Med Grönland sammanstrålar tre olika oförenliga geopolitiska intressen i en punkt. För Sverige, som både är arktiskt land och NATO-medlem, innebär detta att norra Europa får ökad strategisk betydelse. En bister verklighet som Sverige negligerat under decennier men som vi idag måste förhålla oss pragmatiskt till menar Edward Nordén.

Arktis är inte längre ett avlägset hörn av världen. Klimatförändringar gör området mer tillgängligt, nya sjövägar öppnas och stora naturresurser blir möjliga att utvinna.  Det har gjort Arktis till en plats där världens stormakter nu positionerar sig för framtiden. Kina, Ryssland och USA har alla tagit fram tydliga strategier – med olika mål och metoder.

År 2018 publicerade Kina sin Arktisstrategi i form av en vitbok. Där beskriver landet sig som en ”nära-arktisk stat” och framhåller Arktis som ett område med global betydelse.  Kina betonar forskning, handel, sjöfart och resurser, men också sin rätt att delta i regionens utveckling enligt internationell rätt. 

En central idé är den så kallade ”polarsilkesvägen” – framtida handelsleder genom Arktis som kan fungera som alternativ till Suez- och Panamakanalerna.  För Kina handlar detta om långsiktig försörjning, handelssäkerhet och strategisk närvaro.

Rysslands syn på Arktis är mer traditionell och säkerhetspolitisk. Regionen ses som ett nationellt kärnområde.  Här finns stora energi- och råvarutillgångar, viktiga militära baser och kontroll över Nordostpassagen. Ryssland satsar på militär närvaro, infrastruktur och territoriell kontroll.  Arktis är för Moskva inte ett globalt samarbete, utan en fråga om makt och suveränitet.

USA fokuserar i sin tur på säkerhet och allianser. Arktis kopplas till NATO, försvar av Nordatlanten och att begränsa ryskt och kinesiskt inflytande.  För Washington är regionen viktig för övervakning, militär rörlighet och skydd av sjövägar mellan Nordamerika och Europa. Tillsammans gör detta Arktis till en zon där ekonomi, militär strategi, global maktbalans och geopolitik möts. 

För Sverige, som både är arktiskt land och NATO-medlem, innebär detta att norra Europa får ökad strategisk betydelse.

I detta sammanhang får Grönland en särskild roll. Ofta nämns ön i samband med kritiska mineraler som sällsynta jordartsmetaller, grafit och nickel.  Poängen är dock inte snabb utvinning, utan långsiktigt inflytande. 

Arktis är centralt för missilvarning och rymdövervakning, eftersom den kortaste vägen mellan Nordamerika, Europa och Ryssland går över området.  Därför är radar- och satellitsystem i regionen avgörande för tidig varning och säkerhet.  Grönland spelar en nyckelroll genom sin strategiska placering och befintliga infrastruktur, vilket gör ön till en viktig plattform för rymd- och försvarssystem mellan Europa och Nordamerika.

För Europa är utvecklingen avgörande. Handelsleder, tillgång till råvaror och säkerheten i Nordatlanten påverkar både industri och försvar. 

När Arktis öppnas steg för steg och västvärlden vill minska sitt beroende av Kina blir tidig närvaro avgörande.  Den som först säkrar infrastruktur, avtal och samarbeten formar framtidens maktbalans. Därför är Grönland inte bara en avlägsen ö, utan en strategisk nyckelpunkt.

Arktis är inte en avlägsen framtidsfråga. Det som sker där nu kommer att påverka Europas och Sveriges säkerhet under lång tid framöver. Västvärlden behöver fånga den här bollen nu – och mer specifikt måste Europa göra sig mer relevanta i stormaktsspelet.

Ingen stormakt belönar svaghet. Europa har valt att försvaga sig själva under lång tid. Dessa kort synas nu. Även av allierade.  Den första åtgärden för att svara på komplexa hot är att stärka Europa. 

“Si vis pacem, para bellum”. Om du vill ha fred, förbered dig för krig.

Edward Nordén

Säkerhetspolitisk talesperson Medborgerlig Samling