Sedan snart två decennier har en ny yrkeskår etablerats på Utrikesdepartementet. Hybriddiplomaterna. Dessa har kunnat uppvisa remarkabla karriärer trots att de som regel saknar såväl konsulär som diplomatisk skolning och erfarenhet som motiverar utnämningarna. Istället är det politisk renlärighet, släktnätverk och religiösa övertygelser som vägt tyngre när nya tjänster skall tillsättas.

Det är inte ovanligt att Sida-anställda placeras på ambassader i befattningar som i andra normala fall skall bemannas av en utbildad diplomat i tyngre biståndsländer. Ambassaden i Beirut är till exempel att betrakta som en ren Sida-ambassad med i huvudsak Sida-anställda som personal och där endast ambassadören har en mer formell diplomatskolning. Konsulära ärenden i Libanon sköts i huvudsak av beskickningen i Jordanien istället.

I vissa fall har dessa personer, som saknat konsulär och diplomatisk skolning och erfarenhet kunnat ta sig in på UD och runda hela karriärsystem och utses till ambassadörer. Ett exempel på en sådan karriär är den tidigare Diakonia-anställde Hans Magnusson som via rollen som chef för Sidas Afrikaenhet (utan att ha någon djupare erfarenhet från Afrika) idag är Sveriges ambassadör i Guatemala.

Diakonia är en av de civilsamhällesorganisationer som förmedlar mest av det svenska biståndet till olika mottagarorganisationer, inte sällan med stora förluster på vägen.

Relaterat: Så institutionaliseras svensk korruption

Det finns flera exempel på hur dessa hybriddiplomater, som egentligen inte är mer än internutbildade biståndsarbetare kunnat använda sig av till exempel en tjänstgöring vid generalkonsulatet i Jerusalem, med omfattande svensk finansiering av Hamas propaganda som merit för att kunnna placeras som förste sekreterare vid ambassader i regionen. Tjänster som tidigare var reserverade för diplomatutbildade.

Relaterat: Statsbidrag till Hamas kapacitetsuppbyggnad

Hybriddiplomaternas gräddfiler

Förutom de starka kopplingarna mellan biståndsmyndigheten Sida och de religiösa samfunden, Diakonia har främst Equmeniakyrkan som huvudman (samma trossamfund som Sidas tidigare generaldirektör Carin Jämtin varit aktiv i) har påfallande många av dessa hybriddiplomater en politisk profil. 

Ett exempel på denna hybridform av statstjänstemän är Jämtins partikamrat Barni Noor som tidigare var placerad vid ambassaden i Nairobi, Kenya. Ett av Barni Noors fritidsintressen är politik. Hon kandiderade till riksdagen i valet 2018 för socialdemokraterna och har från ambassaden Nairobi samt kontoret i Stockholm kunnat bedriva politiskt opinionsarbete på plattformen X.

Noor är idag kritisk till alla försök av regeringen till en reglering av Hawalasystemet, ett transaktionssystem som ligger utanför de ordinarie bankerna, men som används för penningtvätt och terrorfinansiering. Noor menar att det är den enda möjligheten för svensk-somalier att försörja och vidareförmedla bidrag till släktingar i hemlandet.

Noor kommer ursprungligen från Somalia och har sin yrkesmässiga bas på Sida. Som arbetsuppgifter har hon haft att arbeta med fördelning, uppföljning och kontroll av svenska biståndsmedel till Kenya och Somalia. Arbetsuppgifter som sannolikt förenklas avsevärt med den stora släkt hon har på plats i regionen samt med de vänner och det kontaktnät som följer. Noors släkt och kontaknät i regionen har lyfts fram som en fördel för henne såväl yrkesmässigt som politiskt.

Korruption och missbruk av bistånd ökar

Det svenska biståndet till Kenya uppgick 2023 till 472,2 miljoner kronor. Huvuddelen går till de tematiska områdena ”Miljö, klimat, hållbart nyttjande av naturresurser och biologisk mångfald” samt demokratiutveckling. Internationellt sett har dessa biståndsområden präglats av omfattande korruption. Sedan Sverige och Sida fokuserat arbetet med demokratiutveckling har korruptionen i landet ökat.

Biståndet till Somalia uppgick till ungefär samma belopp, 490 miljoner kronor, men har en något annan profil med större inslag av humaniärt stöd och stöd till basfunktioner för att pressa ner dödligheten bland befolkningen. Historiskt har biståndet till Somalia varit dubbelt så högt som det till Kenya men sänktes inför den innevarande perioden från nästan en miljard skattekronor till dagens knappt halva miljard.

Somalia lider av höga dödstal kopplade till graviditet och har drabbats hårt av såväl inbörds strider som torka. Det humanitära stödet är även det drabbat av korruption men inte i lika hög utsträckning som klimat- och demokratibistånden. Dock är landet även svårt plågat av strukturell korruption i vidare termer. I Transparency Internationals korruptionsindex hamnade Somalia 2021 på 178:e plats av 180. I 2023 års ranking tappade Somalia ytterligare två placeringar och rankas nu som världens mest korrupta land. 

Riksrevisionen har tidigare kritiserat UD under den socialdemokratiska ministären, den tid som korruptionen i mottagarländerna ökat, för bristfällig styrning av biståndet.

Trots omfattande insatser med svenska skattemedel.

Sedan 2023 är Noor med framgångarna från Nairobi placerad på Sidas huvudkontor med ansvar för delar av biståndet till Afghanistan. Ett biståndsarbete som sägs fungera trots Talibanregimens förbud.