Även om annan media försöker måla upp bilden av gårdagens utrikespolitiska debatt som vattendelare och konfliktfylld så är verkligheten en annan. Sverige har i grunden lagt om sin utrikespolitik under en historiskt kort tidsram. Detta skapar inte bara turbulens utan även ångest över gamla försyndelser som bägge blocken på ett eller annat sätt är upphov till.

Tonläget mellan regeringen och Socialdemokraterna var högt under riksdagens utrikespolitiska debatt.Socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson Morgan Johansson anklagade regeringen och utrikesminister Tobias Billström för att ha misslyckats med Natoprocessen. Tidigare har Socialdemokraterna legat lågt när det gäller att kritisera regeringen gällande utrikespolitiken – men detta är nu brutet, menar Ekots inrikespolitiske kommentato Fredrrik Furtenbach.

Men samtidigt går det inte att komma ifrån att även om såväl statsminister Ulf Kristersson (M) som utrikesminister Tobias Billström (M) förtjänar kritik för sin svajiga start i agerandet mot Turkiet har socialdemokraterna en aktiv roll i att föra ner de bilaterala relationerna på en absolut bottennivå.

Morgan Johansson, som aldrig i egentlig mening arbetat med utrikespolitiska frågor bortsett från samarbetet inom EU samt inte minst Nordiska Rådet sitter idag på läktaren och pekar på Billström i vilken riktning och vilken takt han skall gå. Johanssons egna erfarenheter inskränker sig annars till att han som justitieminister fick ta emot kraftig kritik från inte bara EU-kollegor för slapp migrations- och terrorlagstiftning. En kritik som under Johanssons tid som huvudansvarigt svenskt statsråd delades även av hans kollegor från andra nordiska länder i Nordiska Rådet. 

Under Johanssons tid som justitieminister förberedde bland annat Norge en tillfällig suspendering av Sverige ur den nordiska passunionen eftersom Sverige inte hade full kontroll, eller någon kontroll alls, över vilka personer som befann sig på svenskt territorium.

Den tidigare utrikesministern Ann Linde (S) vitsordar i DN en rad med händelser, där hon själv varit drivande, som aktivt försämrat relationen med Turkiet. Bland annat så var det Sverige som var drivande för det vapenembargo som EU införde 2019 men som nu lyfts i efterhand. Turkiets utrikesminister Mevlüt Cavusoglu gav när Sverige samtidigt kritiserade Turkiets agerande i Syrien Ann Linde en personlig utskällning. 

Vare sig Kristersson eller Billström tar upp dessa, för Sveriges vidkommande avgörande, händelser med socialdemokraterna i dagens läge. Men Morgan Johansson, som är känd för att vara en konfliktorienterad politiker, väljer att försöka skapa en bild som är tämligen långt ifrån den som ansvariga statsråd och hans egna partikamrater delar. Lindes version av preludiet till dagens situation bör tillmätas en något högre relevans än den bild som Johansson försöker sätta.

Även om media försöker sätta en annan bild av gårdagens utrikespolitiska debatt som full av konflikter och en vattendelare så stämmer det inte. Den delen av debatten, och svensk utrikespolitik i en vidare bemärkelse, håller andan idag. Den skiljelinje som finns berör biståndet men även där är tonen lägre än tidigare och Morgan Johanssons vapenskrammel är inget att ta fasta på.

Dels på det personliga planet, Johansson är en del av Sveriges problem med att vara en säker hamn för PKK och andra terrororganisationer, men dels även på det politiska där Linde historiskt retat upp Turkiet på en nivå som skapat dagens förutsättningar.

Sverige är på väg in i ett nytt säkerhetspolitiskt landskap. Ett landskap där vi förväntas ta ett större delansvar för vårt närområde och därmed även Natos norra gräns mot Ryssland än tidigare och förväntas i mindre utsträckning lägga vår näsa i blöt i affärer och regioner längre bort från Sverige.

En ny roll som inte är helt enkel att hantera för en så konfliktorienteread politiker som Morgan Johansson eller partiet som helhet. Olof Palmes och inte minst Pierre Schoris revolutionsromantik i fjärran land kommer inom kort vara ett minne blott. Och framför allt är Morgan Johansson en historisk del av de problem som Sverige har med relationerna med grannländer och omvärld med bitvis Europas slappaste terrorlagstiftning.

Ett slappt regelverk som gjort för PKK och andra “insurgents” att agera inom för att skapa plattformar att agera utifrån.