Spricka mellan justitie- och utrikesdepartementet riskerar migrationspolitiken

Tidöavtalet, det vill säga det avtal som reglerar samarbetet inom regeringsunderlaget, börjar knaka i fogarna. Särskilt mycket haltar arbetet med kopplingen mellan migrations- och biståndspolitiken där arbetet inte ens kan sägas ens ha påbörjats i praktiken och där stämning och förtroende mellan ansvariga statsråd nu nått en ny lägsta nivå. Och det innan Sverigedemokraterna har fått information om vidden av problemen.
Inom ramen för Tidö-avtalet, det avtal som reglerar de sakpolitiska överenskommelserna inom regeringsunderlaget, regleras särskit kopplingen mellan migrations- och biståndspolitiken. Som en direkt konsekvens har samordningskansliet i reserverat miljardbelopp för att uppfylla de mål som parterna kommit överens om. Sakfrågan, ansvaret för att dessa delar av Tidö-avtalet uppfylls vilar på Justitiedepartementet och ytterst justitieminister Gunnar Strömmer (M). Tidö-avtalets måluppfyllelse, eller kommande brist på, är en faktor för stor nervositet inför att SCB presenterar sin årliga undersökning under dagen.
Den negativa förväntansbilden om en negativ trend för moderaterna kan späs på med hur samarbetet löper framåt inom migrationsområdet.
I samarbetsprojektet Migration och integration är Justitiedepartementet huvudansvarigt. Projekten handläggs av tjänstemän på Regeringskansliet. Ansvarig för det praktiska genomförandet i arbetsgruppen är statssekreteraren i Justitiedepartementet som skall stämma av veckovis hur arbetet fortlöper enligt Tidö-avtalet som stadgar
”Projektgruppen ses i samarbetsprojekten med hög regelbundenhet för informationsutbyte, förhandlingar och inriktning till beslut. Projektet bör ha utbyte på veckobasis”.
Detta har dock visat sig inte fungera alls sett till hur Tidö-avtalet menar att migrationspolitiken skall kopplas till biståndspolitiken. Ur avtalet framgår följande villkor:
Villkorat bistånd och diplomatiska åtgärder för ökat återvändande
Inom ramen för bistånds- och utrikespolitiken ska regeringen:
• Prioritera frågan om samarbete med främmande stater för att åstadkomma ett effektivt återvändande.
• Villkora delar av bistånd med att mottagarlandet tar ansvar för sina egna medborgare och återtar dem när så behövs.
• Fokusera biståndspolitiken för att utgöra ett verktyg för att motverka irreguljär migration, öka återvändandet och bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring. Biståndet ska även rymma effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till migration.
• Agera för att EU ska frysa bistånd, och även begränsa möjligheterna till viseringsfrihet, eller visering i allmänhet, för tredjeländer som inte samarbetar i frågor om återvändande och återtagande av egna medborgare.
Total passivitet i Tidö-avtalets viktigaste fråga
Idag har ingenting hänt på området förutom att Morgan Johanssons tidigare biträdande chef för Migrationsenheten, den tidigare migrationsambassadören under Löfven II Sofia Östmark, tillträtt en chefstjänst på biståndsmyndigheten Sida där hon har att ansvara för implementeringen av Tidö-avtalet från myndighetens sida. Östmark, som tidigare handplockats till olika cheftjänster av regeringen Löfven, bland annat som ambassadör för Global Deal, för att stimulera en ökad migration bör med en sannolikhet gränsande till visshet driva en fortsatt socialdemokratisk linje i den kombinerade migrations- och biståndspolitiken.
Östmark har aldrig tidigare arbetat med uppgifter för att minska migration. Utnämningen är en direkt konsekvens av att statsministern aldrig har haft för avsikt att bryta med den socialdemokratiska personal- och utnämningspolitiken.
Det låga tempot har medfört inte bara en spricka i regeringsunderlaget utan ett misstroende mellan den politiska ledningen på Justitiedepartementet och dess motsvarande på Bistånds- och Handelsdepartementet. Sida lyder under dessa delar av utrikesdepartementet.
Det vill säga mellan Johan Forsell (M) med sina medarbetare å ena sidan och biståndsminister Benjamin Dousa (M) och statssekreteraren Diana Janse (M) å den andra. Misstroendet uppges vara djupt samtidigt som ingenting har hänt som tillfredsställer framför allt Sverigedemokraternas krav på koppling mellan budgetposterna.
Det är okänt vilken sida utrikesminister Maria Malmer Stenegard har positionerat sig på men enligt uppgift är den allmänna uppfattningen att en begynnande irritation har börjat växa på olika ställen i även statsrådsberedningen över Benjamin Dousas fokusering på andra frågor utanför Tidö-avtalet och utanför hans ansvarsområde.
Ett sådant exempel är Dousas engagemang i gårdsförsäljningen av alkohol, en renodlat inrikes- och socialpolitisk fråga långt utanför internationell handels- och biståndspolitik. Eller den öppna inbjudan som Dousa riktade till 40 000 ungerska homosexuella män till deltagande i sommarens Pride-festivaler.
Det senare en direkt intervenering i statsminister Ulf Kristerssons (M) intressesfär som visat stort engagemang för könsbyten och andra HBTQ-relaterade frågor som därmed hanteras av Statsrådsberedningen, statsministerns egen stab.
Slitningarna är, menar Ledarsidornas källor, så stora att det nu finns ett akut behov av att de inblandade och ansvariga parterna från respektive politisk ledning från departementen möts och reder ut de problem som uppstått. Innan det blir uppenbart för Sverigedemokraterna, väljare och opinon att denna del av Tidö-avtalet med viss sannolikhet inte kommer att uppfyllas innan valet 2026 och det planerade maktskiftet.