De ryska framflyttade positionerna i Nordsjön samt enträgna arbete för att införa olika former fiktiva kärnvapennedrustningar har, som allt annat, en historia. I Bo Theutenbergs “Dagböcker från UD” tecknas en lång, och bitvis dramatisk men mycket medveten, kontroll av den svenska utrikespolitiken.

SIPRI, Stockholm International Peace Institute, var inte bara ett av Olof Palmes utrikespolitiska prestigeprojekt. Det var även en av Stasis och KGB:s arena för att styra den svenska utrikespolitiken.

Provkapitel ur del fyra för premiumkunder. Volym I-IV kan köpas på Bo Theutenbergs hemsida. Theutenbergs dagböcker är obligatorisk referenslitteratur för alla intresserade av utrikes- och säkerhetspolitik i allmänhet och politiska journalister, oavsett fokusområden, i synnerhet.

STASI- spioneri mot bl a SIPRI. Utdrag ur Bo J Theutenbergs DAGBOK FRÅN UD VOL 4 kap 62 J (sid 408-419)

J. STASI:s, KGB:s MED FLERA UNDERRÄTTELSEORGANS INTRESSE FÖR SIPRI, KÄRNVAPENFRIA ZONER OCH KORRIDORER MM

Bilden vore inte fullständig om inte också fredsforskningsinstitutet SIPRI (Stockholms Fredsforskningsinstitut eller Stockholm International Peace Institute) nämndes, speciellt mot bakgrunden av vad som ovan sagts att allt som ”hade med fred och fredsrörelserna att göra” var skapat och styrt direkt av KGB i Moskva. Freds- och nedrustningssfären var en sovjetstyrd faktor, vilken det kommunistiska Sovjetunionen kunde göra bruk närhelst det ville, som en effektiv påtryckningsfaktor mot NATO och andra länder (se kap 60-61 ovan).

En viktig roll för Sveriges höga profil i fråga om nedrustning och vapenkontroll, i synnerhet ifråga om kärnvapennedrustningen och upprättandet av kärnvapenfria zoner och korridorer spelade det av statsminister Tage Erlander på rekommendation av ordföranden i Nedrustningsdelegationen Alva Myrdal 1966 grundade SIPRI. Institutet anges som ett oberoende institut med uppgift att studera frågor om fred och konflikter med tonvikt på nedrustning och rustningsbegränsning. Anledningen till institutets grundade var ”150 år av obruten fred i Sverige”.

Kärnvapennedrustningen och inrättandet av kärnvapenfria zoner och korridorer utgjorde de absoluta paradnumren i den appell kallad Gemensam säkerhet som ordföranden i den Oberoende kommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor Olof Palme framlade inför Generalförsamlingen den 23 juni 1982. Förhållandena kring den s k Palmekommissionens tillkomst 1980 och dess allmänna förhållanden har berörts ovan i kapitlen 60-61. Av det ovan sagda framgår med önskvärd tydlighet att kommissionen hade tillkommit på sovjetiskt initiativ samt att det resultat som presenterades i manifestet Gemensam säkerhet ”lutade mycket åt sovjetiska hållet”.

SIPRI kom att framstå som en organisation som förkroppsligade Olof Palmes fredsretoriska linje. Den sakliga innebörden i de olika förslag som lanserades är det emellertid få som idag kan erinra sig när retoriken tystnat. Som betonats ovan innebar Norden som kärnvapenfri zon förändringar endast för Sverige och NATO-länderna Norge och Danmark. Dessa var kärnvapenfria i fred men beredda att motta kärnvapen i krig. Eftersom en kärnvapenfri zon inte omfattade Sovjetunionens kärnvapen stationerade i Murmanskregionen eller på de sovjetiska atombestyckade fartygen i Östersjön – liksom ej heller Sovjetunionens kärnvapenresurser i Baltikum – skulle alla ”uppoff ringar” fågöras av NATO-stater samt av Sverige och Finland. Som betonats ovan var den bärande idén från sovjetisk sida bakom etablerandet av kärnvapenfria zoner och korridorer att permanenta sitt kärnvapenmonopol i ”den sovjetiska storregionen” med utestängande av NATO:s kärnvapen.

Den av Palmekommissionen föreslagna kärnvapenfria korridoren genom Europa skulle vara 30 mil bred – 15 mil på vardera sida om gränsen mellan Västtyskland och Östtyskland (DDR) och vidare söderöver. I förslaget till kärnvapenfri zon kan man emellertid inte hitta någon konsekvensbeskrivning i vad gäller borttagandet av kärnvapenkapacitet i form av lager och förband. Hur en kritisk granskning av förslaget skulle vara möjlig utan en sådan konsekvensbeskrivning är svårt att förstå. Det kan dock antas att förslaget mer skulle ha drabbat NATO/ USA än WP/DDR. Till exempel var de sovjetiska lagren i DDR, ca 30 st och med kapacitet för mellan 600-1000 laddningar, förlagda med östlig förskjutning. Kärnvapenlagren i Polen skulle inte beröras alls. Det är likaså tveksamt vilken inverkan förslaget skulle ha haft på kärnvapenlagren i Tjeckoslovakien och Ungern. De i Bulgarien skulle ha varit utanför. Det är också viktigt att se hur den totala kärnvapenbalansen såg ut under den period zonförslaget var aktuellt. Utvecklingen av antalet laddningar beskrivsi följande graf:

Grafen visar kärnvapenbalansen mellan USA och Sovjetunionen 1945-2005. Om man isolerar den period under vilken förslagen om kärnvapennedrustning inom NATO framfördes med Sverige, Palmekommissionen m fl som tongivande multiplikatorer kan man konstatera att USA:s kärnvapenarsenal i inledningen av perioden antalsmässigt var i paritet med Sovjetunionens, för att under den period Sverige agerade i frågan innebära en våldsam kärnvapenupprustning från Sovjets sida.

Det får anses vara utslag av naivitet från svensk att under en period av massiv sovjetisk kärnvapenupprusning ”assistera” denna stormakt med ”fredsretoriska förslag” som – om zonen hade realiserats – ytterligare skulle ha förstärkt den sovjetiska kärnvapenöverlägsenheten. Om det svenska agerandet inte var ett utslag av naivitet återstår endast alternativet att Sverige – bl a inom ramen för Palmekommissionen – medvetet medverkade till ett befästande av det sovjetiska kärnvapenmonopolet i ”det Storsovjetiska grannskapet” på bekostnad av de NATO/USA-kärnvapen som var avsedda att försvara NATO:s medlemmar samt även Sverige (under de ensidiga amerikanska säkerhetsgarantierna). Här kan man tala om ”sovjetiska förförelsekonster” där betet tycks ha ”svalts med hull och hår”.

Spioneri riktat mot svenska aktiviteter rörande kärnvapenfria zoner

DDR:s underrättelsetjänst inom STASI, HV A, Hauptverwaltung Aufklärung, hade flera ”agenter” som för dennas räkning följde det svenska agerandet i fråga om kärnvapenfria zoner o dyl och rapporterade om detta. Det skall anmärkas att STASI ofta arbetade ”i duo” med KGB, där benämningen för KGB i t ex STASI-filerna är ”vänner”.  

Agenten ”BACH” (XV/2160/73), som leddes av Stasiofficeren Reinhard BAUSER, följde hållningen hos ledande kretsar inom Finlands socialdemokratiska parti till den kärnvapenfria zonen i Norden. (A) 

Agenten ”PETER”, (XV/96/72), som leddes av Stasiofficeren Siegfried SCHLEGEL lämnade dels ”Militär lägesrapport Väst nr 2/83, Militär månadsrapport NATO och neutrala stater nr 10/82 samt information om skandinaviska överläggningar om en Atomvapenfri zon i Nordeuropa. ”Peters” klarnamn var Alfred SPUHLER. Han bedrev spionage i Västtysklandtillsammans med sin bror. Dömdes efter 1990 för detta i det då förenade Tyskland (A)

Agenten ”ENGELMANN” (XV/19114/60), i klartext Karl-Heinz LOHS, östtysk medlem i SIPRIS styrelse, berörde i sin rapport till STASI (SIRA nr 33233) kärnvapen, kärnvapennedrustning, kärnvapenfri zon mm. (B)  Via agenten ”IMME” (XV/2191/78), som i klartext hette Dieter SCHWARZ kunde STASI konstatera: ”När det gällde internationell politik var socialdemokraterna mycket positiva till Sovjetunionens fredsförslag och glada över att Honecker stöttat Palmes förslag om en kärnvapenfri zon.

Agenten ”IMME” kunde få tillträde till framstående socialdemokrater (på 2:a plan) via direktören för Kolmårdens Djurpark, Ulf Svensson, som var aktiv i partiet och alltså agerade ”dörröppnare”. Det skall anmärkas att djurparkschefen Ulf Svensson inte är identisk med nedrustningsivraren och fredsaktivisten på UD samt tillika medlemmen av ”Rolf Ekéus vänsterkotteri” på 1960-1970-talen Ulf Svensson.

Agenten IM ”TELL”, DDR-medborgaren Joachim NÖLTE, med registreringsnummer XV/2553/80, hade pressattachén Wolfgang ”ESCHKA” (klarnamn BÄHR) som ledningsofficer. Utöver rapportering kring kärnvapenfri zon rapporterade han om socialdemokratisk utrikespolitik, svensk energiförsörjning, de svenska fackföreningarna och Polen, socialdemokraternas samarbete med utvecklingsländer och med fredsrörelser i andra länder samt en del s k regimfrågor. I en intervju med Birgitta Almgren skall Wolfgang ESCHKA ha uppgett att man misstänkte att ”TELL” var dubbelagent. 

Spioneri riktat mot SIPRI – Stockholm International Peace Research Institut

Fredsforskning var ett område som omhuldades i Sverige. Här kan åter erinras om de uppgifter som ges i Mitrokhinarkivet att ”hela freds- och aktiviströrelsen” i Sverige och andra nordiska länder skapades och leddes direkt från KGB i Moskva. Alltså ett viktig sovjetiskt instrument för desinformation och också infiltration från sovjetiskt håll. SIPRI byggde bl a upp ett stort bibliotek och samlade in skriftmaterial för att belysa pågående rustningsarbeten. Det torde stå klart att den relativa öppenheten i Väst och den relativa slutenheten i Öst, kom att innebära en slagsida i uppbyggandet av information från båda militärblocken. Därtill valdes personer i SIPRIS ledning, som oftare företrädde Östs än Västs intressen. Man skall notera att den under avsnitt C nämnde Sven Hirdman under perioden 1969-1972 var biträdande direktör för SIPRI.

Svenska regeringen kallar STASI-agent som medlem av SIPRI:s styrelse

Under perioden 1980-1990 satt den östtyska specialisten på kemiska vapen, Karl-Heinz LOHS i SIPRIS:s styrelse, t o m kallad av den svenska regeringen. Karl-Heinz LOHS hade rekryterats som STASI-agent redan 1960. Det får betecknas som närmast sensationellt att svenska regeringen kallar en STASI-agent att vara medlem av SIPRI:s styrelse. Skulle vara intressant att veta vem som föreslog östtysken och tillika experten på kemiska vapen Karl-Heinz Lohs till inval i SIPRI:s styrelse. Hade man ingen säkerhetskontroll på befattningshavare vid SIPRI?

LOHS hade registreringsnummer XV/19114/60 och handleddes av officerarna J. LUWIG och BERND ZIMMERMANN vid HV A/ XIII/02. Lohs hade tilldelats täcknamnet ”ENGELMANN” men under sin verksamhet för STASI hade han även täcknamnet ”GERD”. Till Stasi rapporterade Lohs om den aktuella utvecklingen vid SIPRI och synpunkter på forskningen om kemiska stridsmedel.37 Av STASI-databasen SIRA (se utdrag nedan) framgår en rad exempel på LOHS:s (”ENGELMANN:s”) rapportering till STASI (källa A och B):

(för dokumenten ifråga hänvisas till boken).

Följande var ämnena (Stasis klassning) för Lohs rapportering enligt SIRA:

• Nr 330: Stridsmedel, militärteknik, objekt
• Nr 331: Avrustning, militärteknik, objekt, rustning, SIPRI
• Nr 332: Kärnvapen, kärnvapennedrustning, kärnvapenfri zon, objekt,

SIPRI publikation

• Nr 333: Aerosolmoln och deras överföringsegenskaper för elektromagnetiska vågor
• Nr 334: Eff ektivitet och belastning på stridsfältet vid bärande av skyddsbeklädnad
• Nr 335: Kemiska mikrosensorer för indikering av stridsmedelsmoln
• Nr 336: Information om konferensen om C-vapenskydd i Stockholm 85-04-22- 04-24
• Nr 337: Skydd mot kemiska stridsmedel
• Nr 338: SIPRIS årsbok 1987
• (Nr 339: annan rapportör)

Med hänsyn till att DDR- medborgaren och STASI-agenten samt tillika medlemmen av SIPRIS styrelse var expert på kemiska vapen skall man inte undanhålla den rapport som den 30 januari 1991 publicerades av Ian Johnson i Baltimore Sun gällande DDR:s inblandning i tillverkningen av kemiska vapen för Saddam Husseins räkning och där testplatsen för de kemiska vapnen fanns i Berlin. I denna artikel uttalar sig t o m SIPRI- styrelseledamoten Karl-Heinz Lohs (sambanden ser inte bra ut):

Germans gave Iraqis help with chemical arms Berlin site was model for testing facility WAR IN THE GULF

January 30, 1991|By Ian Johnson | Ian Johnson,Special to The Sun

BERLIN — One of Iraq’s main chemical and biological warfare facilities was built with the help of East German expertise and was modeled after a site near Berlin, former East German military officials say.

In addition, East Germany may have sold Iraq chemical weapons or at least cooperated in providing technical advice on their production in the early 1980s, experts say. The former East German National People’s Army (NVA) training facility in Storkow served as a blueprint for Iraq’s large training grounds near Baghdad, according to Karl-Heinz Nagler, the former head of the NVA Atomic, Biological and Chemical (ABC) Defense Division.

NVA plans were adapted for the Iraqi desert but followed East German techniques on preparing for and surviving a war involving mass-destruction weapons, Mr. Nagler said. The facility included equipment to detoxify vehicles and soldiers as well as mock-up villages for exercises.

After the top-secret Iraqi facility was constructed in the early 1980s, NVA officers visited it, advised Iraqi military officials how best to use it and gave general tactical tips on chemical warfare, said Rolf Buettner, who is a retired colonel of the East German Ministry for Defense and Disarmament. The Iraqi facility can simulate chemical war and has equipment to analyze the effectiveness of newly developed weapons, Mr. Buettner said. After a typical simulated attack, Soviet-built reconnaissance vehicles and mobile testing equipment from West Germany would test the level of chemical contamination. Troops in protective gear also would be deployed to fight mock battles, he said.

ABC training was only one part of the two countries’ military ties, which included officer training. This started in 1982 and continued until last spring, when the training agreement expired. ABC weapons became part of the overall training program about eight years ago, when Iraqi President Saddam Hussein was making his long-range plans for war with Israel, Mr. Nagler said. It is uncertain whether East Berlin knew or supported Baghdad’s plans to destroy Israel. East Germany, however, was training Palestine Liberation Organization troops at the same time and was hostile toward Israel.

The East German Defense and Disarmament Ministry was taken over by its West German counterpart when Germany united last October. The test grounds in Storkow now are closed until army tests determine whether the land is contaminated, said an army spokesman, Maj. Dieter Kunze. All files pertaining to chemical weapon tests were destroyed before the West Germans took responsibility for the NVA, Major Kunze said.

“A lot is unclear,” he said. “The relevant files are missing, and this has become a big problem for us.” Although East Germany formally renounced the development or production of chemical weapons, it secretly produced its own biological and chemical weapons during the 1980s because of its increasing estrangement with Moscow, which became mistrustful of East Berlin because of its hostility toward the Soviet policies of glasnost and perestroika (openness and restructuring), according to Karlheinz Lohs, head of the Leipzig-based Research Office for Chemical Toxicology. “Moscow completely cut off East Berlin from mass-destruction weapons,” Mr. Lohs said. “The mistrust over the past three years between the two was enormous.”

Although East Germany developed chemical weapons, it is unclear whether it actually sold any of them to Iraq. A chemical and biological weapons-production facility in another village near Berlin, Koenigs Wusterhausen, was closed and its equipment, which reputedly included top-grade U.S. computers and West German radiation-testing equipment, was hauled away before the united German army took over, Major Kunze said. The files for this facility also “lead to a dead end,” he said. Mr. Lohs said there was no reason for East Germany to have such huge facilities unless it intended to use them in cooperation with other countries, leading him to believe that if goods were not directly sent to Baghdad, then at least test material was made available. The 3,700-acre research site in Koenigs Wusterhausen was “completely out of proportion for such a small country,” he said.

At least one type of factory, however, was not sold to Iraq because it could have been converted to poison gas use. The Chemical Construction Kombinat in Leipzig-Grimma almost signed a contract to sell an insecticide plant to Iraq in 1985 but backed down when it realized that the desired plant could be easily modified for military purposes.

 

Annan STASI-uppmärksamhet mot SIPRI

Författaren Björn Cederberg intervjuade i sin bok Kamrat Spion Manfred LASZCZAK, som 1974-79 var STASI-resident i Stockholm, d v s STASI:s spionchef i Stockholm. Beträffande inriktningen svarade STASI-residenten följande:

CIT Mina huvudintressen var:

1. Diplomater: Framför allt västtyskar.
2. Svensk utrikespolitik. UD, SIPRI och Utrikespolitiska institutet. Den senare organisationen var den mest västorienterade och därmed den svåraste att infiltrera.
3. Journalister: Framför allt på Aftonbladet och Dagens Nyheter men även andra tidningar.
4. Fredsrörelser: Kontakten med Svenska Freds sköttes av DDR:s kulturinstitut.
5. VPK-Werner var ofta på besök i DDR-ambassadens bastu. Där fanns alltid gott om öl. Där var alla: SIPRI, journalister, tevefolk med flera. Boforskontakterna sköttes av Gladitz såvitt jag minns SLUTCIT 

Agenten, IM ”ALBERT”, (klarnamn ej känt), med registreringsnummer XV/2585/80, hade haft två ledningsförhållanden: 1) Karl-Heinz STOLDT, HV A/III/8 och 2) Horst MARX, HV A/XIV/A/01. ”ALBERT” rapporterade om de första mötena i projektgruppen vid SIPRI för temat konventionell rustningskontroll och avrustning i Europa, verifikationsproblemet (Källa: A).

Agenten, IM ”BUSCH”, (klarnamn ej känt), Med registreringsnummer XV/56/85, och samma ledningsofficer som föregående, Karl-Heinz STOLDT, rapporterar från en anonymiserad källa på SIPRI angående toppmötet i Reykjavik (Källa: A).

Informatören ”JACOBY”, med registreringsnummer XV/487/76 (aktiv från 1976), rapporterade om regeringsförslaget till organisation och aktiviteter vid SIPRI, en studie av den svenska beklädnadsindustrin från Industriverket samt om läget i affärsförhandlingarna med ASEA. (Källa: A)

Svensk SIPRI-man på besök i DDR

1988-07-27 delges en rapport från WETZL till hela ledningsgarnityret i STASI om den svenske SIPRI-mannen XXXXXXXX (8 bokstäver, svärtat i dokumentet nedan) som besökt DDR och imponerats. Rapporten återges nedan (återgiven från Björn Cederberg, Kamrat Spion, 2007, sid 133).

Akterna nämner ett möte i Östberlin där man från det svenska konfliktforskningsinstitutet SIPRI njuter av gästfriheten. Svensken är riktigt imponerad av levnadsförhållandena i östra Tyskland och ser DDR som en intressant, öppen samarbetspartner. SIPRI-mannen har stora förväntningar på DDR:s vice försvarsminister och hans Sverigebesök i november 1988. Man skall då samtala om Olof Palmes förlag om en kärnvapenfri zon i Europa. SIPRI-mannen tycker det är underbart. Sovjetrepresentanterna likaså.

(Palmes förslag gick ut på att skapa en 30 mil bred korridor från Östersjön mer genom Europa utan kärnvapen) Cederberg, Kamrat Spion, 2007, sid 132 ff).

(för dokumentet ifråga hänvisas till boken). 

Tjeckoslovakiskt underrättelseintresse för SIPRI

Den tjeckiska militära underrättelsetjänsten ZS, Zpravodajska Sprava, var representerad i Sverige genom militärattaché, i det aktuella fallet Jan SOVJAK. I juni 1985 blev han bekant med bibliotekarien på SIPRI, Charu JASANI. Av Jasani fick Sovjak låna material över helgerna ur den icke-öppna delen av SIPRI:s bibliotek. Som tack för hjälpen fick Jasani julen 1985 ett kristallföremål. Jasani efterträddes i januari 1986 av en ny bibliotekarie.

Denna vägrade att låna ut material till Sovjak