Polischefen Carin Götblad som av regeringen tidigare i år fick ett regeringsuppdrag för hur olika samhällsaktörer kan samverka för att förhindra fortsatt rekrytering av barn in i kriminella miljöer gör bedömningen att c.a 1 000 barn och unga årligen sugs upp av detta kluster. Även om hon menar att mörkertalet är stort är hennes bedömning grovt i underkant. Lärare och rektorer varnade redan 2018 att den realistiska siffran kan vara upp till sex gånger högre. Varje år.

Myndigheterna fick i april uppdrag av regeringen att ta fram ett förslag på en struktur för hur olika samhällsaktörer kan samverka för att förhindra att barn och unga dras in i gängkriminalitet.

Under gårdagen presenterades förslaget, Bob (barn och unga i organiserad brottslighet), på en presskonferens.

Bob-råden ska upprättas på ett 90-tal platser i landet, baserat på lokalpolisområdena. Med i råden ska olika samhällsaktörer finnas, som till exempel polis, socialtjänst och BUP, barn- och ungdomspsykiatrin, men även näringslivsrepresentanter och Kriminalvården.

I uppdraget ingår att bedöma hur många unga som riskerar att dras in i gängkriminaliteten.

Polisenatt runt 1 000 barn och unga strömmar till gängen varje år – men att mörkertalet kan vara stort.

– Mellan tummen och pekfingret gör vi bedömningen att det tillströmmar 1 000 unga per år. Då har vi börjat rapportera in barn som inte är straffmyndiga vilket vi inte har gjort tidigare. Men det är förmodligen många, många fler än vad vi kan se i dag, säger Carin Götblad till SVT. 

Om Götblad gör bedömningen att det tillströmmar 1 000 unga in i den kriminella miljön och att det finns ett stort mörkertal så är det en underdrift. Sätts de mer realisitska siffrorna i jämförelse med med de 400 MC-kriminella som 2012 ansågs vara ett nationellt hot samhällhället bör det få de flesta politiker och ansvariga att blekna. Den realistiska siffran på tillströmning till de livsstilskriminella nätverken ligger avsevärt högre.

Mellan 3 000 och 6 000 unga. Per år.

Där arbetsmarknadens utveckling, parallellt med hur allt fler barn med utrikesfödd bakgrund, redan i grundskolan hamnar utanför samhället.

Detta beskrevs av Edwin Hillesøy och Johan Westerholm i boken “Efter Sverige” (2018) i en analys som om den inte ansågs rasistisk så i vart fall kontroversiell och på gränsen av vad som kunde sägas i den offentliga debatten.

Utdrag ur Kapitel 4 – Arbetsmarknaden som exkluderar

Sverige har en av de mest automatiserade och avancerade arbetsmarknaderna i världen. Många av de enklare arbetsuppgifterna som utförs av konsumenten har gjort många jobb överflödiga.

Idag är det naturligt för oss att köpa möbler i platta paket från IKEA, lasta in dem i bilen själva, köra hem dom och montera ihop dom själva under en skur av svordomar. För trettiofem år sedan var detta ovanligt i Sverige och det är fortfarande ovanligt i resten av världen.

Genom Ingvar Kamprads innovation, att vi kan köpa möbler i platta paket av god kvalitet förflyttades delar av produktionen till hemmet med oss som mer eller mindre entusiastiska gratisarbetare. Visst, det har vuxit fram en mikroskopisk marknad för unga raska män med en skruvdragare i handen som kan montera ihop möblerna åt dig för en rimlig penning men denna arbetsmarknad motsvarar inte alls alla de arbetstillfällen som gått förlorade när Ingvar Kamprad lät rationalisera i förädlingskedjan. 

Att möbelbranschen har varit ledande i denna process att effektivisera blir tydligt med IKEA:s syn på effektivitet. IKEA låter, enligt uppgift, ställa in skogsmaskinerna,  som manövreras av en enda person, redan ute i skogen för att kapa råmaterialet till lagerhyllan IVAR i optimala längder. Minskat spill innebär minskade kostnader. Minskade kostnader lägre priser i konsumentledet och högre vinster åt ägarna. Alla de moment där maski- ner sköter arbetsuppgifter billigare eller mer exakt än människor har försvunnit eller är dömda att försvinna. 

En möbel, för att ta ett exempel, har i de flesta andra länder sysselsatt väsentligt många fler personer från det att den inköps tills den står färdig för användning i ett hem än i Sverige. Vad IKEA har lyckats med är att rationalisera personalintensiva moment i produktionskedjan och lagt detta på maskiner eller på gratisarbetarna. Kunderna. Du och jag. 

Andra tjänster är bank- och posttjänster som effektiviserats så till den milda grad att inom kort är bankkontor ett minne blott. Du växlar valuta i automater på flygplatser och det enda tillfälle du behöver fysiskt träffa en banktjänsteman är när du ska bli kund i en bank eller teckna ett lån. På bensinstationen, där du så sent som på 1970-talet fick bilen tankad och rutorna putsade av ett bensinmacksbiträde, får du vara glad om det ens finns en butik i anslutning.

I min barndom och en lång bit in på 1970-talet fanns det en skoputsare kvar på Östermalms tunnelbanestation med full beläggning. Idag putsar de flesta sina skor själva. Om de putsar dom alls. 

Ett annat exempel ser vi i den närliggande Östermalmshallen. Idag sköter en skurmaskin golven som görs av en person. En bit in på 1980 talet skurades golvet flera gånger dagligen av ett antal vaktmästarbiträden. 

Graden av automatisering slår igenom i alla segment. 

En Avery and Baker Hamburgerpress PH/85-S kan producera 2 400 färdigrullade köttbullar på en timme. Även om den kostar 500 000 kronor i inköp så är det en billig penning istället för att anställa några kvinnor som stod att endast rulla köttbullar varje dag.

Dessa kommer sannolikt inte komma upp i en färdig köttbulle med exakt samma storlek en gång varannan sekund. PH/85-S kräver inte heller fem veckors semester, kollektivavtal eller är hemma för vård av sjukt barn. Den står där troget och spottar ur sig en köttbulle varannan sekund om den sköts enligt föreskrifterna. Med två sådana maskiner får du en ännu högre produktionstakt. Går dessa maskiner treskift, med korta uppehåll för rengöring och smörjning, kan två maskiner rulla 100 000 köttbullar per dygn. 

Utöver paradigmskiftet i industrin, där såväl de personalintensiva textil- och teknikindustrierna i praktiken är döda i Sverige, så har arbetsmarknaden totalt sett förändrats på ett sådant sätt att den inte går att känna igen längre om du gjorde en tidsresa från tidigt 1980-tal till idag. 

Personal kostar pengar. Maskiner gör det billigare och exaktare. Konsumenten gör det billigast i slutfasen. Vi är gratis. 

Mörka förutsättningar för funktionella analfabeter

Det finns ett flertal statistikkällor som kan användas för att skatta antalet förvärvsarbetande. De vanligaste använda källorna är AKU (Arbetskraftsundersökningarna) och Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik (RAMS). AKU bygger på ett urval av befolkningen i Sverige och är därför inte lämplig att använda för att undersöka små befolkningsgrupper, t.ex. personer som nyligen invandrat till Sverige. RAMS är en totalundersökning och är därför  mer lämpad för sådana studier. RAMS ger dock ingen bild av huruvida de anställda arbetat hela året eller delar av året, inte heller om de arbetat hel- eller deltid. 

Den parallellkörning som Riksdagens Utredningstjänst gjorde 2016 gav dock en del intressanta resultat. Bland kvinnorna var förvärvsfrekvensen 76 procent och bland männen 78 procent. Bland utrikes födda var förvärvsfrekvensen 58 procent totalt, 56 procent bland kvinnorna och 61 procent bland männen. När det gäller subventionerade arbeten, arbeten som innebär att arbetstagaren har en anställning och där arbetsgivaren får ett bidrag för den anställde, är blir det ännu vanskligare. Och mörkare. 

Arbetsförmedlingen visade att av dem som avslutat etableringsuppdraget under 2014 hade fem procent ett arbete utan stöd efter 90 dagar och efter 180 dagar hade sex procent ett arbete utan stöd. S En annan parameter är helårsanställda och företagare. När dessa analyseras visar det att andelen helårsanställda inklusive företagare bland den totala befolkningen i Sverige 20-64 år ligger på 69 procent. 

Andelen helårsanställda, inklusive företagare, bland flyktingar inberäknat flyktinganhöriga uppgick dessa till 25 procent efter 8 år i Sverige och andelen efter 15 år var 34 procent. 

Riksdagens Utredningstjänst tydliggjorde med viss skärpa det som professor Collier pekar på i sin bok Exodus. Paul Collier, professor vid University of Oxford och tidigare chef för Världsbankens enhet för migrationsekonomi, anses vara en av världen absolut ledande experter. Den europeiska arbetsmarknaden är stängd för migranter som anländer som funktionella analfabeter. Även de inrikesfödda som växer upp i dessa hem riskerar att vidareförmedla denna analfabetism och placerar därmed si själva i en riskzon för destruktiva levnadsmönster.

Det är inte rimligt att anta att de dryga sextiofem procent nyanlända som fortfarande står utanför arbetsmarknaden efter femton år i arbetsför ålder kan ha så pass ordnade levnadsförhållanden att bostadsmiljön kan utgöra en skyddsfaktor mot att deras barn skall hamna i en riskzon för att rekryteras in i livsstilskriminalitet eller religiös radikalisering.

Rekryteringsunderlaget till livsstilskriminalitet: 6000 nya varje år

Detta framgår ännu tydligare av arbetsmarknadsstatistiken. Idag (2018 när vi skrev boken) är 121 000 personer i arbetskraften i avsaknad av fullgjord grundskola och kvalificerar sig inte för några yrkesprogram. Dessa fylls på med drygt 6 000 till per år som inte klarar kraven från grundskolan. 

Dessa människoöden har, över tid, inga andra inkomster än det som samhället kan ge dem inom ramen för Socialtjänstlagen. 

En rektor, i ett av Sveriges särskilt utsatta områden, definierade denna grupp unga, företrädesvis pojkar, som nästa generations livsstilskriminella. Även om inte alla av dessa väljer eller tvingas in i en kriminell livsstil räcker det med att tio procent går över denna gräns för att situ- ationen skall bli obehaglig. Som jämförelse beräknade TV4 antalet medlemmar i Hells Angels till 400 personer spridda över hela Sverige 2012. Inklusive associerade MC-klubbar. 400 organiserade livsstilskriminella ansågs 2012 vara ett akut samhällsproblem. 

Det är inte ett orimligt antagande att de. 121 000 personer som idag saknar grundskolekompetens och en större del av de 6 000 som varje år lämnar grundskolan som mer eller mindre analfabeter önskar sig ett bättre liv än vad deras formella kompetens och svensk arbetsmarknad kräver.

I dessa fall erbjuder den kriminella miljön en avsevärt ljusare framtid, om än med vissa risker.