Så formades socialdemokraternas anti-israeliska politik

Skärmavbild Broderskap 10/71, SSU. Montage.
  • Lördag 12 jun 2021 2021-06-12
E-post

Socialdemokraternas anti-israeliska politik är väl etablerad. Med en kortare period av upptinade relationer under Göran Persson har antipatin mot staten Israel varit kompakt sedan slutet på 1970-talet. En politik som har sin grund i de två mest inflytelserika sidoorganisationerna Tro och Solidaritet och SSU där spåren leder direkt tillbaka till Carl Henrik Grenholms explicit uttryckta vilja att ansluta sig till palestiniernas strävan att förinta staten Israel.

Bland Socialdemokraternas sidoorganisationer är Socialdemokrater för Tro och Solidaritet och ungdomsförbundet SSU de mest inflytelserika. Tro och Solidaritet i egenskap av ”det religiösa samvetet” och SSU i form av att fostra framtidens partiledarämnen. SSU:s roll och tyngd kom att öka ytterligare efter det att LO kapat de formella banden med partiet när kollektivanslutningen av LO-medlemmar upphörde 1991 efter ett kongressbeslut 1987.

Efter att banden med LO kapats, eller försvagats, återstod för partiet att förlita sig på sidoorganisationerna för sin tillväxt. Som tidigare redovisats har idag Tro och Solidaritet ett oproportioneligt stort inflytande i relation till förbundets storlek. Av 100  socialdemokratiska riksdagsledamöter är nära en tredjedel, eller 30 stycken, medlemmar i Tro och Solidaritet. 

Sidoorganisationen SSU å sin sida är själva förutsättningen för en politisk karriär och dessa två organisationer har idag en politik som är snarlik varandra samt genomsyras av ett befrielseteologisk synsätt, även om SSU inte har de religiösa inslagen.

Allt har en början….

 

Denna gemensamma grundsyn har, som mycket annat, sin bas i studentrevolten 1968 i allmänhet och 68-kyrkan i synnerhet. SSU kom att bli starkt influerat av det uttalande som Carl Henrik Grenholm gjorde i tidningen Broderskap 1971 och som han tillsammans med missionsförbundaren och partikamraten Stigbert Axelsson i en gemensamt skriven bok som gavs ut efterföljande år, 1972. I boken ”Palestinafrågan och den kristna opinionen” (1972) resonerar Axelsson och Grenholm vidare och menar att de avvisar uppfattningen att staten Israel ska vara en rent judisk stat, eftersom de hävdar att judar och palestinier kan och bör leva tillsammans.

Uttalandet, där Grenolm menar att

”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”

Citatet bör ses  i den tid det nedtecknades. Israel hade precis, 1967, lyckats överleva arabvärldens förintelsekrig och hatet mot Israel var stort inom hela den kristna vänsterrörelsen samt arabvärlden. Genom att Grenholm aktivt menar att denna ambition skall stödjas finns det inga egentliga skäl att behöva beröra citatet vidare.

Grenholm menade även vidare att sionismen skulle krossas. Något som än idag genomsyrar bland annat SSU som vid första maj-firandet i Malmö 2019 skanderade detta i demonstrationståget. SSU fick för detta starka fördömanden från omvärlden och partiledningen.

 

Carl Henric Grenholm citat tidningen Broderskap 10/71

 

Carl Henric Grenholm tar dock idag, femtio år senare, avstånd från sina formuleringar som olämpliga i Världen Idag. Grenholm menar att

I dag – 50 år senare – håller jag givetvis med om att det är ytterst olämpligt att över huvud taget använda uttrycken ”utplåna Israel” och ”krossa Israel”. Dessa uttryck borde jag i min artikel 1971 ha tagit avstånd från.

”Hela pingsten”, som för övrigt drivs av Grenholms son Micael Grenholm (Pastor på Mosaik, en kyrka i Uppsala), gör dock en annan tolkning och menar att Grenholm försökte omdefiniera och fylla ord som krossa och utplåna med annat innehåll vid tiden.

Trots i kontexten av det ensidigt framprovocerade anfallskriget mot Israel fyra år tidigare.

Som hade som uttryckt målsättning att avsluta det som Hitler påbörjade enligt Muslimska brödraskapets andlige ledare. Yassir Arafat var kusinbarn till stormuftin i Jerusalem, Haj Amin al-Husseini, Brödraskapets högste palestinske företrädare samt var senare ordförande för en av Brödraskapets kontrollerade palestinska studentorganisationer.

Med detta resonemang innebär det att de även avvisar judars rätt som folk till självbestämmande men även avvisar legitimiteten i FN:s resolution 181. Den resolution antagen av generalförsamlingen som utgör grunden för statsbildningen av staten Israel. Även om FN-resolutioner har en mer symbolisk karaktär utgör just resolution 181 ett särfall. Som grund, och som det beslut som Israel själva hänvisar till i sin konstitution och som en hel fri värld ratificerat är den starkare än alla andra tidigare och senare FN-resolutioner.

SSU ansluter sig till Axelsson och Grenholm. Ordagrant

 

Och sex år senare, 1978, kom detta resonemang att antas i en förbundsmotion på SSU kongress i Örebro. En förkrossande majoritet av delegaterna vid SSU-kongressen i Örebro 1978 kom att köra över förbundsledningen i ett beslut som i praktiken ordagrant använder sig av Axelssons och Grenholms slutsatser.

Ur motionen går att läsa 

  • att kongressen uttalar sitt fördömande av den israeliska ockupations- och annekteringspolitiken och kräver ett omedelbart tillbakadragande från alla ockuperade områden (efter 1967 års arabiska anfallskrig som syftade till en förintelse av Israel, reds anmärkning)
  • att kongressen uttalar sitt stöd för upprättandet av ett mini-Palestina med bl.a västra Jordanstranden som bas (dagens Västbanken, reds anm)
  • att kongressen uttalar sitt stöd för upprättandet av ett nytt Palestina, sekulärt och demokratiskt, där judar, krsnta och muslimer skall kunna leva i jämlikhet och åtnjuta samma rättigheter och skyldigheter, fria från ras- och religionsdiskriminering såsom en långsiktig lösning
  • att kongressen uttalar sitt stöd för den palestinska kampen och får PLO såsom det palestinska folkets företrädare.

Då ungdomsförbundet i sina stadgar medger medlemmar upp till 35 års ålder så var personunionerna mellan förbunden flera. En nybliven student och SSU-medlem 1968 när opinionen började byggas för Israels förintelse var kanske 18 år. 1978 var denne 28 år och hade då fortfarande möjligheter att delta i SSU:s politikutveckling. 

SSU:s beslut, att ansluta sig till Axelssons och Grenholms strävan att kom under samma tid som Margot Wallström, senare utrikesmininster, inledde sin politiska karriär. Född 1954 var hon med på kongressen i Örebro och blev som 25-åring 1979 invald i riksdagen.

Wallströms antipatier i relation till staten Israel föranledde Israel under regeringen Löfven I förklarade Wallström ”non-grata” eller inte önskvärd. Wallström kom 2016 att av Simon Wiesenthal-centret utses en av det årets mest namnkunniga antisemiter efter sitt uttalande om israeliska utomrättsliga avrättningar.

1978: Antisemitismens käftar slår igen om socialdemokraterna

 

Med detta kongressbeslut från ungdomsförbundet 1978 så är det inte fel att säga att de anti-israeliska käftarna, med följande antisemitism, slog igen om partiet.

Och det var ingenting som Olof Palme önskade men han tvingades över tid in i den riktningen. Palme hade inte vare sig någon negativ eller positiv relation med sidoorganisationerna som han med varm hand hade överlåtit till Sten Andersson. Om detta ointresse, som skulle visa sig vara förödande för relationerna med bland annat staten Israel, vittnar flera av varandra oberoende tidigare medarbetare till Olof Palme om.

Anderssons djupa vänskap med Yassir Arafat men kanske främst Pierre Schori kom sedan att påverka partiets utrikespolitik med denna SSU-kongress beslut som även kan sägas gav stöd för Schoris linje. En linje som även den vilar på den sydamerikanska befrielseteoligins logik. Mer om det finns att läsa i Bo Theutenbergs “Dagbok från UD”.

Och det var sedan bara under en kortare period, 1996-2006, som socialdemokraterna kunde anta en mer positiv relation till Israel. Denna period var Göran Perssons tid som ordförande för socialdemokraterna. Persson var känd för att hålla alla sidoorganisationer kort och miniera dess inflytande vilket föranledde över tid en stor vrede inom bland annat SSU som lät rasistanklaga sin partiordförande för den då i allt väsentligt restriktiva migrationspolitiken.

Men efter 2006 var partiet tillbaka igen i de hjulspår som en gång drogs upp av duon Sigbert Axelsson och Carl Henric Grenholm. Hjulspår från 1972 som innebär att partiet inte i egentlig mening någonsin efter det erkänt Israels rätt till självbestämmande eller existens.

Helt i linje med Axelssons, Grenholms och senare SSU förnekande av FN:s resolution 181 legitimitet.

 

NITEK Publicism som driver Ledarsidorna är beroende av er läsare för vår överlevnad.Som prenumerant och premiumkund kan du ta del avpodden.

Som prenumerant får du även tillgång till poddar och hela nyhetsarkivet med över 3 000 artiklar.

Ur dagens artikel är extramaterialet för prenumeranter tidningsklipp i form av faksimil från 1978 som beskriver händelseförloppet vid SSU:s kongress i Örebro. SSU:s dåvarande ordförande Lars Enqvist avgick i samband med den kongressen och tillhörde de som inte ville se motionen som antagen.

Är du redan prenumerant men har svårigheter så kontakta då kundservice på mailen som du finner här.

Du kan pröva på för en krona under 14 dagar.

Redan medlem? Glömt ditt lösenord?

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se