Johan Sundeens studie av Svenska kyrkans relation med staten Israel öppnar till fördjupningar. En sådan är att kunna förstå hur de antisemitiska grundtonerna som präglade 68-kyrkan kom att spilla över till andra samhällssektorer. Som media och statliga förvaltningsmyndigheter.

Docent Johan Sundeens rapport “När
 teologi blev 68-ideologi” – som presenteras vid ett seminarium senare i veckan pekar på hur den socialdemokratiska sidoorganisationen Tro och Solidaritet har varit en nyckelaktör i etablerandet av en Israelfientlig inställning inom socialdemokratin, Svenska kyrkan och det trossamfund som tidigare hette Svenska Missionsförbundet (idag en del av Equmeniakyrkan).

Rapporten bjuder in till ytterligare fördjupningar och ger förklaringar till hur vänstern anammade antisemitiska vanföreställningar i stor omfattning. Dagens tämligen väl utbredda antisemitiska vanföreställningar inom socialdemokratin har djupa rötter där den sekulära 68-rörelsens sökande, ett sökande som flyter samman med 68-kyrkans ambitioner att blanda religion och politik.

Två rörelser i en

Den generation, som föddes efter andra världskriget, engagerades av rättvisekänslor och många radikaliserades av en retorik om Tredje världen. De bildade solidaritetsorganisationer med befrielserörelserna och de nyblivna staterna. Att vara en proteströrelse mot den svenska regeringens position, som neutral och i hög grad USA-tillvänd var inte den enda drivkraften till radikaliseringen. Det fanns också en tidigare radikal och kritisk rörelse, fredsrörelsen, som i slutet på 1950-talet hade inlett protester mot det etablerade samhället.

Sympatier för de tidigare kolonialiserade nationernas befolkning uppstod i stora delar av världen. Den mest omfattande och mest omtalade solidaritetsrörelsen var Vietnamrörelsen. För första gången kunde en väpnad konflikt med hjälp av TV presenteras i vardagsrummen vilket hade en massiv påverkan på opinionen. Det gällde framförallt USA där en stark antikrigsrörelse uppstod. De som engagerades i Sverige utgjordes dels av de traditionella folkrörelserna, som formerades i Svenska Vietnamkommittén, och dels av företrädesvis ungdomar i De förenade FNL-grupperna, (DFFG).

En annan solidaritetsrörelse uppstod kring frågan om Palestinas självständighetskamp. I den frågan var situationen komplicerad med två folk, som båda eftertraktade samma landområde. Palestinagrupperna i Sverige, PGS, agerade i frågor där det statsbärande partiet, Socialdemokraterna, först hade starka sympatier med den israeliska sidan och sedan till stor del bytte fot och stödde den palestinska sidan, trots de terrordåd som PLO vid tiden genomförde. Solidaritetsrörelsen agerade genom utomparlamentarisk opinionsbildning visavi den svenska regeringen och det socialdemokratiska partiet.

Men till skillnad från FNL-rörelsn dog PGS-rörelsen aldrig ut. Mycket beroende på att frågan aldrig, och inte heller idag, kommit till ett avslut. Tvärtom lever PGS-rörelsen vidare in i våra dagar.

Palestinsk Front – I frontlinjen för dagens etablerade antisemitism

En aktör, som nämns av Sundeen i rapporten, är organisationen och tidskriften ”Palestinsk Front”. Idag är tidskriften nedlagd sedan flera decennier men den hade ett stort inflytande på rörelsen en bit in på 1980-talet. Av grundarna till Paletstinsk Front märks ledamöter vid den tidens styrelse i Palestinagrupperna, däribland Marina Stagh och Jan Guillou med flera. Guillou, idag aktuell med sin kritik mot Stiftelsen Doku och Säkerhetspolisen beskriver  inte bara tidskriftens tillkomst utan även de senare effekterna av gruppens engagemang själv i en krönika i Aftonbladet från 2016 med

Tänk om vi där och då, låt vara för bara ett kort ögonblick, hade sett framtiden.

Där runt sammanträdesbordet satt i själva verket två av landets mest framgångsrika journalister, tre skönlitterära författare, två stycken Stora Journalistpriset, ett Augustpris, ett Publicistklubbens stora pris (en av oss skulle rentav blir ordförande för Publicistklubben, en församling ingen av oss hade tillträde till då). Och därtill tre hedersdoktorat och två disputerade doktorer.

Guillou konstaterar 2016 att de kom att bli dagens etablissemang. Med stor makt, inflytande och påverkan. Samt berör hur han anser att Säpo försökte provocera fram terrordåd från de sammansvurna.

Sedan flera decennier tillbaka är, som Guillou själv pekar på, den grundande styrelsen till “Palestinsk Front” Sveriges kanske viktigaste opinionsbildare i själva sakfrågan. Grundarna till det som skulle bli ett etablerat synsätt.

Vad Sundeen lyfter fram i sin rapport är hur Palestinsk Front blir ett viktigt verktyg för marxister och aktivister att sprida samma antisemitiska budskap som de mest aktivistiska inom 68-kyrkan. Sundeen noterar att Palestinsk Front uppmanar sina läsare att ta del av Karl Marx ”Om Judefrågan” (1844) vid upprepade tillfällen.

Karl Marx framförde idén om att utrota religionen. Att genom att vända sig mot eller helt negligera religionen kunna frigöra människan. I detta förhållningssätt har alla religioner samma ställning enligt Marx. Förutom en. Judendomen.

I essän ”Om Judenfrågan”, som egentligen är ett referat och en analys av Bruno Bauers vetenskapliga artiklar publicerade året innan behandlar Karl Marx frågan om judar och judendomen särskilt. Marx menar, i sin slutliga analys, bland annat att

Vi skall försöka komma bort från frågans teologiska innebörd. Frågan om judens förmåga att frigöra sig blir för oss frågan vilka särskilda samhälleliga element som måste övervinnas för att judendomen skall kunna avskaffas. Förmågan hos dagens judar att frigöra sig avspeglar nämligen judendomens förhållande till frigörelsen i dagens värld. Detta förhållande är med nödvändighet en följd av judendomens särskilda ställning i dagens förslavade värld.

Låt oss betrakta den verklige världslige juden, inte sabbatsjuden som Bauer gör utan vardagsjuden.

Låt oss inte söka judens hemlighet i hans religion utan låt oss söka religionens hemlighet i den verklige juden.

Vad är judendomens världsliga grundlag? Det praktiska behovet, egennyttan.

Vilken är judens världsliga kult? Schackrandet. Vilken är hans världslige Gud? Pengarna.

Nåväl! Frigörelsen från schackrandet och pengarna, alltså från den praktiska, verkliga judendomen vore hela vår tids frigörelse.

Genom Guillou och Staghs med flera, idag tillhörande ett etablissemang, återkommande uppmaningar genom Palestinsk Front till de olika vänsteraktivistiska grupperingarna perioden 1968-1982 att ta del av Karl Marx analys av judendomen kom den annars sekulära vänstern att anamma samma antisemitiska grundläggande förhållningssätt som 68-kyrkans främsta företrädare.

Antisemitiska grundtoner som än idag präglar vänsterföreträdare som i annat fall ser på sig själva som sekulära och osmittade av 68-kyrkans antisemitiska drag.