gå ur detta med ett konsoliderat parti bakom sig? Sannolikt blir den enda bestående förloraren medieaktören Riks trovärdighet. Riks och dess redaktion samt medarbetare visar sig sakna publicistisk och journalistisk integritet. Det publicistiska värdet av en bekräftad organisatorisk del av ett politiskt partis kommunikationsavdelning bör anses vara begränsat.

De flesta journalister vill  komma åt dom där unika, svåråtkomliga historierna. Skuggberättelserna som tar tid att hitta och som kräver riktigt bra källor för att komma nära. 

Hur skall en journalist resonera om det dyker upp potentiellt viktiga uppgifter, men där vägen till dem går via ett sekretessförbehåll? Är det försvarbart att som journalist gå med på restriktioner dikterade av en myndighet, ett parti, ett företag eller den part som skall granskas?

Relaterat: 261-listans undertecknare – en lång historia

Några av Ledarsidornas kanske viktigaste avslöjanden genom åren har varit just den typen av information. Som att Sida via konsulatet i Jerusalem slussade vidare miljoner kronor av skattebetalarnas medel till Hamas-kontrollerade organisationer. Eller ”261-listan” på Utrikesdepartementet, avslöjandet om att 261 socialdemokratiska förment opolitiska statstjänstemän vägrade underkasta sig en politisk ledning som samarbetade med Sverigedemokraterna.

Journalistiska avslöjanden som hyllats av bland annat Riks och Sverigedemokraterna.

Även om inte mycket märktes utåt var de socialdemokratiska reaktionerna på Ledarsidornas artiklar minst lika kraftiga internt såväl Utrikesdepartementet som Socialdemokraterna med samma form av försök till förminskning och motattacker mot den enskilda journalisten.

Tjänstemän på UD lät i interna handlingar förstå att Ledarsidorna drevs av rasistisk värdegrund samtidigt som vi fick uppleva hur UD och andra myndigheter genomförde olika former kartläggning av redaktionens personal samt dess anhöriga. Ett direkt grundlagsbrott.

Dåvarande kabinettssekreteraren gav order om att varje utlämningsbegäran av allmän handling från Ledarsidorna skulle granskas av henne personligen.

Relaterat: Potifars hustru: Forum Syd – SIDA:s förlängda arm där lagen inte når

Hur långt skall journalistiken gå?

Att arbeta med centralt placerade källor, som de som Ledarsidorna har inom den svenska utrikesförvaltningen, är tidsödande. Förtroende skall byggas under lång tid och inte minst skall säkra kommunikationskanaler byggas upp för att kunna överlämna information. Ingenting får riskera källornas säkerhet. 

Inte utan relevans förs tankarna till de metoder som Washington Post använde sig av vid avslöjandet av ”Watergate-skandalen” på 1970-talet. Den avlyssningsskandal som slutligen ändade Richard Nixons tid vid makten. Små subtila signaler i olika sammanhang om planerade möten någon annanstans. Idag har dock mörka parkeringshus, speciellt vinklade persienner och flyttade blomkrukor bytts ut till möten i virtuella rum dit färden går genom hårdkrypterade programvaror på internet. Men där bara två parter vet var, hur och när dessa rum skall aktiveras och tillträdas.

Men ibland finns det inga andra vägar kvar. Utan det som återstår är journalistik under falsk flagg. Wallraff. I ett skriftligt uttalande till DN efter Kalla Faktas reportage säger Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson bland annat att 

”vi är naturligtvis öppna för saklig och konkret kritik från övriga samarbetspartier, till skillnad från de känsloargument de hittills har kommit med. Om de tycker att vi har agerat fel gentemot dem, så behöver vi lyssna och förstå.”

Att ett parti använder sig av politisk satir i olika former har inget nyhetsvärde alls anser jag. Oavsett vem den riktas mot. Där finns ingenting att skämmas för.

Reaktionerna från regeringsunderlagets företrädare tangerar gränsen till överreaktioner. Det kan inte vara någon hemlighet att SD sedan början på 2000-talet arbetat med en effektiv närvaro på sociala medier för sin opinionsbildning. Ibland öppet, ibland via ombud eller proxy.

Men ett avslöjande, eller slutlig bekräftelse av det många anat, har ett stort värde. Och något som i varje fall några sverigedemokratiska företrädare bör om inte skämmas för, så i varje fall reflektera över.

Inte nödvändigtvis Jimmie Åkesson. Men andra.

Vad är falsk flagg?

Kalla faktas huvudsakliga avslöjande var att partiets kommunikationsavdelning de facto var sammanväxt med nyhetsredaktionen Riks. Att journalistik och politisk opinionspåverkan var samma enhet inom partiet. Trots att redaktionen och partiets kommunikationschef utåt förnekade att alla sådana kopplingar saknades. Denna information hade inte varit möjlig att kunna avslöja utan en person på insidan. Därför använde sig TV4 av ”Wallraff” som journalistisk metod.

Metoden bör användas restriktivt. Insatsen är hög och vinsten måste trumfa det moraliska dilemmat att man för människor bakom ljuset. 

Har då Kalla fakta och TV4 nått de mål som de satt upp med sin granskning? Både ja och nej. Värdet av att belysa hur sammanväxt en förment oberoende nyhetsredaktion är med ett politiskt parti har ett värde för andra journalister och olika opinionsbildare. Men i övrigt anser jag värdet vara begränsat och information som antingen redan fanns eller skulle kunna kommas åt genom trafikspårning på olika sätt.

Relaterat: Hybridkrig med grundlagsskydd

Det stora avslöjandet är hur en nyhetsredaktion som Riks egentligen är en integrerad del och förlängd arm av Sverigedemokraternas politiska kommunikationsavdelning. Som under falsk flagg, eller föregivande av andra sakförhållanden, söker skydd bakom det grundlagsskydd som ett utgivningsbevis medger.

Riks redaktion med dess medarbetare är därmed helt ointressanta att såväl lyssna på och som journalist eller opinionsbildare eller oberoende expert ha en relation till längre. Riks nyhetsvärde ligger inte i vad de producerar som redaktion längre utan kunskapen om att de är en integrerad del av Sverigedemokraterna partiorganisation.

Sverigedemokraterna kommer inte tappa nämnvärt, om ens något på TV4:s avslöjande. Jimmie Åkesson kommer landa på fötterna med ett konsoliderat parti bakom sig. 

Tappar kommer däremot Riks och dess redaktion att göra. Trovärdigheten för det redaktionella arbetet och oberoendet är efter avslöjandet noll och redaktionen är numera lika ointressant för mig som att ta del av AiP, Aktuellt i Politiken, som är Riks socialdemokratiska motsvarighet.

Uppträder någon i Riks eller motsvarande partiorgan i inbillningen att nå ut i media på något sätt har denne istället gjort sig till del av partiets kommunikation. Oftast utan att få en krona för besväret.

Kunskapen om detta är det stora, bestående och enda egentliga resultatet.