Under den innevarande mandatperioden har inriktningen för svenskt bistånd förändrats i grunden. En förändring som möts med interna protester från Sida-personal samt från de civilsamhällesorganisationer som har allt att förlora om regeringens politiska inrikting genomförs. Stämningen har nu nått en punkt där ett alltmer pressat biståndsindustriellt komplex nu tar till andra medel än tidigare för att förändra regeringens politik och driva opinion för sin sak.

Under den innevarande mandatperioden har inriktningen för svenskt bistånd förändrats i grunden. Något som den tidigare biståndsministern Johan Forsell (M) varit mycket tidigt ute med att kommunicera. Regeringen har dragit ner på biståndet, avskaffat enprocentsmålet, och vill bland annat se ökad konkurrens och svenska intressen i centrum.

– Det är stora förändringar, inte bara för dem i fält utan också för myndigheten, säger Jakob Granit, Sidas generaldirektör sedan drygt ett år i en intervju i DN.

Intervjun i DN är, menar säkra källor på UD och Sida, initierad av en identifierbar krets på biståndsmyndigheten och UD som kunnat pressa fram den begäran om arbetsmiljöåtgärder som de menar myndigheten måste vidta. Personal som är främst verksamma inom utvecklingsbiståndet som står inför stora förändringar. Något som mött stort internt och externt motstånd.

Biståndsminister Benjamin Dousa (M) har tidigare även kritiserat Sida för bristande resultatredovisning och transparens.

– Styrelsens högsta prioritet är ju helt enkelt att titta på hur vi jobbar bättre med årsredovisning, och hur vi gör en bättre beskrivning av långsiktiga resultat, svarar Jakob Granit.

Myndigheten sade nyligen upp samtliga CSO-avtal, det vill säga ramavtalen med civilsamhället. Fram till september 2025 ska de gamla avtalen fasas ut och ersättas med nya vilket lett till protester även externt. Dels för att nivåerna pressas ned men främst för att den lilla skara av självdefinierade “elit-CSO” blir utmanade av sådana som inte tidigare lyckats pressa sig in i de utvaldas skara.

Anna Eggelind är internationell chef på Diakonia, en av organisationerna som berörs. Hon säger till DN att omställningen redan nu orsakat skada för lokalsamhällen och förtroendet för svenskt bistånd.

Jakob Granit framhåller att Sida genomför vad regeringen ger i uppdrag.

– Jag kan förstå att de kan tycka att det är snabbt, men det är inte så att det inte funnits information. Men det är en förändring, alla förändringar är omfattande och svåra, säger Granit.

Att Diakonia kommer gå in i en förändring bör dock vara ställt utom allt rimligt tvivel. Diakonia och ForumCiv är bland de organisationer som haft svårast att hantera korruption i olika former jämfört med andra. Inte utan smitta till huvudbidragsgivaren Sida. En smitta som uppstått med de jävssituationer som SIDA:s internrevision varnat för och som Ledarsidorna  samt Peter Wennblad, SvD, kunnat beskriva i olika artiklar.

Relaterat: Sidas internrevision varnar för systematisk korruption inom biståndet

”Olämpligt men inte olagligt”

2019 stoppade biståndsmyndigheten Sida utbetalningarna till ett av myndighetens största biståndsprojekt i Afrika som tog emot hundratals miljoner kronor varje år. En fördjupad revision avslöjade en utbredd vänskapskorruption med även inom det biståndsindustriella komplexet extrema löner samt medlemskap i exklusiva klubbar som betalades med svenska skattemedel.

Ansvarig avdelningschef på Sida för Afrika, Hans Magnusson, menade att.

– Det är helt oacceptabelt och man blir väldigt upprörd.

Den tidigare chefen för Riksrevisionsverket och undergeneralsekreterare för FN:s internrevision OIOS Inga-Britt Ahlenius kommenterade avslöjandet inom biståndet med att det handlat om korruption och att Sida då borde statuera exempel och stämma de som varit inblandade enligt uttalanden till Aftonbladet.

Relaterat: Korruptionen på Sida: “Det kommer mera”

Någon anmälan upprättades aldrig av biståndsmyndigheten. Några bevis för brottslig verksamhet ska inte ha inte framkommit i Sidas egen granskning. Som inte är offentlig.

Det var med andra ord aldrig någon oberoende och objektiv åklagare utan jävsrisk som fick dra den slutsatsen utan en istället en juridiskt självlärd utbetalninsgsansvarig på myndigheten som kunde oemotsagd sitta och gissa om vad i vissa fall hans eller hennes eget umgänge ställt till med.

Sida hade inte funnit någon rapport som visar på att det skulle ha varit något lagbrott som begåtts, menade Magnusson och fortsatte med att dels peka på avtalsbrott men även att det som skett var ”olämpligt men inte olagligt” utan vidare hänvisningar.

Ett direkt missvisande påstående från Sida och Magnusson. Enligt den kenyanska brottsbalken regleras korruptionsbrott som berör bistånd som finansierar utvecklingsarbete särskilt och leder till tio års vistelse i kenyanskt fängelse. Sida genomförde aldrig ens ett försök att få detta prövat vid en domstol i det land som det inträffade ägt rum.

Magnusson kom tidigare från Diakonia där han varit verksam i Sydamerika. Diakonia är Equmeniakyrkans biståndsorganisation.

Efter korruptionsavslöjandet, samt att Magnusson lade ner alla utredningar, rekryterades han av den dåvarande utrikesministern Margot Wallström (S) och utsågs till ambassadör i Guatemala. Magnusson avgick med pension tidigare i år när regeringen utsåg en ny ambassadör.

Relaterat: Sidas personal förnekar uppenbara jävsrisker

Det finns fler exempel samt ett ytterligare antal under den tidigare generaldirektören Carin Jämtin nedlagda internutredningar. Även Jämtin kommer från Equmeniakyrkan och är likt Peter Weiderud, kansliråd på FN-enheten samt Tomas Brundin, chef för Östafrikagruppen på UD medlemmar i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. 

Ställföreträdande chef för FN-enheten är Fredrika Ornbrant, en av socialdemokraternas partiordförande Magdalena Anderssons förtrogna sedan den senares tid som finansminister.

Det är strategiskt viktigt för Socialdemokraterna i allmänhet och Tro och Solidaritet i synnerhet att kontrollera såväl FN- och Afrikaenheterna samt Östafrikagruppen i synnerhet. Dessa representerar en kontroll av biståndet till länder där ett inte oväsentligt antal röster från väljare med ursprung från de aktuella länderna i svenska riksdagsval förväntas belöna sina givare.

UD i knät på civilsamhället

Tomas Brundin var även den UD-tjänsteman som tillsammans med civilsamhället i ett projekt på Ersta Diakoni kom att definiera civilsamhällets roll från organisationer som Diakonia, Svenska Kyrkan, Islamic Relief m.fl perspektiv. Denna utredning kompletterade den som ambassadören Helene Eduards upprättat tidigare.

Det är dessa ramverk som nu utrikesminister Maria Malmer Stenegard (M) tillsammans med bistånds- och handelsminister Benjamin Dousa försöker att riva upp med rötterna. Men som konsekvent kommer störas av dels anmälningar om dålig arbetsmiljö på myndigheten samt den form av opinionsbildning som sker i planterade nyhetsartiklar som den i DN.

Där en tydligt identifierbar skara tjänstemän på UD och SIDA använder sitt nätverk med journalister för att sätta ett mediedrev. Där de har kontakter på högsta nivå, inte bara på DN.

Utöver de goda kontakterna med DN har civilsamhällets ledningar andra relationer med de större redaktionerna via bland annat familjeband. Däribland Sveriges Radio.