Ny dynamik – Men bäddat för överraskningar i det amerikanska valet

Kamala Harris (D) / Donald Trump (R). Bildkälla: Wikipedia
  • Torsdag 22 aug 2024 2024-08-22
E-post

Idag finns det en ny dynamik med Kamala Harris som presidentkandidat. Men ingenting är klart. Det amerikanska valsystemet kan bädda för såväl behagliga som obehagliga överraskningar. Ett valsystem som gav Bill Clinton valsegern vid två val, trots att han saknade en egen majoritet berövade hans hustru samma seger trots att hon vann “popular vote” 2016.

Efter övergången från Joe Biden som det amerikanska demokratiska partiets presidentkandidat till Kamala Harris har opinionseffekten kommit att förvåna många politiska analytiker samtidigt som valrörelsen, som formellt inleds i och med att det demokratiska partikonventet valt Harris till kandidat denna vecka.

Innan Harris kom upp som ersättare präglades den amerikanska politiska debatten av två impopulära vita äldre män som ställdes mot varandra. Harris har, trots att tidigare mätningar visat på en minst lika hög grad av impopularitet som såväl Biden som Donald Trump (R) tillfört en annan dynamik i den politiska debatten.

Innan Harris, om än ännu informellt blev kandidat, hade Donald Trump ett litet, men stabilt övertag i de nationella sammanvägda mätningarna. Djupt ifrågasatt även i de egna leden så hölls republikanska väljare kvar då antipatin mot Biden övervägt. Jag har själv träffat registrerade republikaner som menade att de hellre skulle rösta på demokraternas utpräglade vänsterkandidat Bernie Sanders än sin egen kandidat Donald Trump men stannar kvar då avskyn mot Biden är störrre.

Och även Biden samlade ett stort missnöje mot sig själv där många demokrater hellre hade röstat på Bernie Sanders och fann sig nödgade att rösta på Donald Trump. Dessa väljare har nu blivit mer lättrörliga.

Under den tid som Trump hade ett övertag hade å andra sidan Demokraterna ett motsvarande övertag i valen till Kongressen som genomförs samtidigt. De amerikanska väljarna såg därmed ut att kompensera ett impopulärt alternativ med sin motsats för att skapa balans i politiken. Demokraternas ledning har nu ökat och ligger på runt fyra procent på nationell nivå. Statistiskt säkerställt.

Ny dynamik med Harris

Idag finns det en ny dynamik med Kamala Harris som presidentkandidat. I de nationella mätningarna har nu balansen skiftat där Kamala Harris har ett övertag över Donald Trump med ett par procentenheter samtidigt som Demokraterna ser ut att rycka ifrån i valen till de lagstiftande församlingarna. Trots att presidentkandidaterna i praktiken är lika populära och impopulära beroende på vem som tillfrågas. Men polariseringen har tonats ner och flera starka väljargrupper byter nu preferens. Bland annat byter nu afroamerikaner tillbaka till Demokraterna efter att Trump lyckats med en historisk inbrytning i valet 2016.

En annan fråga som ger Harris trumf på hand är abortfrågan. Upphävandet av domstolsutslaget Roe mot Wade är ett av de mest kända rättsfall som behandlats av Högsta domstolen i USA. Domslutet från år 1973 etablerade att fri abort ingår i den konstitutionellt skyddade rätten till privatliv. Med upphävandet följde kraven från kristna konservativa kretsar på ett nationellt abortförbud istället för att låta delstaterna själva reglera detta. Detta slår igenom i en av vågmästarstaterna, Arizona, som traditionellt varit en klassisk republikansk stödstat men har en liberal grundsyn om väststat nära Nevada med sitt Las Vegas och hela Californien.

I Arizona har kritiken mot högsta domstolens beslut spridit sig till ett missnöjde med det republikanska partiet eftersom beslutet möjliggordes av Donald Trump som ändrat balansen i domstolen. Arizonasenatorn Mark Kelly (D) politik för att komma tillrätta med migrationsfrågorna ligger mycket nära den republikanska politiken vilket sammantaget gör att delstaten kan skifta färg i november.

Ett annat, motsatt exempel, är det historiskt sett demokratiska Michigan där de höjda matpriserna är en avsevärt störrre valfråga. En fråga där Demokraterna är på defensiven. Alla dessa nyanser, hur de amerrikanska väljarna tar emot olika budskap på delstatsnivå kommer avgöra valet. För  i det amerikanska valsystemet ligger mekanismer inbyggda som gör att de nationella undersökningarna inte på något sätt i alla fall är rättvisande.

Valsystem som spelar kandidaterna spratt

Bill Clintons två valsegrar kan illustrera detta. Inte i något av valen han vann, 1992 respektive omvalet 1996 fick han en egen majoritet av amerikanska väljarna bakom sig. Men vann elektorsrösterna från delstaterna som i sig utgör enmansvalkretsar där vinnaren tar allt. Samma sak hände Donald Trump när han vann valet 2016. Hade USA varit en valkrets, utan elektorskollegium, hade USA istället fått sin första kvinnliga president i Hillary Clinton. Som ett ödets ironi såg det amerikanska valsystemet till att Bill Clinton valdes till president medans det samtidigt berövade hans maka Hillary ämbetet med de mekanismer som finns inbyggda i systemet.

Sedan 1992 har Demokraterna vunnit ”popular vote” vid varje presidentval undantaget för valet 2004 när George W Bush omvaldes.

Idag finns det tydliga tecken, på objektiva rekvisit, att det börjat blåsa en demokratisk vänstervind över USA inför höstens val. Men det finns en rad med osäkra faktorer för att med säkerhet kunna göra en prognos.

De nationella undersökningarna har en osäkerhet i sig. Som inte fullt ut kan räkna in hur valutgången blir ute i delstaterna. Delstater som kan svänga snabbare om de lokala frågorna, som t.ex abortfrågan och livsmedelspriserna får starkare fäste i den politiska debatten i delstater som står och väger.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se