Den kommande helgen går Turkiet till valurnorna för att välja företrädare för den kommunala och regionala nivån. Ett val som ramas in av mörka moln vid den ekonomiska horisonten samtidigt som Turkiets president Erdogan har svårt att dölja sitt begär efter den juvel han saknar i sin krona. Istanbul.

Istanbul styrs för närvarande av det största turkiska oppositionspartiet CHP. Inför de kommande kommun- och regionvalen hårdar nu tonen och Turkiets president Recep Tayyip Erdogan markerar hårt nu hur mycket han strävar efter att ta tillbaka makten i staden i sin kontroll.

“Vi måste rädda den här staden från denna yranni. Vi kommer att arbeta hårt dag och natt. Förhoppningsvis kommer Istanbul att återförenas med sina naturliga herrar den 1 april”, konstaterade Erdoğan i ett tal under söndagen.

CHP:s Ekrem İmamoğlu, med stöd av İYİ-partiet, har ställts inför utmaningar efter att hans första valseger 2019 ogiltigförklarades. I det efterföljande omvalet fick İmamoğlu 54,21 procent av rösterna, vilket fick AKP-kandidaten Binali Yıldırım att erkänna sig besegrad.

Relaterat: Erdogans egen relation till nazismen

Istanbul är för såväl Turkiet som Erdogan personligen psykologiskt viktig som plats och maktsymbol. Som tidigare huvudstad i det Osmanska riket, även känt som Öst-Rom eller Konstantinopel binder staden ihop Erdogans narrativ om ett återuppståndet imperium.

Relaterat: Så intensifieras Erdogans kulturkrig mot Europa

Istanbul är själva förutsättningen för Turkiets position som regional stormakt. Staden kontrollerar inloppet till Svarta havet och därmed all handel med ukrainskt vete samt merparten ryskt vete och olja till andra världsdelar.

Istanbuls status som juvelen i den turkiska kronan kan inte överskattas. Det är den som saknas för att Erdogans krona skall vara komplett. Det var i Istanbul han växte upp och där han fick sitt första tyngre ämbete i form av borgmästare 1994-1998.

Samtidigt så känns Turkiets ekonomiska kris av i valrörelsen och i media. Inflationen, som börjat sjunka, vände i början på året och är nu uppe på tidigare rekordnivåer. I fredags kom siffrorna förr februari månad som pekade på en inflationstakt på helårsbasis på c.a 67 procent. För att pressa ner denna nivå höjde den turkiska centralbanken sin ränta till 50 procent.

Denna rekordhöga ränta kommunicerades till de turkiska väljarna, bland annat genom den regimtrogna Hürriet Daily News, som något positivt. Att bankerna nu kunde erbjuda sina kunder inlåningsräntor på 40 procent vilket skulle innebära att det var snart lika förmånligt att spara i turkiska lira än att investera i utländsk valuta som euro eller dollar alternativt i utländska aktier med hög direktavkastning.

Erdogan: Erdogan – The Puppet Master

För även om Turkiet kan visa upp en hög tillväxt så är ekonomin dopad på olika sätt. Den höga tillväxten beror enkom på den höga inflationen. Den höga inflationen har tjänat som den faktor som gör att konsumenterna och medborgarna hellre spenderar sina pengar direkt än att se dom ätas upp av inflationen på ett bankkonto till ingen nytta för någon.

Inflationen har fått karaktären av den långvariga finansiella kris som plågade Tyskland och USA på 1930-talet. Än så länge är arbetslösheten på kontrollerbara 8,8 procent men sysselsättningen hålls uppe med stora stimulanspaket i den offentliga ekonomin samtidig som en svag turkisk lira håller turistindustrin igång.

Hürriet Daily News är dock inte ensamma om att teckna en tillrättalagd bild av den turkiska ekonomin, samtliga turkiska medier är idag noga med att teckna en ljus bild av den turkiska ekonomin inför de stundande valen. Turkiet har idag bland världens hårdaste medielagar och bedöms av Journalister utan gränser ett av världens farligaste länder för journalister att verka i.

Ingenting får störa Erdogans jakt på den juvel som saknas honom i hans krona. På söndag, den 31 mars kan den vara i hans händer.