Fossilfritt stål: Åtta procent är bara 0,3

Stålindustrin står för cirka 7–9 procent av de globala CO₂-utsläppen beroende på källa.För att uppnå fossilfritt utsläpp krävs en viss sorts järnmalm. Denna sorts järnmalm är begränsad. Endast de stålverk som använder en viss sorts järnmalm kommer att få mindre utsläpp. Stålföretaget Stegras siffror grundar sig på att det finns fri tillgång till denna järnmalm. Men tillgången begränsas till en bråkdel av det som Stegra påstår. Vilket bolaget är medvetna om.
Stålindustrin står för cirka 7–9 procent av de globala CO₂-utsläppen, beroende på källa och om siffran inkluderar direkta eller totala utsläpp. Enligt World Steel Association producerades 1 860 miljoner ton stål globalt 2020, med totala direkta utsläpp på cirka 2,6 miljarder ton CO₂, vilket motsvarar 7–9 % av världens totala CO₂-utsläpp. Andra källor, som International Energy Agency (IEA) och Our World in Data, anger siffror nära 7 %, medan vissa uppskattningar når upp till 11 % om indirekta utsläpp tas in i kalkylen.
Stegra (tidigare känt som H2GS) är ett svenskt stålbolag som utvecklar teknik för att dramatiskt minska CO₂-utsläppen i stålproduktionen. Bolaget hävdar att deras process kan reducera utsläppen med upp till 95 procent jämfört med traditionella metoder, som masugnar med kol.
Det resulterande “gröna järnet” smälts istället i elektriska ljusbågsugnar (EAF) drivna av fossilfri el, vilket minimerar ytterligare utsläpp.
Om Stegras teknik skalas upp globalt skulle det kunna bidra betydligt till att minska stålnäringens totala andel av världens CO₂-utsläpp (ca 7–9 procent). Idag är över 70 procent av stålet producerat med kolintensiva metoder, men övergången till vätebaserad produktion kräver stora investeringar i förnybar energi och infrastruktur. Stegra positionerar sig som en pionjär för att inspirera andra aktörer i branschen.
Det är bland annat detta som driver ägarna till Stegra, investmentföretaget Vargas till att pressa regeringen framför sig att investera i tillräckligt stor effektkapacitet. Inom regeringen och regeringsunderlaget (inklusive Sverigedemokraterna) är det ingen hemlighet att näringsminister Ebba Busch (KD) med sin statssekreterare Sara Modig (KD) driver frågan hårt åt investmentbolaget Vargas i regeringskansliet. Med övertygelsen att Stegras teknik kommer kunna minska världens CO₂- utsläpp med 95 procent. Vargas är huvudägare till Stegra och var grundare till det numera konkursade batteriföretaget Northvolt.
Effektbristen är idag på väg att kunna åtgärdas på sikt, bland annat med det politiska och finansiella stöd som bolaget får av regeringen och EU. Återstår endast några tekniska detaljer som tillgången på råvaror och transportkapacitet.
Stegra har efterlyst dubbelspår på järnvägen mellan Luleå och Boden. Men projektet ingår inte i den nationella planen för infrastruktursatsningar som presenterades under gårdagen. Helena Eriksson, regiondirektör på Trafikverket menade till Dagens Industri att
”Det faller på samhällsnyttan just nu”
Teknik med förbehåll
Den vätgasbaserade ståltillverkning som Stegra utvecklat presenteras ofta som en teknik som skulle kunna eliminera upp till åtta procent av världens koldioxidutsläpp – samma andel som den globala stålindustrin står för.
Relaterat: Därför kan inte Stegra uppnå “Net Zero”-status
Om påståendet skall tas på orden måste utgångspunkten vara att förespråkarna har räknat in de 96 % av världens järnmalm som behöver anrikas till den mycket höga halt som vätgasreduktion kräver. Siffran för den globala stålindustrins andel av CO2-utsläpp förekommer ofta.
I Riksgäldens kreditbedömning av dåvarande H2GS finns den i andra meningen, i den statliga banken Svensk Exportkredit, SEK, pressrelease vid beviljandet av ett lån över nästan 13 år på 5,5 miljarder återfinns det i första meningen. På Stegras hemsida finns det på instegssidan. Det finns alltså skäl för många att anta att vätgasstål är nära förknippad med denna möjlighet.
Men endast en begränsad redogörelse finns från de som granskat tillgången på råmaterialet närmare på bolagets hemsida och i de Due Diligenceprocesser som genomförts.
Det är väl känt att vätgasreduktionens potential begränsas av tillgången på järnmalm av mycket hög kvalitet, så kallad DR-kvalitet (direct reduction). En malm med en järnhalt på mer än 67 procent.

Enligt International Energy Agency är endast mellan tre och fyra procent (beroende på rapport) av världens malm av denna kvalitet. Det innebär att högst 1/25 av den globala stålproduktionen kan använda tekniken. Stålsektorns utsläpp kan med andra ord som mest minska från 2,8 gigaton till 2,694 gigaton CO₂ – högst 0,3 % av världens utsläpp – om denna malm nu kan användas fullt ut.
Detta är naturligtvis känt av de som verkar i branschen, som Stegra som trots kunskapen om bristen på tillgången till malm med tillräckligt hög järnhalt hävdar att de som använder sig av deras teknik kan minska de globala CO₂-utsläppen med 95 procent.
Kompensation med massiva oredovisade utsläpp av CO₂
Det är ett fysiskt och matematiskt omöjligt påstående att Stegras teknik, en kombination av vätgasdriven el och ljusbågsugnar ska minska CO₂-utsläppen om det är malm med DR-kvalitet som skall användas. Denna malm finns inte i tillräcklig omfattning.
Vare sig Riksgälden, Andra AP-fonden, Svensk Exportkredit eller andra har i något publikt sammanhang tagit in detta sakförhållande i sina presentationer, sin marknadskommunikation, analyser eller marknadsvärderingar.
De över 96 procent av världens järnmalm som inte håller tillräcklig kvalitet kan dock göras duglig, eller anrikas, för att kunna användas som råvara i anläggningar som Stegras. Detta innebär dock
• Enorma kostnader, eftersom anrikning kräver stora investeringar i nya anläggningar.
• Avsevärt högre elförbrukning – i ett skede där just elbehovet redan är vätgasstålteknikens största svaghet.
• Ökad användning av fossila bränslen och CO₂-utsläpp i själva anrikningsprocessen, särskilt i länder med fossil elmix.
• Betydande vattenåtgång och miljörisker, genom våtmalning samt kemikalier och slam som måste deponeras i stora dammar.
• Slagghögar och miljöförstöring som riskerar att sätta spår för generationer.
• Hälsoeffekter för djur och människor i närheten av gruvor, anrikningsverk och deponier.
Extramaterial
Dagens artikel understöds av två rapporter från Institute for Energy Economics and Financial Analysis, IEEFA. IEEFA är en oberoende tankesmedja grundad i USA som en icke-vinstdrivande organisation.
IEEFA:s mission är att accelerera övergången till en diversifierad, hållbar och lönsam energiekonomi genom att analysera energimarknader, trender och politik. Tankesmedjan fokuserar på finansiella implikationer av förnybar energi, minskad fossilbränsleanvändning och hur detta påverkar investerare, regeringar, företag, samhällen och konsumenter.
Analyserna är evidensbaserade och opartiska med syfte att stödja investerings- och policybeslut samt motverka desinformation.
Finansieringen kommer från stiftelser och individer, inklusive ClimateWorks Foundation, Rockefeller Brothers Fund, MacArthur Foundation och Energy Foundation.
Ledarsidorna har varit i kontakt med SGU samt Bergsstaten, de svenska myndigheter som ansvarar för frågorna i Sverige. Dessa expertmyndigheter har ingen annan uppfattning än IEEFA. SGU och Bergsstatens svar redovisas i en kommande artikel.
IEEFA Rapporter:
Iron Ore Quality a Potential Headwind to Green Steelmaking.
Iron Ore Quality a Potential Headwind to Green Steelmaking (Presentationsmaterial)
Solving Iron Ore Quality Issues for Low-Carbon Steel: Technology Solutions Are Under Development
Iron Ore Quality a Potential Headwind to Green Steelmaking
Enabling Global DRI Expansion / Technology and Mining Options
Solving Iron Ore Quality Issues for Low-Carbon Steel: Technology Solutions Are Under Development