Regeringen fortsätter tillämpa S utnämningspolitik
Regeringen fortsätter att tillämpa den socialdemokratiska utnämningspolitiken genom att utse ambassadörer med främst biståndsprofiler. Där biståndsinriktad verksamhet, som den nu stängda ambassaden i Beirut, idag inte kan tillföra något i egentlig mening i en region som står vid avgrunden till en storskalig väpnad konflikt.
Sverige har som enda nordiska land valt att stänga sin ambassad i Libanon. De drygt 8 000 svenskar, som enligt UD fortfarande befinner sig i Libanon, är nu hänvisade till att söka konsulär hjälp på andra EU-länders ambassader, som är skyldiga att erbjuda det enligt ett EU-direktiv.
”Vi har tydligt och återkommande förklarat att svenskar som trotsar avrådan inte kan räkna med hjälp vid ett ytterligare försämrat läge”, säger utrikesminister Tobias Billström (M) till Ekot.
Den 1 augusti skärpte Utrikesdepartementet dessutom sin avrådan gällande både Israel och Palestina, och avråder nu från alla resor till båda länderna. Samma avrådan finns sedan oktober 2023 för Libanon, och UD uppmanar även samtliga svenskar som befinner sig i Libanon att lämna landet.
För de med svenska resehandlingar är dock skillnaden marginell eftersom ambassaden i Beirut primärt är en s.k biståndsambassad och inte rustad för att tillhandahålla främst konsulära tjänster. Endast ambassadören är bemannad av UD och till och med förstesekreteraren är som regel en tjänsteman från biståndsmyndigheten Sida. Konsulära tjänster för de med svenska resehandlingar hänvisas allt som oftast till beskickningen i Amman som är bättre rustad.
Vid ambassaden i Amman kan bland annat uppehållstillstånd och viseringar till Schengenområdet erhållas och i förekommande fall förlängas vid behov. Just denna ambassad har fått stark kritik för att ha bedrivit omfattande handel med svenska uppehållstillstånd. Ett svenskt uppehållstillstånd kan vara värt så mycket som 100 000 kronor på den svarta marknaden.
Relaterat: Så byggde S upp en systemkorrupt biståndspolitik
Ett annat exempel på hur verksamheten vid utlandsmyndigheterna skiljer sig åt är generalkonsulatet i Jerusalem. Detta konsulat är egentligen en renodlad lokal biståndsmyndighet med ett enda syfte. Generalkonsulatets huvudsakliga verksamhet består i att förmedla svenska skattemedel till den Palestinska myndigheten som i sin tur via olika lokala organisationer förmedlar dessa vidare till sådana som sympatiserar eller är ombud för Hamas och PFLP. För konsulära tjänster är ambassaden i Tel Aviv bättre dimensionerad.
Relaterat: Statsbidrag till Hamas kapacitetsuppbyggnad
Men i huvudsak har även dessa ambassad en slagsida åt att främst företräda biståndssidan. Som nya ambassadör utsåg i Amman regeringen i förra veckan Maria Sargren. Maria Sargren är idag ambassadör i Ouagadougou och har tidigare varit ambassadör i Phnom Penh samt tjänstgjort vid ambassaden i Harare, vid representationerna i Bryssel, New York och Genève samt vid EU-kommissionen i Bryssel.
Även om Sargren har en relevant erfarenhet av konsulära tjänster domineras hennes karrriär av biståndserfarenheter. Sagren efterträder därmed Alexandra Rydmark som å sin sida har en renodlad biståndsprofil. Alexandra Rydmark utsågs av regeringen till att efterträda Erik Ullenhag (L) i Tel Aviv.
Relaterat: Sverige – Israel: Upptinade relationer med hinder
Trots den spända situationen i regionen, där krigsfaran är uppenbar fortsätter regeringen tillämpa den socialdemokratiska utnämningspolitiken genom att utse ambassadörer med biståndsprofiler. Där biståndsinriktad verksamhet, som ambassaden i Beirut, idag inte kan tillföra något i egentlig mening.
För svenskar, eller de med svenska resehandlingar gör stängningen av ambassaden i Beirut ingen egentlig skillnad. De enda som påverkas är mottagarna av svenskt bistånd som nu får vända sig till främst ambassaden i Amman som fortsatt är väl rustad för inte bara försäljning av svenska resehandlingar utan även utbetalning av svenskt utrikesbistånd.
Omvänt kan stängningen av renodlade biståndsambassader som den i Beirut bidra till den sanering som krävs av UD för att komma tillrätta med den strukturella och institutionaliserade korruption som etablerats på myndigheten sedan drygt två decennier.
Johan Westerholm
