Rasmus Paludan är hovnarren som leder in en jättelik påtänd rosa elefant i en porslinsaffär där alla andra håller andan för att inte välta ned något. En hovnarr som provtrycker svensk yttrandefrihet med en slägga genom att bränna Koranen utanför Turkiets ambassad idag. Ingen kan rimligen missa hans poäng oavsett hur mycket den enskilde eller olika grupper vill visa sitt ogillande skriver Edward Nordén.

Det finns två sätt att hantera människor med olika åsikter och levnadssätt. Det ena sättet är att acceptera det. 

Vill man leva i en civiliserad demokrati får var och en lära sig att svälja sin irritation när man hör något dumt. Man får helt enkelt träna på att bemöta oliktänkande med ord eller tystnad. 

Det andra sättet är att tvinga oliktänkande till tystnad. Genom lagar, hot, våld eller kompakt utfrysning, det som idag kallas ”canceling” efter engelskans ”ställ in”. Det leder till samhällen och stater som präglas av förtryck, ofrihet och dysfunktion. 

Ibland vill man tro att det nog blir bra om bara ingen med avvikande uppfattning yttrar sig. Om ingen säger något dumt blir allt behagligt. Om ingen uttrycker något avvikande, förargande eller konstigt så bevaras lugnet, freden och vänskapen. 

Det är dock ohållbart i verkligheten. 

Problemet är detsamma som för totalitära ideologier. Inget samhälle saknar avvikande, oliktänkande, tokstollar, kättare eller de som utvecklar nya tankar. Vad ska vi göra med de som inte passar in i mallen? Yttrandefriheten är till för dessa. Inte för de som redan tycker som alla andra. Om alla tycker likadant behövs ingen yttrandefrihet. Ett kulturellt konformt samhälle har svårt att utveckla nya idéer. 

Yttrandefriheten är en grundlag i Sverige. Sverige är en sekulär demokrati som hittat ett balanserat förhållningssätt till de som tycker annorlunda eller uttrycker sig annorlunda. 

Det som den danska experten och juristen Jacob Mchangama kallar för en ”kultur av yttrandefrihet” är komplementet. Det är inte bara staten som måste acceptera olikheter. Det är även något som medborgarna måste acceptera och leva med. 

Vi har konstnärlig frihet, yttrandefrihet, demonstrationsrätt och tryckfrihet även för vår egen skull. Ett samhälle som inte klarar av olika åsikter är ett samhälle som aldrig utvecklas. En stat som fängslar konstnärer, förbjuder oppositionella eller censurerar meningsmotståndare är inte en fri demokrati. Ett samhälle utan en kultur av yttrandefrihet accepterar inte nytänkare. Än mindre de konstruktiva samtal som leder till nya gemensamma perspektiv. En forskningsvärld som vägrar acceptera olika infallsvinklar eller vilda idéer är oduglig. Att få ifrågasätta är basen för både vetenskap och demokrati. 

Det svåra i Sveriges ofria debattklimat är ofta att man förväntas stå bakom de politiker, konstnärer, grupper eller strömningar vars yttrandefrihet man försvarar. Det finns inget tvång i detta. Det är principen av yttrandefrihet som försvaras. I ett politiskt polariserat land som dessutom har stora invandrade grupper från länder helt utan vana av yttrandefrihet, religionsfrihet och tryckfrihet kommer konflikterna snabbt. Antingen försvarar vi vår grundlag och förklarar den för alla parter eller så har vi konflikter med våld eller hot. 

Principen är att vi i Sverige har rätt att yttra oss om vad vi tror på, tänker på eller tycker. I Sverige bestämmer vi myndiga, vuxna själva vad vi yttrar eller skriver.  I Sverige bestämmer inte PKK, Erdogan, Liberalerna, Allah, Flamman eller Tobias Billström (M) vad vi får uttrycka. Låt oss fortsätta ha det så. Medborgare ska inte bete sig som retarderade eller våldsamma barn när de ser eller hör något de inte gillar. 

Just nu hävdar vänstern och kurdiska grupperingar vikten av yttrandefrihet gentemot Turkiet. Bland de som nu går i främsta ledet stod upp för den rättigheten under korankravallerna eller de reaktioner som Lars Vilks rondellhundar skapade. Å den andra sidan är det många som hävdade vikten av Paludans demonstrationsrätt som inte uppskattar Carl Johan De Geers ”Skända flaggan” från 1966 eller den turkiska pastischen på verket som publicerats via Flamman. 

Just nu hycklar nästan alla inblandade parter. 

Som lök på laxen avser Rasmus Paludan bränna en koran vid turkiska ambassaden idag under lördagen. 

Paludan är hovnarren som leder in en jättelik påtänd rosa elefant i en porslinsaffär där alla andra håller andan för att inte välta ned något. En hovnarr som provtrycker svensk yttrandefrihet med en slägga. Ingen kan rimligen missa någonderas eller hans poäng oavsett hur mycket den enskilde eller olika grupper vill visa sitt ogillande. 

Den svenska debatten hade mått bra av fler som försvarar principerna, förstår principerna och förklarar principerna. Den som i Sverige säger eller skriver något dumt blir betraktad som dum. Det räcker. Den som vill misshandla eller fängsla någon som säger eller skriver något dumt blir betraktad som långt dummare. 

Detta är en bra tumregel. Den gäller både släktmiddagen som i politiska sammanhang i den offentliga debatten.

Edward Nordén
Jordbrukare, debattör och partistyrelseledamot i Medborgerlig Samling