Den utrikespolitiska duon Billström och Forsells första två månader på UD har landat i en stor besvikelse. Åtta års socialdemokratisk maktkorruption och dåliga omdömen ser nu ut att följas av minst fyra år till på grund av duons uppvisade kombination av naivitet och ointresse.

Besvikelsen, blandad med en insikt om att det inte kommer bli någon förändring av Utrikesdepartementet börjar nu sprida sig bland de tjänstemän som inte låtit sig politiseras av den tidigare politiska ledningen. Allt fler kommunicerar att de inte förvånande att man inte ännu gjort något åt ens de ledande  “Opolitiska ” tjänstemännen. 

Bland de mer erfarna tjänstemännen, som behållit sitt ovälde, finns allt fler som öppet pekar på att utrikesminister Tobias Billström (M) helt saknar erfarenhet av UD. 

Billström har ingen insyn eller uppfattning om vilka de ledande S profilerna är. Inte ens de som har varit eller är öppna med sitt partimedlemskap.

Billström har även med sig en historia med lång rad av mindre lyckade utnämningar bakom sig pekar ledarsidorna.se källor inom departementet på. Billström litade som migrationsminister i regeringen Reinfeldt litat på att alla är lojala tjänstemän som bl a  föreslog utnämningen av Dan Eliasson till generaldirektör för Migrationsverket. På så sätt blev Eliasson en i systemet med roterande generaldirektörer och tog senare över inte bara Försäkringskassan utan även Polisen och slutligen MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap.

Det som förenar dessa fyra myndigheter idag att de mer eller mindre ligger i spillror eller fortfarande dras med effekterna av de reformer som Eliasson lät driva igenom.

Billströms val av kabinettssekreterare Jan Knutsson (M) följer även den samma principiella mönster. 

Relaterat: Så fungerar “opolitisk” personalpolitik

Jan Knutsson var utrikesråd hos Gunilla Carlsson (M, biståndsminister 2006-2013) där han stilla och passivt bevittnade hur Carlsson i viktiga frågor blev förd bakom ljuset av samma persongalleri som än i dag styr UD. Samt inte minst tjänstemännen på biståndsmyndigheten Sida.

Knutsson var passiv och reagerade inte på varningssignalerna som kom från flera erfarna UD-tjänstemän som visste att hennes politik inte genomfördes eller aktivt försvårades av ett antal centrala “opolitiska’ tjänstemän. 

Det finns exempel på hur enskilda tjänstemän på biståndsmyndigheten Sida gick in på enskilda placeringar av kommatecken och meningsbyggnad för att försena eller omintetgöra Carlssons reformer. Exempel de idag stolt berättar om för att stärka sina karriärmöjligheter.

Enligt devisen politiker kommer och går men tjänster består gjorde han ingenting menar allt fler frustrerade källor till Ledarsidorna. 

Knutson tillhör också den grupp på UD som bland mer initierade tjänstemän är känd som apologeterna. Den grupp som i flera år understrukit  behovet av att Sverige måste förstå den ryska sidan. En linje som fördes inte bara av Margot Wallström utan framför allt fredsforskningsinstitutet Sipri.

En linje som Sipris nuvarande ordförande, Stefan Löfven, fullföljer efter sin företrädare Jan Elisasson som aldrig i egentlig mening fört en annan politik än hans tidigare parhäst Pierre Schori.

Relaterat: Löfven och Sipri om kärnvapen: USA:s kärnvapen är problemet – inte Rysslands

På biståndsdepartementet är läget akut. Flera av handels- och biståndsminister Johan Forsells utfästelser, att prioritera Ukraina och det svenska närområdet, motarbetas aktivt. Skulle Forsells linje vinna skulle det påverka dels biståndet till Syd- och Latinamerika dels demokratibiståndet negativt. Något som helt enkelt inte får ske. Det är detta bistånd som är garanten för inte bara Dirty Dozens inkomstmöjligheter utan även Tro och Solidaritets inflytande.

Relaterat: Ny biståndspolitik möter motstånd

Syd- och Latinamerika har idag inget större behov av biståndsmedel jämfört med krigshärdar som Ukraina utan skulle behöva mer av handelsavtal istället men detta tonas ner aktivt av främst biståndsmyndigheten Sida. Sida försvararar även demokratibiståndet till MENA och Afrika trots stora hål i redovisningen.

Besvikelsen är idag stor på UD. Billströms och Forsells svaga start har inneburit att reformmomentet helt uteblivit. Eftersom både Billström och Forsells valt att behålla Margot Wallströms och Ann Lindes handplockade staber, bland annat Svenska Freds tidigare ordförande som Forsells närmaste medarbetare så innebär det i praktiken fyra år till av socialdemokratisk utrikes- och personalpolitik på UD även om den kan låta något annorlunda mellan varven.