Turkiet står idag inför akut stora ekonomiska och statsfinansiella problem. Trots detta prioriterar den omvalde president Recep Tayyip Erdogan arbetet med en ny konstitution före att ta tag i dessa. Även om Erdogan är mån om att kommunicera en illusion och målsättning om ökad demokrati, framför allt i relation till EU så ligger alla de repressiva lagar han själv infört kvar som en grundförutsättning för en ny turkisk konstitution.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har inte givit upp tankarna på en ny konstitution och inledde för två veckor sedan samtal med oppositionen.. Erdogan menar att det efter lokal- och regionalvalen tidigare i år har inletts en period av uppmjukning av det politiska klimatet och relationen mellan regeringsunderlaget och oppositionen. Oppositionen gick starkt framåt i flera regioner och kontrollerar idag storstadsregionerna och städerna Ankara samt inte minst det psykologiskt viktiga Istanbul.

“Framtiden för vårt land kan byggas på större demokrati, ekonomiskt välstånd och säkerhet”,

sade Erdoğan under ett evenemang i huvudstaden Ankara den 10 maj enligt Hürriyet Daily News.

Centralt i sin vision för ett framtida Turkiet hävdade han är utarbetandet av en ny konstitution.

Presidenten underströk det historiska sammanhanget, med hänvisning till den nuvarande konstitutionen, som formulerades i efterdyningarna av militärkuppen 1980. Erdogan menade att

“Med uppmjukningen i politiken utgör intensifieringen av konsultativa samtal mellan olika politiska partier en viktig möjlighet i detta avseende”

“Vi hoppas att turkisk politik kommer att förvandla denna möjlighet till en permanent vinst för vår nation och demokrati.”

Erdoğans uttalanden kommer mitt under den senaste tidens tillkännagivanden av möten mellan hans regerande Rättvise- och utvecklingsparti (AKP) och det största oppositionspartiet det Republikanska folkpartiet (CHP). Mötet, det första i sitt slag sedan 2016, präglades av diskussioner om AKP:s sedan länge väntade förslag till ny grundlag, som saknar nödvändig parlamentarisk majoritet.

Relaterat: Turkiet höjer tonläget mot EU

Erdogan måste säkerställa stöd från minst ytterligare 37 parlamentsledamöter från oppositionspartier för att gå vidare till en folkomröstning.

Oppositionsledaren Özgür Özel för sin del tog upp olika farhågor under mötet, bland annat behovet av att “följa den befintliga grundlagen”. CHP har framfört kraftigt formulerad kritik om att författningsdomstolens beslut inte genomförs, särskilt när det gäller den tidigare parlamentsledamoten Can Atalay vars parlamentariska status återkallades trots domar i högsta domstolen.

Relaterat: Turkiet: Illusionen av en demokrati

Andra oppositionspartier har uppmanat presidenten till prioritering av Turkiets ekonomiska problem till förmån för konstitutionella överläggningar. Turkiet har idag en inflation på årsbasis på 65.7 procent. Den turkiska riksbankens prognos är att den i slutet på året faller tillbaka till strax över 40 procent.

Lagd lagstiftning ligger kvar permanent

Inför förhandlingarna tar Erdogan med sig alla de skärpningar av de turkiska medielagarna samt den repressiva lagstiftning han infört för HBT-kollektivet. 

Turkiets parlament antog så sent som 2022 en rad nya ändringar som introducerade nya grova brott som fördjupar online-censuren och begränsar tillgången till information.

Relaterat: Turkiet förklarar kulturkrig mot väst och “Världsionismen”

Utöver diskrimineringar av nationella minoriteter såsom armenier och kurder kommer ingen förändring heller ske i synen på HBT-kollektivets rättigheter.

Den nationella acceptansen av homosexualitet ligger kvar på nio procent enligt tidigare studier från Pew Research. Detta slår igenom i den turkiska lagstiftning som inte kommer förändras om en reformerad konstitution antas.

Enligt artikel 56 i den turkiska civillagstiftningen förbjuds sammanslutningar som strider mot lagar och etik. I de städer där HBT-föreningar har etablerats har arbete inletts för att stänga ner dessa. HBT-personer har inte heller lika rättigheter som heterosexuella i familjefrågor. Det finns ingen lag om samkönade partnerskap. Turkiets civillag omfattar endast binära kön och heterosexuella äktenskap.

HBT-par kan inte heller få ta del av varandras sociala förmåner eftersom de inte har tillgång till samkönade äktenskap enligt turkisk lag.

Även om Erdogan är mån om att kommunicera en illusion och målsättning om ökad demokrati, framför allt i relation till EU så ligger alla de repressiva lagar han själv infört som en grundförutsättning för en ny turkisk konstitution.