Totalt 10,9 miljarder kronor av den svenska biståndsbudgeten, eller 19 procent av den totala budgeten om 56 miljarder kronor går till civilsamhället: folkrörelser, kvinnorörelser, fackförbund och andra organisationer. Regeringen ställer nu krav på ökad effektivitet samtidigt som den möts av starka protester mot reformerna från den annars korruptionstyngda bidragsberoende samhällssektorn.

Bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M) genomför för närvande ett flertal reformer som kommer att påverka det svenska biståndet i grunden.

– Hjälpen måste bli effektivare, säger han till DN.

Totalt 10,9 miljarder kronor av den svenska biståndsbudgeten, eller 19 procent av den totala budgeten om 56 miljarder kronor går till civilsamhället: folkrörelser, kvinnorörelser, fackförbund och andra organisationer. Av dessa är 1,8 miljarder kronor reserverade för svenska organisationer. Civilsamhällesstrategin (CSO-strategin) är en av de 70-tal strategier som styr det svenska biståndet och som regeringen beslutar om.

De svenska organisationerna slussar i sin tur pengarna vidare till samarbetsprojekt som drivs tillsammans med icke-statliga organisationer i länder världen över.

Kritiken mot regeringens ambition att göra biståndet mer effektivt och transparent är tydligt formulerad från civilsamhället.

Biståndsindustriella komplexet starkt kritiska

En av de ansvariga för biståndsarbetet på frikyrkornas organisation Diakonia är Magnus Walan. Walan är mycket kritisk till hur regeringen sköter omdaning av stödet till civilsamhället: ”Klumpigt och okänsligt”.

Generalsekreteraren för Forum för idéburna organisationer, flera av dem med biståndsprofil, Lena Ingelstam är lika kritisk. Hon tycker att konsekvenserna av de uppsagda avtalen – att biståndsprojekt står stilla – skadar Sveriges rykte. ”Det är otroligt genant”.

Ingelstam har en bakgrund från såväl biståndsmyndigheten Sida som Equmeniakyrkans biståndsorganisation Diakonia. Diakonia är en av Sidas största vidareförmedlare av utvecklingsbistånd. Hon har därmed suttit på båda sidorna, såväl som beslutfattare av fördelning av bistånd som mottagare och vidareförmedlare. En inte ovanlig karriär inom det biståndsindustriella komplexet.

I den senaste internrevisionsrapporten pekar myndighetens internrevisorer på den förhöjda risken för jäv med denna form av karriärer. Bland anna på Sidas avdelning för civilsamhällesfrågor (CIVSAM). Men inom myndigheten finns det starka invändningar mot internrevisionens slutsatser om jäv vilket nyhetssidan Blankspot tidigare kunnat rapportera om.

Vare sig Ingelstams eller Walans kritik mot politisk intervention i hur civilsamhället väljer att disponera sina statsbidrag är ny. Samma form av motstånd men från en annan bidragsberoende sektor, folkbildningen, märktes när regeringen Andersson (S) försökte strama upp regelverken efter bland annat Riksrevisionens granskning av statsbidragen till Folkbildningsrådet kunnat avslöja en åderlåtning av bidragen på långt över 30 procent. Statsbidrag som annars var avsedda för folkbildningsverksamhet. Riksrevisionen fann inom vissa anslagsposter att upp till 75 procent av utbetalningsunderlagen saknades eller inte kunde redogöras för av den mottagande civilsamhällesorganisationen.

Relaterat: Sidas internrevision varnar för systematisk korruption inom biståndet

Motståndet går långt tillbaka

Det kompakta motstånd mot förändring och krav på ökad transparens och effektivitet verbaliseras i remissvaren av det under 2016 föreslagna “Policyramverk för det svenska utvecklingssamarbetet” som behandlade bland annat demokratikriter för att öka transparensen.

Forum Syd (idag ForumCiv) menade i sitt svar till regeringen att

Forum Syd anser att demokrativillkorsutredningen grundas på en uppfattning om att allmänheten misstror civilsamhällets användande av statliga medel och att de på olika sätt används för att bidra till extremism, terrorism och penningtvätt. Även om ett visst bristande förtroende mellan civilsamhälle, stat och medborgare finns, ser Forum Syd inte att detta problem löses genom att ställa upp alltför orimliga villkor vad gäller organisationernas egen kontroll av statsbidragssystem. 

Den ideella sektorn bidrar till demokratin och dess upprätthållande, genom att bland annat vara ett granskande organ till statsmakterna men också inom den egna organisationen.

(Red:s fetmarkering)

Forum för Civilsamhällesorganisationer menade att

Utredningen om demokrativillkor är i sig själv ett uttryck för ett samhälle som har en lägre tillitsnivå i relationen mellan staten och civilsamhället än tidigare.

…

Forum menar att även om bidrag är ett gynnande myndighetsbeslut inte en rättighet så kan de få förödande konsekvenser för organisationer som bedriver sin verksamhet med bidrag som främsta inkomstkälla.

(Red:s fetmarkering)

Den bristande tillitsnivån bygger med en sannolikhet gränsande till visshet på den diskrepans som uppstår mellan Sidas rapportering av konstaterad korruption och den korruption som media kunnat avslöja. Trots oviljan från såväl myndighet som civilsamhällesorganisationer att rapportera om de fall som trots allt kunnat avslöjas. Enligt Sida själva har de bara konstaterat korruption inom 0,5 promille av biståndet eller totalt knappt 30 miljoner under 2023.

Utbredd korruption äter upp en tredjedel av biståndsbudgeten

Inom anslaget utlandsbistånd är det vida känt att graden av korruption mycket väl kan anses vara högre.

Världsbanken, som förmedlar 15 procent av det svenska biståndet har i olika studier kunnat konstatera genom observationer i BIC-systemet att redan vid den första utbetalningen försvinner i snitt 7,5 procent till olika skatteparadis. Sedan läggs regional och lokal korruption samt inte minst organisationernas egen korruptionskultur ovanpå detta.

The Guardian kunde tidigare i år avslöja att tjänstemän vid UNDP, där Sverige är en av de största givarna, kräver en personlig ”kick-back” för att betala ut bidrag till civilsamhällesorganisationer eller andra operatörer. Ett mer närliggande exempel är den tjänsteman vid Sida som anhölls och häktades i maj i år misstänkt för bland annat bedrägeri. Tjänstemannen misstänks för att ha begärt, och fått utbetalt, en personlig ”kick-back” från civilsamhällesorganisationer han beviljat utbetalning till. 

Bara i det enskilda fall av utvecklingsbistånd som den tidigare biståndsministern Carin Jämtin (S) tog beslut om 2005 i en direkt uppgörelse med ANC:s och Sydafrikas dåvarande vice-president Jacob Zuma att under utrikesminister Laila Freivalds (S) riskerar 22 miljoner kronor ha försvunnit. Projektet, som skulle utföras av Sydafrikanska ANC men i Kongo Kinshasa skulle ha slutredovisats av ambassadör Helena Rietz 2007. Någon redovisning upprättades aldrig utan Rietz dök några år senare upp som ambassadör i Amman, Jordanien.

Relaterat: Afrika – Korruptionens svarta hjärta

När Sparre sedan lämnade över ambassadörsposten till Erik Ullenhag (L) kunde Riksrevisionen konstatera att tjänstemän vid ambassaden under en längre tid byggt upp en omfattande handel med svenska viseringar på den svarta marknaden.

Rietz är idag aktuell som utredningssekreterare åt den förre stats- och utrikesministern Carl Bildt (M) i utredningen om svensk underrättelsetjänst samt driver restaurang Woodstockholm på Södermalm i Stockholm tillsammans med sin make Jon Åström Gröndahl Rietz. Jon Åström Gröndahl Rietz var tidigare chef för UD:s konsulära enhet samt nu senast ambassadör i Bangkok, Thailand. 

Som ambassadör uttryckte han ett starkt missnöje med sitt residens i tidningen Expressen. Idag är han utrikesminister Tobias Billströms (M) särskilde utredare av personsäkerheten för ambassadpersonal vid sidan av sin heltidstjänst som kommundirektör i Gällivare.

Relaterat: Så belönas systemhotande korruption