Förändringarna på utrikesdepartementet och inte minst förra veckans dramatik när utrikesministern avsade sig uppdraget har nu börjat mötas av reaktioner. Bland annat menar Aftonbladets ledarredaktion att den svenska utrikespolitiken skall utformas av experter som är helt frikopplade från resultaten av de allmänna val som annars kännetecknar en demokrati.

Förändringarna på utrikesdepartementet och inte minst förra veckans dramatik när utrikesminister Tobias Billström, M, avsade sig uppdraget har nu börjat mötas av reaktioner. Som Ledarsidorna beskrev i lördagens artikel är stämningen nervös. Om Billström kommer att ersättas av en mer utpräglad ”hard-liner” eller om statsminister Ulf Kristersson, M, väljer en lika medgörlig minister som efterträdare.

I Aftonbladets chefredaktör för ledarredaktionen kan flertalet av UD:s chefers reaktioner läsas av. Dessa saknar eller vågar inte ha egna plattformar utan arbetar opinionsmässigt via ombud som t.ex Anders Lindberg eller journalisten och debattören Alexandra Pascalidou. Pascalidou kom under förra regeringen driva Utrikesdepartementets podd, ett uppdrag hon erhöll utan offentlig upphandling.

Lindberg menar i gårdagens ledare att

Tyvärr har makten över utrikespolitiken de senaste två åren glidit över från de erfarna diplomaterna i Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg till en samling politruker i Statsrådsberedningens samordningskansli.

Det är faktiskt inget mindre än ett totalt förfall.

Tänk vad som skulle hända om finansdepartementets budgetavdelning behandlades på samma sätt. Att några politiskt utsedda amatörer med halvtaskiga kunskaper i Excel i en källare på Statsrådsberedningen skulle skriva nästa statsbudget?

Det vore helt otänkbart.

Relaterat: Nervösa dagar på UD

Aftonbladet ombud för missnöjda chefer

Lindberg går helt på den linje som departentsrådet Efraim Gomez utvecklade och slog an i och med 261-listan. Det tjänstemannaupprop som 261 tjänstemän ur personalen vid UD skrev under i samband med valet 2018. Uppropet syftade till att få expeditions- respektive personalchefers godkännande att kunna arbetsvägra vid ett regeringsskifte.

Gomez blev sedan känd för en bredare allmänhet när han, på utrikesminister Margot Wallström, S, uppdrag vägrade lämna ut den slutrapport från Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Något Wallström senare kom att få stark kritik för från ett enigt konstitutionsutskott.

Sedan dess har Gomez uppburit tjänster inom FN i Geneve men väntas åter till Arvsfurstens palats, UD, under hösten.

Varför Lindberg blivit språkrör för de till den tidigare kabinettsekreteraren Annika Söder (S) och den förre generaldirektören för Sida Carin Jämtin (S) socialdemokratiskt opolitiska tjänstemän vid UD är inte så konstigt som det kan te sig. Lindberg själv har en bakgrund på UD som politiskt sakkunnig i regeringen Persson under bland annat Jan Eliasson (S) och Jämtin under hennes tid som biståndsminister.

Under denna tid skapades den rutin som nu finns inbyggd i UD:s diplomatutbildning, den s.k HUB:en (handläggarutbildningen) utan även de fortbildningar som genomförs där vissa kurser är obligatoriska för att ens kunna söka vissa befattningar. Bland föreläsare till diplomatprogrammet märks bland annat just Anders Lindberg, Aftonbladets politiske chefredaktör.

Lindberg menar att utrikespolitiken skall skötas av honom utbildade experter. Och alla dessa kommer nu till tals i hans ledartext.

Relaterat: Billströms beslut att behålla Margot Wallströms personalavdelning innebär fortsatt belöningsbonanza vid UD

Experter med samma rot

Bland annat klagar nu Sveriges ambassadör för nedrustning och icke-spridning, Ann–Sofie Nilsson på den brist på uppmärksamhet hon upplever. Allt handlar nu om vapen menar hon för de som tar sig tiden att lyssna. Nilsson har, likt många andra i den mest missnöjda kretsen en bakgrund från generalkonsulatet i Jerusalem 2015-2018.

Under Nilssons tid som generalkonsul i Jerusalem byggde konsulatet upp den struktur som kom att bli en av Hamas viktigaste finansieingskällor. Efter att detta projekt kunnat avslöjas avbröt de övriga nordiska länderna allt multilateralt samarbete med Sverige i biståndet till Palestina.

Även Tomas Brundin, verksam vid konsulatet 2018-2019 märks av. Brundin är sannolikt källan till klagomålen över att Afrika inte finns inom den moderatledda biståndspolitiken. Utvecklingsbiståndet till Afrika har under socialdemokratiska regeringar och biståndsministrar varit svårt plågade av korruption. Bland annat har Brundins kollega Helena Gröndahl Rietz fortfarande inte slutrapporterat det folkräkningsprojekt som Carin Jämtin i egenskap av biståndsminister 2005 kom överens med om tillsammans med ANC:s Jacob Zuma. Två sydafrikanska, till Zuma närstående företag skulle genomföra en folkräkning i Kongo Kinshasa. Vad som sedan hände med de 22 miljoner kronorna som avsattes av svenska skattemedel förblir okänt.

Jämtin klarade sig undan kriktik från konstitutionsutskottet för ministerstyre som istället kom att pricka hennes chef, den i förtid avgångne Laila Freivalds (S).

Relaterat: Starka protester från korruptionstyngd biståndsindustri mot regeringens reformkrav

Rapporten färdigställdes aldrig av Rietz som avbröt allt arbete och återvände till Sverige under stor brådska under den tid som rapporten skulle färdigställas 2007/2008.

Idag är Julius Liljeström generalkonsul i Jerusalem, Brundins och Nilssons tidigare arbetsplats. En arbetsplats som skolat bland annat rättschefen Ellinor Hammarskjöld, chefen för dialoginstitutet i Amman Ann Måwe med flera. Liljeströms gudfar är den tidigare EU-ministern Hans Dahlgrens (S) gudson.

Ett annat exempel på biståndsprojekt är det demokatiutvecklingsbistånd till Zimbabwe som Annika Söder tog initiativ till inför kampanjen till FN:s säkerhetsråd. Sedan Sverige engagerat sig i landets demokratiska utveckling har Zimbabwe tappat i samtliga internationella index som mäter demokrati och transparens.

Det är med andra ord dessa experter som Lindberg, eller de han gör sig till ombud för menar skall forma den svenska utrikespolitiken. Bortkopplade från de företrädare som utses av väljarna i allmänna val.