Inför valet till riksdagen är varg- och viltvårdsfrågor en stor fråga ute i landet. Men inte med det perspektiv som storstadscentrerad media ständigt återkommer till. Karl Hedin reder ut begreppen i allmänhet och svarar på frågorna om vargen är hotad i synnerhet.

I ett inlägg i DN 22-07-17 skriver journalisten Jörn Spolander om vargen. De människor som sätter vargen före människans väl och ve må kalla sig biologer, genetiska professorer (Linda Laikre) DN journalister eller s.k. forskare, men de har en viktig defekt. De kan inte eller vill inte se hela problemet och de söker därför heller ingen lösning utifrån det perspektivet.

Vargens situation är det enda de tycker är värt att ta hänsyn till, de som blir skadade är bara att låtsas som att de inte finns, eller bara att köra över. De är i sanning empatilösa gränsande till elaka. För att motivera sin elakhet gentemot landsbygdsbefolkningen tar man sats i påståenden, att forskare har sagt och ”vi” har åtagit oss något gentemot någon byråkrati, som fanns men inte finns i dag.

Man måste förstå, att forskningsrapporter i det fall de inte är rent av dåliga eller förfalskade alltid är utgående från sina förutsättningar. Det finns alltid en begränsning i de seriösa forsknings-rapporterna. Dessa begränsningar måste du läsa för det är i det sammanhanget som resultatet skall ses. Det är den tekniken som tex denne DN journalist använder. ”Forskare säger” heter det och då använder man sig bara av den del av rapporten, som framhåller det man önskar. 

I vargens fall syftar det till att det skall bli så många som möjligt. Linda Laikre förespråkar minst 2000 vargar av det enkla skälet, att hon bara tittar på vargens genetik och säger, att för att inte riskera att få genetiska sjukdomar i vargpopulationen, skall det finnas 2000 vargar i Sverige.

Genetiken är ett bra slagträ att köra med. Det är nämligen svårt att värdera om uträkningarna är korrekta, när så få har kunskapen och möjligheten att göra det. Tas en annan utgångspunkt så blir slutsatsen en helt annan.

Min utgångspunkt och slutsats är en annan. Vargen orsakar stora skador för boende i glesbygd, särskilt men inte endast för: jägare, fårägare, renskötare, industrin då kompetensförsörjning försvåras och skogsägare då värdet av jakten minskar. Skadorna bör begränsas till ett minimum med hänsyn till dessa människors liv och leverne.

Naturvårdsverket är ett statligt verk, som halva riksdagen inte tycker är objektivt nog för att handha jaktfrågor, vilket verket har visat under 30 års tid vid det här laget. Naturskyddsföreningen är en s.k. ideell organisation, som till 40 % försörjs av staten och har ca 170 000 medlemmar (inklusive familjemedlemmar). Rovdjursföreningen har ca 4 000 medlemmar. Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen tillsammans har i princip lika många betalande medlemmar som jägarnas föreningar.

Gynnsam bevarandestatus (Gybs) är vad EU:s direktiv begär för att vargen skall kunna förvaltas genom jakt och då skall även de socioekonomiskafaktorerna skall beaktas vid fastställandet. Gybs nivån skall beräknas utifrån basen ”Minimum viable population” (MVP) och sedan skall någon bestämma ett antal, som är väsentligt högre. Detta väsentligt högre är inte ett vetenskapligt begrepp utan snarare ett politiskt ställningstagande. Sveriges riksdag har tagit beslut om vad som är väsentligt högre, utifrån ett MVP som Naturvårdsverket tagit fram, nämligen 170–270. 

Riksdagen beslöt också att vargen skall spridas i hela landet, renbeteslandet undantaget. Vidare beslöt man att besluten om vargens förvaltning skulle decentraliseras. Vår vänsterinriktade regering och dess Naturvårdsverk har tyckt, att riksdagens beslut behöver man inte hålla sig till, om man inte vill. 

De har därför bestämt 300 vargar som Gybs och pratar nu om, att man måste ha en säkerhetsmarginal till, som bör vara ytterligare 100. Med de inventeringar som länsstyrelsernas gjort och med samma beräkningssystem som från tidigare år, har vi idag ca 480 vargar, det är knappt 500 och inte drygt 400 som anges i artikeln.

Genetiken används som slagträ, för att hela tiden höja vargpopulationen. Man utgår från att det inte skall finnas någon genetisk risk i vargpopulationen och tar inte alls hänsyn till socioekonomiska faktorer, d.v.s. det som drabbar människor och deras verksamheter. Om man lägger undan den matematik som helt skall undanröja risken för genetiska skador och använder sunt förnuft i stället kan man konstatera, att den population vi har i dag växer utan att uppvisa några skador, som riskerar populationen överhuvudtaget.

Önskar man ha en större variation i genetiken, är det bästa sättet att minska vargpopulationens antal och därefter importera nya gener. Då får man ett större genomslag av den nya individen, i den minskade populationen. För landsbygdsbefolkningen är det helt ointressant hur vargarna ser ut genetiskt. Det är antalet vargar, som skapar problemen. Det är det betydelsefulla. 

Import är ingen omöjlighet, det har använts vid många tillfällen. Med stor säkerhet användes import till Skandinavien, vid inplanteringen av den ryska gråvargen i början på 1980-talet. Även om det var illegalt då och troligen genomfördes av personer knutna till Naturskyddsföreningen, skapades på så sätt dagens ”Skandinaviska” vargpopulation.

Förvaltningen av vargen idag sköts av en myndighet, Naturvårdsverket, som inte respekterar vare sig riksdagen, EU- direktivet eller glesbygdsbefolkningen. Den myndigheten bör bantas rejält. Förvaltningen av vargpopulationen bör läggas ut på organisationer med personer, som har möjligheten och viljan att agera objektivt, med full hänsyn till de som drabbas av vargen. 

Det finns inget som säger, att vi i Sverige behöver ha en vargpopulation överhuvudtaget. Vargen är som art inte alls hotad i Nord- eller Östeuropa. Den population som finns i Sverige idag, den ryska gråvargen, skiljer sig från den tidigare Skandinaviska vargstammen, som varit borta från Sverige en mycket lång tid. 

När vi gick med i EU kanske det fanns ca. 20 vargar i Skandinavien, alla med ursprung i den inplantering som gjordes enligt ovan. Före inplanteringen fanns i modern tid, ingen vargstam i Skandinavien.

Karl Hedin

Civilekonom, jägare samt huvudägare till skogskoncernen Karl Hedin AB