I en krönika i Nyheter Idag föreslår USA-kännaren och debattören Ronie Berggren ett inrättande av ett svenskt Guantanamo för återvändande IS-medlemmar. Detta baserat på ett förslag, och en tankemodell, som kan sägas styrka några av den numera bortgångne professorn och konstnären Lars Vilks teser.

Edit:

Jag och Ronie Berggren har talat med varandra per telefon och i grunden är vi överens om att helga yttrandefriheten. Det som inte var tydligt i Berggrens artikel som jag hänvisar till är att handling och tanke förs samman i en enda klandervärd handling som skall bestraffas på något sätt.

Det Berggren kan kritiseras för är att hans resonemang öppnar för retroaktiv lagstiftning samt särlagstiftning för att möta ett visst problem. Som i detta fall IS-återvändarna. Detta är inte möjligt med den svenska regeringsformen utan skulle behöva omfattande förändringar. Berggrens resonemang baseras på hans kunskaper om den amerikanska konstitutionen som medger ett helt annat förhållningssätt och helt andra juridiska lösningar.

Och det finns andra krafter som vill öppna dörren med särlagstiftning för olika specifika företeelser. Regeringen Löfven vill särlagstifta för brott med afrofobiska eller islamofobiska förtecken som särskilda hatbrott med särskilda straffskalor. 

Detta är samma andas barn anser jag. Att med såväl särlagstiftning som retroaktiv lagstiftning som grund skapa lösningar som skall möta akuta problem för Sverige. Och överlåta till för var tid sittande regering att använda sig av de möjligheterna.

Detta synsätt anser jag för Sverige ut på ett sluttande plan. Oavsett vilken regering som inför det.

Slut Edit.

Ronie Berggren, Nyheter Idag, menar att återvändande IS-anslutna måste hållas inspärrade för att utröna om de har kvar den glödande fanatism som många av dem öppet visade på film nere i Syrien.

Bergren skriver 

Demokratier kan och bör tolerera teoretiska dissidenter, men inte våldsverkare. Vare sig våldsverkare i form av diktatorer eller imperiemakter som vill kväsa demokratier och kuva fria medborgare, eller interna individer som med terrorism som vapen vill göra samma sak. 

Berggren exemplifierar och bygger sitt resonemang vidare på en av de kvinnor som nu återvänder och tillfrågades av en reporter från Sveriges Radio om vad hon ansåg om de brutala straffen mot exempelvis homosexuella som Islamiska staten implementerade. Hon svarade bara: 

”Det står i sharia det som står, och jag följer islam.”

Berggren menar, det går rimligen inte att tolka hans krönika på annat sätt anser jag, att detta räcker som grund för att inrätta ett fängelse i likhet med USA:s Guantanamo och att detta borde vara vägen framåt även för Sverige.

Samma tankegods i det stora som i det lilla

Det går inte att komma ifrån känslan av att Berggren ger uttryck för samma tankegods som åklagaren i Västmanlandsfallet – att en tanke eller en åsikt ska ligga till grund för frihetsberövande. Detta synsätt, att Karl Hedins åsikter i rovdjursjaktfrågan, i sig var en brottslig handling.

Rätten var dock entydig i sitt utslag – att en åsikt aldrig skulle eller kunde bestraffas i den domstol som friade Hedin från statens anklagelser.

Att IS-sympatisörer, oavsett kön och ålder, utgör ett samhällshot är vida känt, lika vida känt i de kretsar som granskat och granskar dessa organisationer är att alla, även kvinnorna, hade en funktion att fylla i mordmaskineriet. Och att det är detta bidrag som de skall dömas för, oavsett om det var att rekrytera fruar, köra ambulans, administrera slavhandel och folkmord eller bidra aktivt i de regelrätta avrättningar under tortyrliknande former som IS gjorde sig kända för.

Läs även: Lars Vilks har tystnat. Kulturens kanariefågel finns inte längre med oss

Att de återvändande IS-sympatisörerna utgör ett samhällshot på något sätt är de flesta, möjligen med undantag från Feministiskt initiativ, Partiet Nyans, Miljöpartiet och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, sannolikt eniga om. Men att gå så långt, att göra en tanke eller en åsikt grunden för ett frihetsberövande på oöverskådlig tid är, anser jag, att ett steg tagits över till diktaturens gränsland.

I det skuggrike som rättssäkerhet och de universella mänskliga rättigheterna upphört att existera.

Att möta denna kultur och ideologi med samma mynt som de själva vill implementera på världen och sina ursprungsländer gör oss, om Berggrens tankar får fäste, inte i förlängningen till något bättre samhälle att leva i än de som t.ex IS vill skapa. Att förbjuda samt straffa tankar och idéer är ingenting som är direkt förknippat med demokrati, och visar det sig, ingenting som kan försvara yttrande- och tankefrihet.

Om detta är om inte Lars Vilks ödé en för mig smärtsam påminnelse om. Hans historia kom att beskrivas med en bråkdel av hans konst som grund och ingen, med ett fåtal undantag, kan idag orka förklara vad Rondellhunden baserades på för konstnärlig tes eller idé. Eller att Rondellhunden bara var en liten del av en större konceptuell installation. 

Att kultur och demokrati mår bra, och utvecklas, av en mångfald av influenser, friktion och motsatsförhållanden men att människan i de flesta fall, som flockdjur, samlas i och försvarar monokulturer.

Ett mindre känt exempel, men kanske helt avgörande i Sverige, är reaktionerna på konstnären Carl-Johan de Geers verk ”Skända flaggan” där ytterligare två verk ingick. Verket förverkades och den första upplagan förstördes helt då verket ansågs vara en kränkning mot bl.a USA:s flagga. Förbjudet i lag.

Idag finns verket att köpa igen – men bara som andra, tredje och fjärde-utgåva. Den första serien är förverkad av staten. För evig tid.

Lyssna även på: Redaktionspodden: Lars Vilks och gråtkören

Reaktionerna mot domslutet kom dock att bli så pass kraftiga att det lagrum som var aktuellt senare upphävdes. Och demokratin samt yttrandefriheten kunde ta ett steg till. Ett helt avgörande steg som bland annat innebar att Aron Flams ”Det här är en svensk tiger”, där han driver gäck och enligt upphovsmannens (bl.a Beredskapsmuséet i Djuramåsa) kränkte ett nationalarv.

Med den lag som medgav att Carl-Johan de Geers verk ”Skända flaggan” förverkades hade inte bara Aron Flams hela utgåva förstörts om lagen hade fått fortsatt gälla. Flam själv hade dömts till att betala höga skadestånd till staten i form av böter samt rättegångskostnaderna för att ha kränkt ett nationalarv. Och kanske, men det får vi aldrig veta, ett frihetsberövande.

Berggrens reaktion på de återvändande IS-sympatisörerna är mänsklig, fullt logisk, försvarbar och samtidigt förenlig med några av Lars Vilks teser som han nu lämnat efter oss att förvalta. Den styrker konflikten mellan fri tanke och verklighet. 

Människan är ett flockdjur som för sitt skydd i de flesta fall endast klarar av monokulturer för att samexistera. Detta kommer i konflikt med människans vilja att själv kunna tänka och tycka fritt. En rättighet som idag är universell men hotad. Hotad av islamister, postkoloniala vanföreställningar men även av de som beundrar och säger sig försvara den västerländska demokratin, FN:s universella rättigheter samt den amerikanska synen på yttrandefrihet.

Att vi sedan saknar lagrum och utredningsresurser för att bura in IS-återvändarna för de brott de med viss sannolikhet varit delaktiga i, att hålla ett mordmaskineri igång, är en helt annan sak.

Läs även: Vilks död synliggör radikaliserande kluster och aktiverar återvändare