Därför är Turkiets relation med det Muslimska brödraskapet så stark

Amin al Husseini / Ottomanska imperiets vapen. Bildkälla: Wikimedia. Montage
  • Måndag 6 mar 2023 2023-03-06
E-post 187

Lite är känt om PLO:s tidiga historia. Men i dess tidiga historia visar det sig att där finns nycklarna till att förstå dels PLO:s tidiga organisatoriska mognad men framför allt varför relationen mellan det Muslimska brödraskapet och dagens Turkiet är så stark. Allt handlar ånyo om en mans historia: Amin al Husseini, Stormufti av Jerusalem.

Lite är känt om PLO:s tidiga historia. I svensk historiebeskrivning, som sammanfaller med PLO:s eget narrativ beskrivs rörelsen utan dess förhistoria. Enligt detta narrativ så beskrivs den Palestinska befrielseorganisationen som bildad 1964 med uppmuntran från Arabförbundet efter ett av dess möten i Kairo. Palestinierna organiserade sig som en befrielserörelse med målet att erövra det landområde som år 1948 blev Staten Israel.

Fram till 1969 dominerades rörelsen, med ordförande Ahmad Shukairi i spetsen, av palestinier med stöd från olika arabstater, i synnerhet Egypten under Gamal Abdel Nasser.

Med tiden, i synnerhet efter sexdagarskriget 1967, höjdes dock kritiska röster inom PLO som menade att det var lönlöst att försöka låta andra, det vill säga de arabiska grannländerna, lösa konflikten åt dem. 1969 tog självständiga palestinska grupper över kommandot i rörelsen och Yassir Arafat blev ny ordförande. Hans grupp, vänsternationalistiska Fatah, blev tongivande och dominerande inom PLO-rörelsen, men även vissa mer vänsterradikala fraktioner såsom kommunistiska Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) och utbrytargruppen DFLP fick viktigt inflytande.

Men trots de interna motsättningarna kunde PLO visa upp en hög organisationsgrad och inte minst en väl utbyggd underrättelsetjänst redan från början. Som inte beskrivits sammanhållet men som är avgörande för dess fortsättning. Från tiden innan 1964 var de flesta som sedan kom att utgöra PLO:s ledning på ett eller annat sätt knutna till klanen al Husseini. Som kontrollerade bland annat postitionen som stormufti av Jerusalem men även andra centrala maktpositioner. Den palestinska myndigheten, idag PA, är i praktiken mycket av PLO:s tidigare struktur så som den utvecklades av Yassir Arafat.

Samme Arafat vars mor var Hamida Khalifa Al-Husseini, en av många kusiner till stormuftin av Jerusalem, Haj Amin El Husseini.

Relaterat: Så formades socialdemokraternas anti-israeliska politik

Stormuftin av Jerusalem – Amin al-Husseini

Den mest kända stormuftin var Amin al-Husseini som även kom att tjänstgöra under SS befäl och utsågs till general i SS efter det att han lyckats sätta upp SS Handschaar-divisionen på Balkan åt Hitler. Det var även även al-Husseini som i mångt och mycket formade det som blev dagens kärna i det Muslimska brödraskapet samt tillförde den fascistiska grund som Brödraskapet vilar på. Den grund som bland annat gjort att al Azharuniversitetets shuraråd förbjudit alla rättroende sunnimuslimer att interagera eller på något sätt ha kontakt med Brödraskapet. Oavsett om det är på den organisatoriska eller personliga nivån.

Och med hans bakgrund så finns även förklaringen i varför det Muslimska brödraskapet har en så väl utvecklad relation med dagens Turkiet.

Relaterat: Muslimska brödraskapet for dummies

Amin al-Husseini var ledare för Grupp H (inom den ottomanska underättelsetjänsten Teşkilât-ı Mahsusa) under första världskriget. En position som blev möjlig genom hans engagemang i de fascistiska ungturkarna under hans studietid i Turkiet under slutet av det Ottomanska imperiet.

Det finns idag främst två källor som bekräftar Amin al-Husseinis engagemang i Grupp H under första världskriget. En av dessa källor är boken “The Arabs: A History” av Eugene Rogan, där han nämner al-Husseinis roll i Grupp H och andra agentgrupper som arbetade under Teşkilât-ı Mahsusa:

“Amin al-Husayni, who had emerged as the most prominent Arab nationalist leader in Jerusalem, was co-opted by the Ottoman authorities and appointed to lead a unit of the intelligence service, Group H.”

En annan källa som bekräftar al-Husseinis deltagande i Grupp H är Ghada Karmi i “The Palestine-Arab Case” av där hon nämner al-Husseinis roll i gruppen:

“Amin al-Husayni was put in charge of the organisation of Group H, the most famous and effective of all these groups.”

Grupp H var en av flera hemliga agentgrupper som ingick i det Osmanska imperiets säkerhets- och underrättelseorganisation. Grupp H var verksam i Palestina och dess huvudsakliga uppgift var att bedriva spionverksamhet och sabotage mot de allierade (brittiska och franska) styrkorna och deras intressen i regionen.

Grupp H använde olika metoder för att dölja sin identitet och för att genomföra uppdrag, inklusive att klä sig som civila, använda falska dokument och att agera som lokala agenter eller upprorsmän. De utförde också attacker på strategiska mål som järnvägs- och telegrafstationer, broar och militäranläggningar, och utförde sabotage mot allierade förnödenheter och kommunikationslinjer.

Grupp H var också aktiv i att samla in information om allierade trupprörelser och att skicka rapporter till den osmanska armén. De rapporterade också om lokala upprorsrörelser och potentiella allierade samarbeten med dessa grupper.

Relaterat: En politisk kraft som världen aldrig tidigare skådat

Amin al Huseinis historia, tillsammans med den ottomanska underrättelsetjänsten Teşkilât-ı Mahsusa ger några av nycklarna till att förstå hur den turkiska islamismen växt fram i allmänhet och dagens Turkiets skydd av det Muslimska brödraskapet i synnerhet.

Ett skydd som ökat under Turkiets moderne de facot kalif; Recep Tayyip Erdogan.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se