Den danske konstnären Uwe Max Jensen har nyligen dömts till villkorlig dom för att ha publicerat fyra satirbilder som driver med medias ovilja att publicera Muhammed-karikatyrer. Domen illustrerar hur den danska nationalidentiteten, med en vid yttrandefrihet är stadd under förändring. När till och med Dansk Folkeparti, Sverigedemokraternas systerparti, stämmer in i kören som ropar efter censur tyder det på något större menar Edward Nordén.

Den danske konstnären Uwe Max Jensen har nyligen dömts till villkorlig dom med 90 dagars fängelse. Jensen dömdes för att ha publicerat fyra satirbilder som driver med den danska tidningen Den Uafhængiges ovilja att publicera Muhammed-karikatyrer. Konstnären har redigerat in Kurt Westergaards, från publiceringen i Jyllandsposten 2005 kända Muhammedkarikatyr så att det ser ut som att journalisten och redaktören Asger Juhl håller upp dem på på ett plakat och på kaffekoppar.  

Uwe Max Jensen är en konstnär som är känd för sina provokativa, konceptuella och ofta kontroversiella verk som emellanåt tänjer på gränserna till det publicistiskt och juridiskt möjliga.  

Asger Juhl, är känd som kampanjchef för Dansk Folkeparti och ifrån den mediala världen genom Ekstra Bladet och Den Uafhængige. Juhl hävdade att memerna, eller bilderna försatte honom i fara som både privatperson och offentlig person.  

Relaterat: Danmark kastade in handduken – kan Sverige stå emot?

Hot går hem

Resonemanget kan beskrivas som att hotet från våldsamma islamister är så påtagligt i Danmark att tilltaget skulle kunna missförstås och framkalla fara för den som kopplas ihop med hädelse av islam. Några dokumenterade eller kända hot tycks dock inte ha uppkommit. Men att satirbilder  – i ett tämligen uppenbart fotomontage gjort av en erkänd provokationskonstnär – kan ge upphov straff utifrån en hotbild är anmärkningsvärt. 

Den danska domen tar inte hänsyn till att Uwe Max Jensen ständigt rört sig i gränslandet mellan vad som anses vara en mer accepterad konstnärlig frihet och vad som i rättslig mening bryter mot lagen.  Det är även väl känt att syftet med hans konst ofta är att provocera fram en debatt om yttrandefrihet, censur och gränserna för konst. Det är utmanande, men stringent.

Relaterat: Hot går hem – Danmark kröker rygg för religiös extremism

Muhammed-karikatyrerna har haft en central och kontroversiell roll i dansk politik, särskilt sedan publiceringen i den danska tidningen Jyllands-Posten 2005. Karikatyrerna, som föreställde profeten Muhammed i olika satiriska situationer, utlöste en global kris som ledde till terrorhot, upplopp och försök till våldsamma attacker. På satirtecknare, politiker och tidningsredaktioner.  Men det ledde också till debatter om yttrandefrihet, integration, religion och kulturella värden i Danmark. 

Konflikten kring karikatyrerna blottlade djupare kulturella skillnader och spänningar mellan det sekulära, liberala danska samhället och den invandrade muslimska gruppen.  

Specifikt publiceringen av Kurt Westergaards Muhammedkarikatyr blev en dansk principfråga, där rätten att kritisera eller driva med religion inte inskränktes även om det väckte anstöt. Den danska regeringen försvarade publiceringen som en del av landets starka tradition av yttrandefrihet. Även under starkt motstånd och internationell press. Partiet Dansk Folkeparti intog positionen att konflikten skulle ses som ett bevis för att danska värderingar stod i tydlig kontrast mot islam. Danmark var därmed tidigt ute i att diskutera kulturella och politiska skiljelinjer i samhället. Muhammedkarikatyrerna bör därmed ses som katalysatorn. 

Relaterat: Dansk naivitet öppnar fortfarande för islamism

Det finns en viss ironi i att en tidigare kampanjledare för Dansk Folkeparti anmäler en satiriker för att ha fotoshoppat in en Muhammedkarikatyr i hans händer. Det är också en till synes märklig tillbakagång i den liberala hållning Danmark har hållit så hårt på. 

Dansk Folkeparti kan sägas vara Sverigedemokraternas danska motsvarighet. 

Danmark har en lång och komplex historia kring yttrandefrihet och konstnärlig frihet, vilket också har format landets kulturella och politiska identitet. Yttrandefrihet och frihet för konstnärer att uttrycka sig utan statlig eller religiös censur är djupt rotade värden i Danmark. Den speglar landets utveckling från ett mer auktoritärt samhälle till en modern, liberal demokrati.  

Utmanad dansk nationalidentitet

Yttrandefriheten har varit en grundläggande del av den danska identiteten sedan 1800-talet, och det finns en stark tradition av att värna om både medborgarnas och konstnärernas rätt att uttrycka sig fritt. Men de har också utmanats under olika historiska perioder. Inte minst under den tyska ockupationen av Danmark under andra världskriget där yttrandefriheten begränsades kraftigt.  

Nazisternas censur hindrade fria medier och förbjöd uttryck som var kritiska mot den tyska regimen eller sympatier med motståndsrörelsen. Trots detta använde många danska konstnärer och författare sin konst för att uttrycka motstånd mot ockupationen och satir blev ett viktigt verktyg för att undergräva nazisternas grepp.  

Jag vill påstå att rädslan för islamiskt våld långsamt men säkert kuvar de danska politikerna och de danska konstnärerna ännu starkare än under Andra Världskriget.  Självcensur och absurda nya lagar som den s.k. koranlagen är något vi svenskar aldrig skulle förknippa med det danska frisinnade kynnet. 

Har den danska domen gett upphov till en djupare debatt om yttrandefrihet och konstnärlig frihet i Danmark? Det tycks inte så. Av något skäl är den tidigare så yviga och fria debatten i Danmark så tystlåten och foglig att man blir orolig.  

Uwe Max Jensen är en obekväm konstnär som varit obekväm så länge att varken journalister eller politiker vill försvara honom. Danmark har tagit sitt krig mot islamister och yttrandefriheten och vunnit en gång redan. Få vill ta det kriget en gång till. 

Problemet här är att Uwe Max Jensen faktiskt har en poäng i sitt provokativa konstnärskap. Det här är fråga om principer – inte om Jensen, Juhl eller någon annan konstnärs uttryck eller privata åsikter.  Det är också så att försvaret av yttrandefrihet är något som sker varje dag. Den som inte orkar ta en obekväm strid om friheter förlorar till den som orkar slåss för att inskränka den. 

Finns det fler islamister som vill slåss för att inskränka yttrandefriheten och den konstnärliga friheten än det finns konstnärer och politiker som vill försvara den?  

Time will, as allways, tell. 

Edward Nordén 

Jordbrukare, debattör och företrädare för Medborgerlig Samling 

Extramaterial för prenumeranter

De photo-shoppade bilder som Uwe Max Jensen dömdes till 90 dagars fängelse för som villkorlig dom.