Socialdemokraterna står inför ångestfylld uppgörelse med sin egen skuld

Vindkraftpark. Foto: Wikipedia/Eric Wilde
  • Måndag 27 jan 2025 2025-01-27
E-post

Socialdemokraternas helt nödvändiga omprövning av sin energipolitik präglas av våndor, ångest och att partiledarens personliga kärnkraftmotstånd bryts. Av även säkerhetspolitiska skäl finns det snart inga argument kvar i verktygslådan för att försvara vindkraften som nu ser ut att ha nått vägs ände.

I en interpellationsdebatt i riksdagen 2022 mellan den dåvarande energiministern Khashayar Farmanbar (S) och riksdagsledamoten Alexandra Anstrell (M) pekade Anställ på det hot det ökande kinesiska ägandet av vindkraftverk i Sverige innebar.

I debatten tillrättavisade Farmanbar interpellanten Anstrell och menade att det kinesiska bolaget CGN China andel av den installerade effekten kommer att minska. Då var det kinesiska ägandet, enligt Förmanar, totalt 6 procent av det totala effekten även om de i enskilda vindkraftparker var 100 procent.

Debatten uppstod som resultat över oron för ett alltför stort kinesiskt inflytande över vindkraften, ett kraftslag som var prioriterat för regeringen Andersson. Magdalena Andersson (S) uppges privat vara en uttalad motståndare till kärnkraft efter åren 2002-2006 som statssekreterare i finansdepartementet då hon tjänstgjorde med Per Bolund (MP).

Det var Andersson, i rollen som finansminister, som utformade den skattetekniska lösning som gjorde reaktorerna Ringhals 1 och 2 olönsamma. En framgång som innebar att regeringen slapp införa en lag om förbud. En lag om förbud hade tagit längre tid att genomföra. Uppgörelsen och idén bakom den kom att vitsordas av den dåvarande miljöministern Åsa Romson (MP).

Relaterat: Så mörkar Damberg och Farmanbar regeringens ansvar för energikrisen

Det var med andra ord långt före den situation som utvecklas nu där det inte kan uteslutas att ryska intressen på olika sätt saboterar infrastruktur på havsbotten.

Sveriges och Europas största vindkraftsanläggning, Markbygden Ett, befinner sig sedan i höstas i rekonstruktion. Markbygden Ett ägs av CGN China, som i sin tur kontrolleras av kinesiska staten. Bolaget är svartlistat i USA för kärnkraftsspioneri. Markbygden Ett är dock inte det enda vindkraftbolaget som ägs av CGN China vilket Christian Sandström och Christian Steinbeck beskriver i Affärsvärlden.

Vindkraftparker som dras med kraftiga lönsamhetsproblem och som samtidigt dräneras på kapital av de kinesiska ägarna.

Relaterat: En statsminister “dead against” ny kärnkraft

Ägandet utvecklas i motsatt riktning

Sedan Farmanbar garanterade minskningen av kinesiskt ägande och inflytande har utvecklingen gått i motsatt riktning. Säpo skriver i sin lägesbild att Kinas utlandsinvesteringar ”utgör en möjlig svensk sårbarhet utifrån risken för politiska och ekonomiska påtryckningar”. Vid utgången av 2026 kommer CGN kontrollera mellan 10 och 16 procent av den svenska vindkraften.

Under perioden 2020–2026 investeras 140 MDR SEK i ny vindkraft vilket ger 35 TWh ny elproduktion varav den kinesiska ägarandelen med andra ord har ökat. Vindkraftverk som köps in har en normal livslängd på cirka 25 år. Under denna tid kan vissa komponenter behöva bytas ut. Efter 25 år kan verken fortfarande nyttjas men behöver då genomgå omfattande renoveringar.

Relaterat: Kinesisk “svart häst” riskerar svensk elmarknad

Mot detta skall ställas om Sverige istället följt Finlands exempel med en ny kärnkraftreaktor. Olkiluoto 3 producerar 12,5 TWh el, vilket motsvarar 14 procent av den finska elkonsumtionen. Kostnaden för denna reaktor uppgick enligt officiella källor till 80 MDR SEK. Livslängden är dock längre och kärnkraftverk byggs idag för att ha en livslängd på 60 år.

För vattenkraft sätts livslängden till 100 år på dammar och 60 år på kraftverk även om de äldsta vattenkraftverken redan är långt äldre än så.

Det vill säga, att utöver den volatilitet som en satsning på vindkraft innebär så blir den typiskt sett dyrare över tid. Ett tillskott på 35 TWh av vindkraft för 140 MDR SEK behöver förnyas vart tjugonde år varför slutsumman för 60 år uppgår till 420 MDR SEK.

För samma summa skulle Sverige kunna bygga fyra kärnkraftverk av Olkiluoto 3 storlek och få ut 50 TWh eller 30 procent mer.

Kostnaden för en kärnkraftlösning kan dessutom pressas ytterligare om SMR-tekniken kan användas. Med viss SMR-teknik kan även det som idag är kärnkraftsavfall möjligen komma återanvändas.

Utan oro för kinesiskt ägande och kontroll över svensk energiförsörjning. Och utan känslig infrastruktur på havsbotten som kan saboteras av främmande makt.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se