Författaren och ledarkrönikören Lena Andersson, SvD, menar att Sverige skall återkalla sin ansökan till försvarsalliansen Nato. En åsikt med ett bakomliggande resonemang som normalt florerar i det publicistiska gränslandet där Russia Today och Sputnik News regerar. Inte Svenska Dagbladet.

Turkiets kravlista har satt Sveriges Nato-ansökan i ett annat ljus. Författaren, debattören och Svenska Dagbladet-krönikören Lena Andersson tycker att Sverige ska dra tillbaka sin ansökan.

Turkiet kräver bland annat att Sverige slutar finansiera terrorism och att Sverige börjar exportera vapen till Turkiet igen.

Lena Andersson beskriver debaclet som en ”förnedrande process”. Hon menar att läget förändrats sedan Sverige fattade beslut om Nato-medlemskap.

– Turkiet kräver en massa orimliga saker som är odemokratiska. Då tycker jag att det är en annan situation. För att häva förnedringen behöver vi backa tillbaka, säger hon.

Andersson spelar för närvarande fullt ut på inte bara Erdogans planhalva utan även på Vladimir Putins även om hennes ambition sannolikt är eller kan vara en annan. Sverige skulle, om ansökan drogs tillbaka, förnedra sig själva för ett samlat EU och en majoritet av NATO:s medlemsländer. Att det krävdes inte mycket mer än att kalifen i Istanbul höjde rösten marginellt för att Sverige skulle underkasta sig Putinisters och Kremllojalas vilja.

En variant på vilken logik som Anderssons resonemang kan sägas bottna i är annars USA:s tidigare utrikesmininster Henry Kissinger. Som menar att stormakter skall få tillåtas att ta det de vill ha för stunden av andra nationers territorium så att det kan råda fred i övrigt.

Lena Anderssons linje sammanfaller med den s.k. Schori-linjen i svensk utrikespolitisk tradition. Jämförelsen med hur Pierre Schori ställde sig inför ett sovjetiskt ingripande i Polens inre angelägenheter 1981, under varvsstrejkerna och frihetsrörelsen som leddes av Polens senare president Lech Walesa, är slående.

Schori menade att Sverige och de svenska socialdemokraterna skulle stödja en sådan oprovocerad sovjetisk intervention.

Sverige har idag förutom Turkiet ett enigt Nato bakom sig i sin medlemsansökan och erhållit i sammanhanget unika säkerhetsgarantier under själva ansökningsprocessen. Skulle Sverige nu vika sig, enligt Anderssons explicita råd och önskemål, skulle det kasta inte bara Sverige in i ett ännu osäkrare säkerhetspolitiskt läge utan även utsätta Finland för risker som idag inte går att överblicka.

Sverige skulle gå från en prioriterad partner till att bli en nästan värre osäkerhetsfaktor i Nordkallotten än vad Rysslands Vladimir Putin representerar. En paria i den nya säkerhetsordning som nu tar form.

Ingen skulle längre lita på vad ett svenskt ord eller löfte är värt och detta skulle även påverka det förtroendekapital som Sverige byggt upp sedan 2006 med ett i sammanhanget unikt försvarsmaterielsamarbete med USA.

Lena Andersson bekände färg. Inte bara för egen del utan även för SvD Ledarredaktion och det är kanske det som förvånar mest. Även om alla åsikter skall tillskrivas avsändaren såvida inte en ledare är osignerad skall vila på egna meriter. Men även SvD med sin ledarredaktion och publicistiska linje gör någonstans sitt urval för att markera mellan vilka gränser en ledarsidas olika skribenter och kolumnister rör sig.

Precis som ETC tidigare kolumnist Kajsa Ekis Ekmans kritiserade texter publicerades av ansvariga redaktörer så har även Lena Anderssons tankar och idéer gått igenom en redaktionell granskning och intern diskussion innan publiceringsbeslut. För att säkerställa att de åsikter som kommuniceras ligger inom det ramverk som tidningen säger sig representera.

Och att det finns de apologetiska makteftergivna strömningar som Andersson ger uttryck för är vida känt. 

Men de återfinns normalt i det publicistiska gränslandet till träskmarker såsom Russia Today, Sputnik News med flera.

Inte på Svenska Dagbladet när stormens vågor går höga i vår omvärld.