DEBATT När rättegången mot Karl Hedin närmar sig sitt formella avslut i första instans, ett domstolsbeslut i Västmanlands tingsrätt, finns det goda skäl att granska processen dit. Ett kostsamt spektakel där det inte kan uteslutas politiska motiv menar Björn Törnvall.

I juli 2015 gick kammaråklagaren Christer B. Jarlås vid Riksenheten för Miljö- och arbetsmiljöbrott (REMA) ut i flera rikstäckande nyhetsmedia och hävdade, att uppklarningsprocenten för grova jaktbrott mot rovdjur är alltför låg. Han påstod att nära kopplingar mellan utredande polis och lokalbefolkningen orsakade problem för utredarna. Jarlås ville därför se, att dessa brottsutredningar lades över på en nationellt verkande enhet inom polisen, så som skett inom åklagarmyndigheten med REMA. 

Resultatet blev, att ansvaret för utredningar om misstänkta jaktbrott mot de stora rovdjuren, lades hos Artskydds- och kulturarvsbrottsgruppen inom NOA, gamla rikskriminalen. 

Vid en middag på den anrika klubben Sällskapet i Stockholm håller den inbjudne polisinspektören från NOA:s Artskyddsgrupp ett middagsanförande 2020-10-19. Föredraget handlade om vad Artskyddsgruppen arbetar med, CITES-brott, utredning av smuggling av fredade djur och eller delar av dem, samt grova jaktbrott. 

På frågor från åhörarna, om gruppen hade egna kunskaper om jakt och därmed sammanhängande frågor och om man inom detta område även använde sig av externa konsulter med sakkunskap, var svaret på bägge frågorna nej. Ett närmast sensationellt uttalande!

Misstänkta jaktbrott mot de stora rovdjuren utreds av en grupp poliser inom NOA, som enligt den aktuelle polisinspektören – själv djupt inblandad i utredningen av Västmanlandsfallet – inte har egna kunskaper inom det område de är satta att utreda!

Hur är detta överhuvudtaget möjligt? Hur gick det till när ansvaret för detta, enligt vad de inblandade själva säger, mycket svåra arbete lades på just denna grupp? Vem fattade det mycket märkliga beslutet?

I Västmanlandsfallet har vi bl.a. sett:

• en enögdhet gränsande till total blind- och dövhet för verkligheten hos ansvariga utredare,
• olagliga beslut om hemlig telefonavlyssning,
• häktning på felaktiga grunder,
• förvanskning och utplacering av preparerade bevis,
• beslut från ansvarig åklagare Lars Magnusson om extra husrannsakan för att ”hitta” just dessa utplacerade bevis,
• ett obegripligt cirkelresonemang av ett av riksdagens tillsynsorgan för hemliga tvångsmedel, SIN,
• en genomgående strävan från flera andra myndigheter att med alla medel lägga locket på istället för att utreda och beivra anmälda oegentligheter,
• uttalande från huvudutredaren, om att fallet inte handlade om ”en vanlig Svensson”, som tyder på grovt förutfattade meningar och
• en uttalad risk för att utredningen inte har bedrivits objektivt. 

Vi har även sett: obehörig påverkan på försvarets möjligheter att bedriva sitt arbete genom icke diariefört ”tjänstemannabeslut” från en enskild polisman, försök från åklagaren att kringgå Europakonventionen om mänskliga rättigheter och svensk lag, för att trots deras ”hinder” kunna använda en till en annan misstänkt närståendes vittnesuppgifter i rättegången, grova påtryckningar på en avhoppad källa för att få henne tillbaka som vittne, samt vilseledande och erkänt lögnaktigt PM om viktiga händelser i utredningen från dess ledande polis. 

Listan kan tyvärr göras ännu längre, men den torde ändå räcka mer än väl till för att visa, att nuvarande ansvar och upplägg för, att hantera och utreda påstådda jaktbrott inte kan tillåtas ligga kvar hos REMA och NOA. Deras tjänstemän saknar både nödvändig kompetens och respekt för lagen. De kan inte tillåtas fortsätta missbruka den makt vi har anförtrott dem, för sina egna syften. 

Detta har det långvariga och i media väl beskrivna spektaklet med den politiskt motiverade jakten på Karl Hedin visat på ett övertydligt sätt. Även om tidigare haverier i flera andra jaktbrottsmål också pekar på samma sak, att något är allvarligt fel i det nuvarande upplägget. 

Vi kan bara nu, i väntan på domen från Västmanlands tingsrätt 2021-03-19 hoppas på, att de ansvariga cheferna för de aktuella åklagar- och polismyndigheterna, Petra Lundh och Anders Thornberg, tröttnat på att deras myndigheter smutsas ned av de resursslösande REMA och NOA. Att de inser riskerna med och rättar till detta allvarliga systemfel, utan ytterligare dröjsmål.

Fan trot´ sa´ Rällingen!

Björn Törnvall