Även om USA:s och president Donald Trumps intervention i Venezuelas inre angelägenheter innebär ett brott mot folkrätten har Venezuelas numera avsatte president Nicolas Maduro kunnat söka skydd bakom folkrätten fram tills lördagen. Av lätt insedda skäl hade Maduro goda motiv för att behålla makten in i det längsta för att själv slippa straffutmätning för brott mot mänskligheten.

Amnesty International beskrev i sin rapport för 2024 Venezuela som ett land där systematiska och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter fortsatter att vara en del av statens politik under Nicolas Maduros tid som statschef. Situationen för civila, politiska aktivister, journalister, människorättsförsvarare och vanliga medborgare har, och är, allvarlig och präglas av våld, repression och godtyckliga straff.

Presidentvalet i juli 2024 var starkt omstritt, med omfattande hinder för oppositionen, trakasserier och godtyckliga arresteringar av oppositionsmedlemmar. Valresultatet godkändes av den högsta domstolen, men ifrågasattes av både inhemska och internationella aktörer. Flera oppositionskandidater och politiker flydde landet eller är fortsatt hotade. Direkt efter valet, mellan den 28 juli och 1 augusti, dödades minst 24 personer i samband med protester mot resultatet, där säkerhetsstyrkor och pro-Maduro grupperingar pekats ut som ansvariga. Flera av dessa dödsfall kan utgöra utomrättsliga avrättningar. 

Mellan 2016 och 2019 dödade säkerhetsstyrkor, inklusive den beryktade specialstyrkan FAES (Special Action Forces), över 19 000 människor i fall som de hävdade handlade om “motstånd mot auktoritet”.

FN:s människorättschef Michelle Bachelet rapporterade 2019 att regeringen registrerat nästan 5 300 dödsfall i säkerhetsoperationer bara under 2018, och beskrev antalet utomjuridiska avrättningar som “chockerande högt”.

En oberoende FN-kommission rapporterade 2020 att det fanns rimliga skäl att tro att Maduro-regimen och dess säkerhetsstyrkor begått brott mot mänskligheten, inklusive utomjuridiska avrättningar. 

Oberoende observatörer som t.ex HRW drog slutsatsen att mycket tydde på att många av dessa dödsfall kunde utgöra utomjuridiska avrättningar, där offren ofta var unga män från låginkomstområden och bevis manipulerades för att se ut som skottväxlingar.

2024 års Amnestyrapport

Amnesty rapporterade 2024 omfattande godtyckliga arresteringar på politisk grund. Tusentals personer frihetsberövades efter valet, inklusive hundratals barn, ofta utan order eller tydliga anklagelser. Många utsattes för så kallade enforced disappearances – där de försvinner utan spår eller kontakt med familj och jurister. 

Dessa frihetsberövanden sker ofta utan rättssäkra förfaranden: fångar tilldelas domstolsutnämnda advokater utan oberoende, rättsprocesser är bristfälliga och anklagelser om terrorism och andra grova brott används godtyckligt för att tysta oppositionen. 

Det förekommer upprepade rapporter om tortyr och annan grym eller förnedrande behandling i förvar. Också barn som hållits frihetsberövade har enligt vittnesmål utsatts för misshandel för att tvingas avge erkännanden eller vittnesmål. 

Fängelsemiljön i Venezuela är kraftigt försämrad, med överfulla häkten där fångar får minimal mat, vatten och medicinsk vård. I vissa fängelser har överbeläggning nått extrema nivåer och civila fångar, inklusive politiska fångar, hålls i samma förhållanden som grovt kriminella. 

Yttrandefrihet och civilsamhällets utrymme icke existerande

Journalister och oberoende medier utsätts för trakasserier, arresteringar och censur – inklusive blockering av sociala medier och digitala attacker. Rädsla och repression begränsar möjligheten att uttrycka kritik mot regeringen. Parallellt infördes lagstiftning som ger staten större kontroll över ideella organisationer, vilket hotar deras existens och begränsar civilsamhällets möjlighet att verka fritt.

Människorättsförsvarare är särskilt utsatta. Flera har fängslats, anklagats för terrorism, försvunnit i dagar eller utsatts för konstant övervakning och hot. Antalet attacker mot dessa aktörer har ökat markant jämfört med tidigare år. 

Över 7,89 miljoner venezuelaner hade lämnat landet vid slutet av rapportperioden, vilket utgör en massflykt av människor som söker skydd och bättre levnadsvillkor utomlands. 

Ekonomiska och sociala rättigheter

Den humanitära krisen fortsätter att förvärras. Hög fattigdom, extrem livsmedelsosäkerhet och brist på vatten, elektricitet och sjukvård drabbar stora delar av befolkningen. En grundläggande matkorg kostar långt mer än vad en genomsnittlig familj har råd med, vilket tvingar många att svälta eller ta till desperata överlevnadsstrategier. 

Hälso- och sjukvårdssystemet fungerar illa, med brist på läkemedel, vattenförsörjning och relevant vård, särskilt i landsbygdsområden och bland ursprungsbefolkningar. Venezuela har fortfarande inte anslutit sig till Escazú-avtalet om miljörättigheter, och oljespill och illegal gruvdrift hotar både miljön och ursprungsbefolkningars rättigheter. 

Straffriheten, eller en ”de facto” straffrihet under Nicolas Maduro för allvarliga brott är utbredd. Majoriteten av dödsfall och människorättskränkningar under protester och statliga operationer har inte lett till verkliga utredningar eller åtal av ansvariga. Venezuela rankas som ett av de sämsta länderna i världen när det gäller rättsstatens funktion. 

Internationella organ som Internationella brottmålsdomstolen (ICC) har sedan 2024 återupptagit undersökningar om möjliga brott mot mänskligheten i Venezuela. Samtidigt har FN:s faktainsamlingsmission förlängt sitt mandat för att fortsätta dokumentera övergreppen.

Även om USA:s och president Donald Trumps intervention i Venezuelas inre angelägenheter innebär ett brott mot folkrätten har Venezuelas numera avsatte president kunnat söka skydd bakom denna fram tills lördagen.