En oenig Public Service-kommitté presenterade under gårdagen sitt betänkande, ett betänkande som möttes av olika grader av kritik. När alla är missnöjda med resultatet från en utredningen brukar det innebära att utredningen träffat rätt. Så är inte fallet. Kommittén presenterade en ofärdig produkt som kommer göra mer skada än nytta. Oavsett perspektiv.

En oenig Public Service-kommitté under ledning av den tidigare partiledaren för kristdemokraterna, Göran Hägglund presenterade under gårdagen sitt betänkande, “Ansvar och oberoende – public service i oroliga tider” (SOU 2024:34). Ett betänkande som möttes av olika grader av kritik. 

Sveriges Radios VD, Cilla Benkö ser en risk att SR:s beredskapsuppdrag kommer leda till att man tvingas skära ner på journalistiken. Benkö varnar för hot mot demokratin, där hon pekar på situationen i Slovakien där premiärministern ökar kontroll över public service. Hennes koncernkollega

Hanna Stjärne, VD på SVT, tror att även de kan tvingas till besparingar och ser även risker med att den politiska oenigheten kring betänkandet vilket SR/Ekot rapporterade om.

Gemensamt i kritiken är den utfasning som sker av uppräkningen av det årliga anslaget vilket bedöms ligga på mellan nio och tio miljarder kronor per år. En kritik som även kommer från Aftonbladets ledarredaktion.

Relaterat: Vems ärenden löper Cilla Benkö?

Kriken från höger lika stark

Enligt Pelle Zackrisson, nättidningen Bulletin, finns det fog för annan kritik. Zackrisson menar att

Istället för att sänka skatter för privata aktörer väljer kommittén att satsa på omfördelning via skattesedeln.

En effekt blir naturligtvis att tjänstemän på SVT och SR i ännu högre grad kommer ha inflytande över vilka poddar som produceras, och vilka filmer som görs i Sverige.

Det finns skrivningar i utredningen som potentiellt begränsar framförallt SVT:s möjligheter att fortsätta med långa artiklar på webben. Kritik har länge riktats mot SVT för att man konkurrerar med privata medier och undergräver deras möjlighet att finansiera sin journalistik. Men något totalt förbud eller skarp begränsning blir det inte. Istället öppnar utredningen för att beroende på sammanhang får SVT fortsätta.

Zackrisson citerar utredningen:

”Att det huvudsakliga syftet med en nyhetstjänst bör vara att förmedla nyheter i form av ljud eller rörlig bild innebär dock inte att företagen inte får tillhandahålla text i sådana tjänster eller i sin nyhetsverksamhet generellt.” 

Utredaren skapar inlåsningar i kostnadskrävande strukturer och bidragsberoende

Fenomenet, som kostar lokala privata aktörer miljonbelopp i förlorade intäkter i form av prenumeranter är väl känd sedan tidigare mot hur Public Service hanterar sin skattefinansierade styrkeposition. Kritiken mot framför allt SVT sedan Jan Helins tid som programdirektör har framförts av främst Tidningsutgivarna som vänt sig mot Public Service möjlighet att göra ”rewrites” på lokaljournalistik utan att ersätta tidiningen i fråga. Nyheter som skapats av fristående privata aktörer.

I förlängningen låser detta in lokalredaktioner i att bli helt beroende av presstödet. Som allt mer präglas av godtycklighet.

Ett annat problem som Zackrisson tangerar är den externa produktionen. Denna kan upphandlas av SR och SVT helt utan insyn då utredningen inte adresserar den avsaknad av marknadsmekanismer som borgar för insyn och konkurrensneutralitet.

Ett aktuellt exempel är hur SR/Ekot upphandlat opinionstjänster från företaget Indikator, en upphandling som SR menar ryms inom det regelverk som gäller för statliga bolag. Detta regelverk begränsar direktupphandling till ett belopp om 700 000 kronor per år. Den tjänst som SR upphandlat bedöms omsätta avsevärt högre belopp, en rimlig nivå är mellan fem och tolv miljoner kronor.

Relaterat: Tandlös Public Service-utredning riskerar missa elefanterna i rummet

För att undvika detta hävdar SR det s.k ”programundantaget” för att slippa göra en bredare eller offentlig upphandling. Att de opinionsundersökningar som SR upphandlat är så unika att ingen annan leverantör är möjlig. Indikators tjänst skiljer sig inte från vare sig Ipsos, Novus eller Verian (fd Kantar/Sifo) motsvarande. 

Det finns ingen instans att föra klagan på för någon eftersom Granskingsnämnden endast bedömer om programinnehåll kan klandras. Inte om bolagen kortsluter marknadsmekanismerna genom kryphål eller annat beteende som kan omfatta olika former av jäv eller informella gentjänster.

Även SVT har kontrakterat motsvarande tjänst från Verian utan upphandling.

Relaterat: Styr Sveriges Radio/Ekots värdegrund opinionsmätningarna?

Grundproblemet ligger i att utredningen inte explicit pekar på nödvändigheten att slå ihop bolagen eller på annat sätt öka stordriftsfördelar. Utredningen permanentar istället dagens situation med tre bolagsledningar, tre olika plattformar, tre HR-avdelningar, tre fastighetsförvaltningar, tre VD-staber etc.

SVT:s VD, Hanna Stjärne, säger att det i förslaget finns en ”rutschkana nedåt i ekonomin” och att förslaget kommer leda till att journalistiken och programutbudet påverkas. I praktiken kommer hon få rätt.

Med tanke på de reella kostnadsökningarna kommer det slå mot journalistiken eftersom ingen VD eller HR-avdelning kommer ha som ambition att sänka sina kostnader.

Allra minst VD:arna för public service-bolagen.

Alla missnöjda med undermålig utredning

Alla är missnöjda med resultatet från utredningen. Ett resultat som i alla andra fall brukar innebära att utredningen träffat rätt.

Så är inte fallet.

På objektiva rekvisit bör det gå att kunna konstatera att Göran Hägglund (KD) levererat en historiskt undermålig parlamentarisk utredning.

Där alla är missnöjda med resultatet och där Hägglund istället permanentar kostnadskrävande destruktiva strukturer, ökar riskerna för jäv och korruption samt sätter marknadskrafter ur spel samtidigt som förutsättningarna för god journalistik urholkas.